rollspelare & tippest prs

Sophia backade skrämt till då han flög upp från golvet, hade inte ens märkt honom. Hon ansträngde sig verkligen för att hålla tårarna inne men kunde inte alls när hon märkte att han var lika ledsen över det hela som hon var. Hon besvarade hans kyss men drog sig undan efter en liten stund.
"Är det sant? Snälla säg att din far ljuger, att du inte alls ska gifta dig med någon engelsk flicka, att jag bara varit stressad och haft misstankar i onödan..." sade hon tyst och kollade på honom med stora ögon. Hon kunde inte förlora honom när hon precis hade fått honom, det var inget hon var redo för.

Kyssen hade fått honom att känna sig varm, den hade på något sätt lugnat ner honom. Så fort Sophia bröt den så återgick allt till det normala. Han kände stressen enda ut i fingertopparna; den yttrade sig som en dov värk.
"Jag-", hans röst bröts och han skakade bara förtvivlat på huvudet innan han lutade sin panna mot hennes, gjorde allt för att vara så nära som möjligt.
"Jag vet inte vad jag ska göra", sa han andlöst och kände tårarna bränna innanför ögonlocken.

"Jag kan inte gå tillbaka till Skottland. England kommer attackera, med stöd av Frankrike och jag kommer förlora allt. Jag vill inte gifta mig med någon annan. Jag vill ha dig." snyftade hon och slöt ögonen, vågade knappt se på honom. Hon smekte hans kinder och tryckte sig närmre honom, vägrade lämna hans sida. "Kan jag stanna här inatt?" frågade hon tyst och öppnade försiktigt ögonen.

Sophias ord tyngde hans hjärta, för han insåg att även fast livet skulle bli ett helvete när hon lämnade landet, så skulle hennes liv bli ännu värre.
"Mhm", var det enda han fick fram som svar innan han ännu en gång tryckte sina läppar mot hennes och lät sina händer vandra ner till hennes midja. Han ville aldrig att kyssen skulle ta över; än mindre ville han att hon någonsin skulle lämna hans sida.

Sophia nickade lite tacksamt innan hon besvarade kyssen igen, gav sig till honom på ett annat sätt än tidigare. Hon var inte rädd längre, då hon redan skulle förlora honom. Med armarna om hans nacke styrde hon stegen mot hans säng, kände sig inte stark nog för att orka stå upp längre. Hon hade gråtit ut all sin energi, men Henris läppar fyllde henne med värme och en gnutta lycka även fast det bara var för en stund.

Sophias läppar mot hans egna kändes som silke. Det var en helt annan känsla än någon annans läppar som någonsin nuddats hans egna tidigare. Det var en känsla som han föredrog över allt annat. Han tillät henne leda honom mot sängen och väl där puttade han försiktigt ner henne utan att bryta kyssen. Han la sig över henne men höll sig uppe på sina armar. Han avbröt bara kyssen när han behövde få mer luft. Han tog ett djupt andetag innan han tittade på hennes ansikte. Ett leende ville bildas på hans läppar, men han hindrade det; det kändes fel att le när hon snart skulle lämna honom. Han lutade sig ner mot henne igen och började placera kyssar på hennes käkben, nyckelben och hals.

Sophia önskade att kyssen aldrig behövde ta slut, att de kunde låsa in sig i hans kammare och aldrig behöva oroa sig över något annat igen. Hon slog upp ögonen då hon kände hans mjuka läppar lämna sina egna och ett litet missnöjt stön lämnade hennes läppar.
"Henri..." sade hon bara och rynkade lätt på pannan då han kompenserade det genom att kyssa hennes hals och allt annat. Hon bet sig löst på läppen och drog honom närmre sig själv, ville inte förlora hans beröring. Hon drog lätt ner ärmarna på sin klänning och kollade på honom, ville att han skulle förstå hennes hint trots att den var vag.

Han hade slutit ögonen men märkte direkt av hennes rörelse. Ögonen slogs upp och gesten med de lätt neddragna ärmarna var inte svårtolkade för honom. Han började snabbt placera sina kyssar så långt ner som klänningens tyg tillät, men stoppade sig själv då han insåg vad hon sagt en tidigare kväll; hon hade inte gjort detta förut. Han lät ögonen vandra upp till hennes ögon igen och tittade tveksamt på henne.
”Är du säker?” frågade han tyst och behöll ögonkontakten.

Sophia andades lättat ut då han förstod vad hon ville och smekte lätt hans nacke. Hon tittade ner på honom när han slutade och rodnade svagt. Hon bet sig fundersamt på läppen och nickade sedan lite.
"Det stannar mellan oss." sade hon försiktigt och smekte hans kinder, behövde fortfarande gifta sig med någon mäktig som kunde skydda Skottland och hennes oskuld var ytterst viktig för det.

Osäkerheten försvann då hon gav sitt godkännande. Han gav henne en kyss på nyckelbenet innan han reste sig upp från sängen. Han visste, från erfarenhet, att det inte var möjligt att bara dra av en sådan klänning. Vågat vände han på henne så att hon låg på mage och började långsamt och retsamt knäppa upp de många knapparna.