Eragon [Privat rollspel]

"Nej!" får hon fram och möter Murtaghs blick.

"Jag sa att jag har funderat på hur vi ska göra, och inte att jag har en plan...Inte en som fungerar"
Den där kvinnan gör mig galen. Hon skämtar när man inte kan skämta och säger inte ens hälften av allt hon vet.
"Jag antar att vi måste ha hjälp för att kunna rädda de, men varifrån ska vi få hjälp så snabbt, och så många som hjälper oss", försöker jag.
"Jaså! Du är visst ett riktigt ljushuvud som kommit på vårt lilla problem så snabbt, ler Angela.

"Hon minns nu" säger ena mannen och drar upp henne på fötter.

Angela är en ovanlig kvinna, så jag sitter och funderar på om hon känner någon som är beredd att hjälpa oss, men innan jag hinner fråga så vinkar hon åt mig att följa med.

Alex går fram till sin syster.

Jag börjar undra vart vi är påväg, men jag bryr mig inte om att fråga, för troligen så kommer Angela bara svara i gåtor eller driva med mig. Ór traskar efter och fjäskar hela tiden för katten i hopp om att bli kompis med den och kunna leka med den utan att få vassa klor i sig, men katten verkar inte ens märka att Ór över huvud taget existerar.

"Förlåt" mumlar Aily.

Vi fortsätter gå, tills kvällen, och då slår vi läger. Ór är på dåligt humör för att hon blir ignorerad, och för att varken Aureus eller Törne är i närheten. Hon växer så det knakar, och av allt det jag har hört om drakar så mognar de fortare än människor och dvärgar, men bortsett från vissa korta stunder är Ór helt klart ett barn till sinnet. Jag bryr mig inte om att prata mycket med Angela, utan önskar henne bara en god natt och lägger mig för att sova.

Alex svarar inte utan kramar henne bara. Aily känner tårarna komma.

Mina drömmar är oroliga. Jag drömer bara om hemska saker som händer med Aily, Murtagh, Alex och drakarna.