En mugglare i Slytherin

Verkligen jättebra!

Alltså...
Det gick ju så fort att läsa och du sa att den skulle vara extra lång!
Jag vet inte om jag kan släppa ut luften riktigt en...
Kanske borde jag uttrycka mig tydligare: SKRIV MER SÅ JAG INTE BLIR TOKIG!!!!!!

Woop woop, ett nytt kapitel! Och ni behövde inte ens vänta så längre, känner mig ganska duktig Tack för alla era kommentarer, ni gör mig så glad! ♥

Hoppas ni kommer gilla det här flummiga kapitlet!

---

Kapitel 45: Fyra knäppskallar

Jag var på väg till biblioteket på flykt från alla problem nere i uppehållsrummet. Efter tre dagar så pratade Pansy fortfarande inte med Draco, trots hans – något halvhjärtade – försök att prata med henne.

Daphne hade såklart tagit Pansys sida och umgicks knappt med oss längre. Medan Pansy ignorerade Draco totalt, så fnös Daphne högt varje gång de gick förbi och blängde på honom.

Medan allt det där höll på hade jag ju fortfarande mina problem med Theodore och Draco. Efter jag somnat mot Theodore i soffan hade han varit nästan som vanligt. Det kan även bero på att jag inte fått någon mer chans att prata ostört med Draco. Och Draco bara såg på mig med så mycket längtan att jag var tvungen att titta bort för att inte kasta mig om halsen på honom.

Idag hade jag bara inte orkat umgås med alla och skyllt på läxor och tagit min flykt till biblioteket.

”Artemis!” ropade någon bakom mig. Jag vände mig förvånat om, och log stort när jag såg vilka som var på väg mot mig.

Fred och George vinkade som galningar, Apollon drog en hand genom sitt hår och Lee bara skrattade och skakade på huvudet åt dem.

”Hej, killar”, log jag.

”Min sköna”, sade George med en överdriven bugning, och tog min hand.

”Du underbara”, sade Fred och puttade undan George så han kunde ta min hand och kyssa den.

”Du ormarnas drottning!” utbrast Lee och puttade undan både Fred och George och la sig på knä på mina fötter.

”Eh…”, sade jag och såg förvånat på dem. ”Apollon, vad har du gett dem?”

Apollon skrattade och tog ett kliv över Lee som fortfarande låg på golvet. ”Förvånansvärt nog så har jag faktiskt inte gett dem något”, sade han och la en arm runt mina axlar. ”Ska ni inte prisa er kung också?”

”Du, kung?” sade Lee skeptiskt och ställde sig upp och borstade av sin klädnad.

”Är det någon som är kung här så är det jag!” sade Fred och sträckte på sig.

”I dina våta drömmar!” utbrast George och hoppade upp på hans rygg. Eftersom Fred inte var beredd så föll de båda ihop i en hög på golvet. George satte sig på sin bror och såg stolt ut. ”Det är jag som är kung här!”

”Ni är ju fullkomligt galna”, sade jag och skakade på huvudet. Men jag kunde inte låta bli att skratta. Det här var precis vad jag behövde – fyra knäppskallar som kan lätta upp varje situation.

”Nejdå, vi är genier!” sade Fred och puttade bort sin tvillingbror. George skrattade och ställde sig upp. Han höll ut en hand åt Fred och drog upp honom.

”Linjen mellan genialitet och galenskap är hårfin, men jag är säker på att vi är på rätt sida”, sade George och blinkade åt mig.

”Jag måste nog hålla med, de där två är ganska geniala”, sade Lee imponerat.

”Precis, lyssna på vår goda vän!” sade Fred och la en arm runt axlarna på Lee. Eftersom Apollon fortfarande stod med en arm runt mina axlar så var George den enda som inte höll om någon och han såg lite besviken ut.

”Gruppkram!” utbrast han och la en arm runt mig och Lee och drog in oss i en cirkel.

”Är ni säkra på att ni inte har ätit något olämpligt?” skrattade jag och såg på de fyra killarnas strålande leende.

”Helt säkra”, flinade Apollon.

”Nu till en helt annan sak”, sade Fred med plötsligt myndig röst och såg på mig.

”Vi har hört ett rykte…”, fortsatte George.

”En liten fågel har viskat i vårt öra…”, sade Fred.

”Vi har lyssnat till vinden…”, sade George.

”Professor Trelawney fick en uppenbarelse…”

”Husalferna skvallrar…”

”Tavlorna viskar…”

”Kom till saken”, avbröt jag. Tvillingarna verkade inte ta illa upp utan log bara mystisk.

”Vi hörde att du fått komma tillbaka till ormarna”, sade Apollon och gav mig en blick som kunde betyda vad som helst.

