prs wolfy & rollspelare

”Jag minns inte... känner man något som skyddsängel?” Frågade han nyfiket och rynkade lite på pannan. Han hade glömt hur det kändes att vara ängel, hade varit en av de första att falla. Han deog handen över ansiktet och suckade lågt. ”Vad heter hon nu igen? Hon vill ju att jag ska bli ängel, nån töntig ärkeängel som tydligen gillar mig.” Fnös han.

"Du, jag är verkligen inte rätt person att fråga men jag gissar på nej. Åtminstone inte här nere på jorden. Men det är ändå bättre att vara skyddsängel än bara fallen." Trevor suckade och skakade på huvudet, fortfarande väldigt bitter trots att det var flera århundraden sedan han fallit. "Talar du om Lydia?"

”Och då har jag ingen chans att någonsin känna något igen, som ängel behöver jag ingen nefil ju. Hellre människa men vill jag vara så svag? Nej.” Sade han fundersamt och kliade sig i nacken. ”Aa, så jobbig. Jag vill slita av hennes vingar och bränna alla.” Fnös han.

”Vad är det du säger? Vill du vara fallen?” Trevor skakade på huvudet, kunde inte för allt i världen förstå hur James kunde vara så dum att han inte omedelbart nappade på chansen att få bli skyddsängel. Eller människa. Han behövde bara döda någon obetydlig först.

"Jag vill inte döda någon, det känns dumt att göra det bara för att vara en svagare version av mig själv. Skyddsängel är ovärt om det inte kommer med att kunna känna något. Som fallen har jag ändå ett tag där jag får känna något." sade han kort och ryckte på axlarna.

”Varför kallar du inte på Lydia och frågar henne om fördelar med att vara skyddsängel? Har en känsla av att hon kan räkna upp en hel del.” Trevor flinade stort som om han sagt någonting väldigt roligt.

"För att Lydia kommer klistra fast sig på mig, senast jag såg henne så lämnade hon mig inte ifred på typ tjugo år." fnös han och skakade lite på huvudet åt tanken. Han rynkade lite på pannan och bet sig på läppen. "Jag tänker ta det som det kommer, dödar jag nån så gör jag det, räddar jag nån så gör jag det." sade han kort.

”Är du säker på att hon inte befinner sig på jorden nu då? Om hon är head over heels för dig så skulle det inte förvåna mig om hon är här för att övertyga sig om att återvända hem till henne.” Trevor skrattade igen och skakade på huvudet åt sig själv.

"Säg inte sånt, inte kul." sade James innan han skrattade till. Han log svagt och kollade mot klockan lite snabbt innan han reste sig upp. "Ska träffa Philippe nu. Han ska på dejt imorgon oså." log han smått, Philippe var då den som senare skulle komma att presentera honom för Stella.

Stella ryckte till då hon plötsligt var tillbaka i sitt rum. Vad hade hon precis upplevt? En sak var i alla fall säker och det var att hon inte inbillade sig. Hon knuffade James av sig för att stiga upp, visste inte vad hon skulle tro.