”Och varför har du inte sagt något till oss?” sade George och gjorde ledsna hundvalpsögon.

”Ledsen, men jag har inte fått något tillfälle”, sade jag ursäktande.

”Så, hur gick det här till?” frågade Lee nyfiket.

”Draco bad om ursäkt”, sammanfattade jag. Det skulle ta alldeles för lång tid att gå igenom allt.

De fyra gryffindorarna stirrade på mig.

”Jag måste ha något i örat”, sade Fred och petade sig i örat. ”Jag tyckte du precis sa att Malfoy bad om ursäkt”

”Det kan inte vara rätt”, sade George. ”Vi måste ha hört fel”

”Bad Malfoy om ursäkt?” sade Apollon chockat. Lee bara stirrade på mig som om jag precis fallit ner från månen.

Jag himlade på ögonen åt dem. ”Ja, faktiskt”

”Wow…”, sade Fred och såg imponerad ut.

”Det trodde jag aldrig”, sade George.

”Han är faktiskt inte så dum som ni tror”, sade jag.

”Hm”, sade tvillingarna bara och gav varandra en menande blick.

Apollon vände sig mot mig. ”Är du glad att vara tillbaka?” frågade han.

”Väldigt”, sade jag ärligt. Trots alla problem som de senaste dagarna fört med sig så var jag glad att vara tillbaka.

”Okej, då är jag också glad”, sade han och log. ”Men om de någonsin gör något dumt igen mot dig så lovar jag att de kommer få ångra det”. Tvillingarna och Lee nickade medhållande.

”Tack, killar”, sade jag varmt.

”Förresten”, sade George.

”Vi har en idé”, fortsatte Fred.

”Vi tänkte ha ett snöbollskrig mellan elevhemmen medan snön fortfarande ligger kvar”, flinade George.

”Visst är det en bra idé?” sade Apollon och log brett.

”Och eftersom vi inte direkt brukar prata med slytherinarna så får du säga till dem”, sade Fred och blinkade åt mig.

”Eh, visst”, sade jag.

”Bra! På fredag klockan fyra nere vid sjön”, sade Fred och George unisont.

”Vad håller ni på med?” sade plötsligt en röst.

”Taktiksnack”, svarade Fred utan att se upp ur vår lilla cirkel. Jag insåg att det var det de måste se ut som där vi stod i en cirkel med armarna om varandra.

”Okej, kom igen nu laget!” sade George och hängde på sin tvillingbrors infall. ”Händerna i mitten”

Vi stack alla in våra händer i mitten av cirkeln.

”Nu tar vi dem!” sade Fred. ”Ett, två, tre – goooo genierna!”

Vi drog upp våra händer i luften och jublade.

Den som pratat till oss visade sig vara Hermione. Hon stod med en trave böcker i famnen och stirrade på oss som om vi var helgalna.

”Hej, Hermione”, log jag, medan killarna fortfarande hoppade runt och jublade. Alla elever som gick förbi stirrade på dem med uppspärrade ögon.

”Eh, hej”, sade Hermione. ”Vad håller ni på med?”

”Inget särskilt”, skrattade jag.

”Vad håller ni på med?” väste plötsligt en inte lika trevlig röst.

”Shit, Filch”, utbrast George. De slutade genast hoppa
omkring.

”Otacksamma snorungar, stökar och förstör!” fräste vaktmästare.

”Vi måste sticka”, sade Fred. ”Vi ses, Artemis!”

”Glöm inte snöbollskriget!” sade George.

”Ta hand om dig, syrran!” sade Apollon och gav mig en snabb kram innan de sprang därifrån.

”Jag ska nog ta er!” skrek Filch och hasade efter dem. Han gav mig och Hermione en ilsken blick, men stannade inte.

”Hoppas de klarar sig”, sade jag och såg efter vaktmästarens krumma gestalt.

”Tro mig, de där åker fast alldeles för sällan”, sade Hermione och såg något missnöjd ut.

”Är du på väg till biblioteket?” frågade jag och nickade mot boktraven i hennes famn.

”Ja, jag måste plugga och det är alldeles för stimmigt i uppehållsrummet”, sade hon.

”Har du något emot ifall jag håller dig sällskap? Jag lovar att vara tyst”, sade jag och log.

”Gärna”, sade Hermione och log hon med. ”Du är säkert bättre pluggsällskap än Harry och Ron i alla fall”

Jag skrattade.

”Hur känns det att vara tillbaka i Slytherin då?” frågade Hermione medan vi gick in i biblioteket.

”Det känns faktiskt ganska skönt”, sade jag. ”Ska vi ta det här bordet?”

”Det blir bra”, svarade Hermione och dumpade sina böcker på bordet jag pekat på. ”Har alla accepterat att du är tillbaka?”

Jag kunde inte låta bli att skratta till. ”Inte direkt”

”Parkinson va?” frågade Hermione, även om det lät mer som ett konstaterande.

”Precis”, suckade jag. ”Hon tycker verkligen inte om mig”

”Det märks”, sade Hermione medan hon plockade fram fjäderpennor och pergament. ”Men hon verkar inte tycka om Malfoy heller längre”

”Nej, först slog han henne medvetslös och sedan sade han att han aldrig tyckt om henne”, sade jag och plockade fram mina egna saker.

”Ojdå”, sade hon. ”Då kan jag förstå att hon inte är särskilt förtjust i honom längre”

”Precis”, sade jag. ”Fast han gjorde det för att försvara mig”. Jag kände hur jag inte kunde låta bli att le.

Hermione gav mig en fundersam blick. ”Är allt som det ska mellan dig och Theodore?”, frågade hon plötsligt.

Jag frös till. ”Varför undrar du?” sade jag och undvek hennes blick.

”Du kan berätta för mig”, sade hon bara och gav mig en förstående blick. Jag suckade. Skulle jag berätta för henne? Det skulle ju vara skönt att få berätta för någon.

”Jo, det är bra”, sade jag långsamt.

”Och hur är det mellan dig och Draco då?” frågade hon rakt på sak. Hon måste ha sett skulden i mitt ansikte för hon spärrade upp sina ögon. ”Jag förstår”

”Du kan inte säga något till någon”, väste jag lågt och höll fast hennes blick.

”Jag vet inte vad du har gjort, men med tanke på ditt ansiktsuttryck är det inte något bra”, sade hon tyst.

”Nej, det är inte något bra, och allt är väldigt förvirrande just nu”, sade jag plågsamt. ”Skulle vi inte kunna prata om det nu? Inte här, bland alla andra elever”

Hon nickade. ”Självklart. Men om du vill prata sedan så finns jag här”, sade hon och gav mig ett litet leende.

”Tack, Hermione”, log jag lättat.

”Ska vi kanske börja med skolarbetet då”, sade hon med myndig röst och började bläddra i sina böcker.

”Absolut”, höll jag mig och drog fram mina egna böcker.

---

Jag bara älskar tvillingarna ♥

Kände att jag behövde få in lite tjejsnack, och Hermione passade bäst för Artemis att prata om. Nästa kapitel blir det snöbollskrig! Vilka vill ni ska vinna? Det elevhem som får flest röster blir vinnarna, så här är er chans att påverka!

WOW!! Håller med Tvillingarna är verkligen BÄST!!

Och här är min röst till Gryffindor! Du får gärna räkna den dubbelt om du vill Det är okej för min del.....

Du skriver JÄTTEBRA

Ps. Gryffindor SKA vinna!!









Ps2. Gryffindor MÅSTE vinna!!




























Ps3. Jag blir ARG på dig om Gryffindor inte vinner!!!!




















Ps4. Jag har ett argument för varför Gryffindor ska vinna!!!!!!!!! Och det är att Gred och Feorge bara inte KAN förlora!!!!!!!




























Ps5. OM dom förlorar så MÅSTE ju tvillingarna (och Apollon) ge hämd på det vinnande elevhemmet!!

































Ps6. För det är bara inte LOGISKT att dom inte gör ngt sånt!!
































Ps7. Du börjar bli lite trött på mig nu va? Well....du slipper mig då......









































Ps8. Trodde du mig verkligen?! Nej då! För du slipper mig aldrig!!!!
























Ps9. MOAHAHAHAHAAAA!!!!!!!!




























































Ps10. Hejdå!

AWSOME! Hermione kan hjälpa dig Artemis!

Läs denna spoiler

---

Mama, kudos for saying that. For spilling.

Jätte bra kapitel. Hände lite mer nu, sånt jag gillar att läsa för att vara rättare sagt

Min röst går till Hufflepuff.
Vänta...man kan bara rösta på Gryffindor eller Slytherin? I så fall oavgjort, båda elevhemmen är way to vinstgalna + att jag gillar båda lika mycket. Jag är ju faktiskt en Slytherclaware med en gnuta gryffindor ströslat på toppen.

Självklart kan man rösta på alla fyra elevhem! Så glöm inte att räkna med Ravenclaw och Hufflepuff

Och tack för din kommentar!

Jättebra kapitel! Jag tycker att Gryffindor ska vinna. Eller typ Slytherin så har dem någon rolig segerfest man får vara med på!

Gryffindors fester är ju kända som dom vildaste på hela slottet