Not what I wanted [PRS]

Hade Isaac berättat någonting om gårdagen? Hade han sagt ett ord under varken lunchen eller örtläran? Svaret var tyvärr nej på alla tre frågor. Zihao hade suttit där med resten av kamraterna under lunchen och lirkat, försökt få ut vad det nu var den andre dolde. Av någon anledning verkade han skämmas ganska mycket och de gråa ögonen hade gång på gång glidit bort mot gryffindorbordet. När de frågade honom varför han glodde åt det hållet hade han däremot genast vridit tillbaka blicken och ryckt på axlarna. Däremot hade de fått ur sjuttonåringen själv en massa detaljer om gårdagen. Ingenting allt för personligt eller privat såklart, men ganska så mycket. Sedan hade de även funnit det lämpligt att påpeka den kroppsliga reaktionen varje gång Zihao sneglat mot Joshua. Efter att de retat honom en gång för mycket hade han ilsket rest på sig och klampat därifrån. Dumma Ethan, dumma Isaac, dumma Theodor och dumma, dumma Bradley. Bara tanken gjorde honom alldeles matt.
Slytherinaren ruskade på huvudet och satte nosen i vädret. De kunde gärna fortsätta med konversationen, men det kändes bara konstigt att sitta sådär på kanten. Med ett gläfsande, lätt gnällande, läte började han putta sextonåringen bakåt. Lägg dig ner, knasboll. Det är säkert bättre för ditt stackars nyckelben. Han var förfärligt orolig över det där krossade nyckelbenet faktiskt. Var det inte där tatueringen satt? Åh, fy fan för den där Benjamin. Visserligen hade han lovat att inte göra någonting dumt, men han ville verkligenc verkligen göra just det - någonting dumt.

Var det lite konstigt för Zihao att prata om sin kompis på det viset? Han kan inte direkt protestera mer än att skälla på honom med höga, onöjda läten. Det verkar däremot inte som att det är självaste samtalsämnet som får sjuttonåringen att gnälla sådär, utan mer positionen de befinner sig i. Jo, det skulle vara väldigt mycket mer bekvämt att ligga ner och gosa. Däremot är inte sådana beslut särskilt lätt för Joshua att ta. Tyvärr.
”Men jag behöver tvätta mig först, borsta tänderna och byta om.” Det är inte förrän nu som alla de där påminnelserna kommer instörtande i skallen. Stressen som han i några sekunder glömt bort kommer tillbaka, och prefekten kommer snabbt upp på fötter. Detta orsakar att balansen sviktar till. Han snubblar lätt till innan han sätter fart mot badrummet igen. Ett litet dilemma, lyxen med att vara van vid två armar i vardagen gör honom aningen handikappad när det kommer till att byta om. Löser han det? Jodå. Efter några minuter får han tillslut på sig en långärmad, stor tröja som slutar halvt över låren. Gjorde det ont? Något förskräckligt. Jösses vad ont det gjort. Att tvätta sig och borsta tänderna var inte heller så lätt. Aj, aj, aj. Vanligtvis brukar han ta minst en halvtimme på sig när han gör sig i ordning för att sova, en och en halv.. men nu är Zihao med, och han känner sig fruktansvärt stressad över precis ingenting. Djupa andetag, djupa andetag.

Hade Zihao befunnit sig i samma situation hade han nog inte orkat resa sig för att göra sig i ordning. Men Joshua gjorde tydligen det, för snart hade han försvunnit in i badrummet. Sjuttonåringen stirrade efter honom ett slag, betraktade den stängda dörren i några sekunder innan han kröp längre upp i sängen för att lägga sig gill rätta. Kroppen gjorde ont efter förvandlingen, trots att det var ganska länge sedan benen brutits och omformats. Någonstans djupt inombords önskade han att förvandlingarna varat betydligt längre, så att kroppen kanske fått en chans att repa sig mellan omgångarna. Nu varade det hela kanske ett halvt dygn, vilket knappast var tillräckligt länge för att hans kulle lyckas känna sig bekväm. Eller helt eländig kände han sig naturligtvis inte, men nästintill.
I väntan på att sextonåringen skulle komma tillbaka ut från badrummet sneglade han istället bort mot dörren som ledde in i sovsalen. Vad skulle hända om någon som in? Skulle de bli skrämda och slå larm? Nej, alla visste nog redan att en stor varg befann sig någonstans i elevhemmet vid det laget. Och efter att ha försäkrat sig om att ingen skulle mörda honom, tillät han sig att fundera över det kommande lovet. Zihaos far hade sagt att de skulle fira i lägenheten och även klargjort för sonen att han fick bjuda hem hur många vänner han ville. På tal om Isaac hade den jämnårige kamraten spenderat många lov hemma hos familjen Huaze. Stackarn hade det inte speciellt bra hemma - föräldrarna var extremister, stod båda två på Voldemorts sida. Syskonen likaså. Han hade ingen annan att vända sig till, så Zihao bjöd in honom så ofta han förmådde.

Hur länge hade Joshua låtit den äldre vänta? Tre kvart vid det här laget? En liten blick mot armbandsuret och det konformerar den lilla tanken. Femtio minuter faktiskt. Ajdå. Nu har han däremot någonting att skylla på, allt blir så mycket svårare med det brutna nyckelbenet och den överhuvudtaget körda kroppen. Men tillslut blir han klar och öppnar dörren till badrummet igen, bara för att tända och släcka några gånger, för att vara helt säkert. När ögonen återigen landar på Zihao så verkar personen i fråga alldeles insjunken i sina egna tankar. För att inte störa alldeles för mycket tassar sextonåringen tyst och kvickt fram mot den trevligt bäddade sängen.. som den äldre lagt beslag på, för att sedan lägga sig tätt intill under täcket.
”Det där om Isaac.. vill du veta eller ska jag hålla tyst?” Frågar han trevande medan några fingrar stryker sig över ryggen på lurvbollen. Han ville inte göra det komplicerat för Zihao och hans vänner, men det är ändå någonting som Joshua inte är helt säker på om han kommer kunna hålla hemligt. Lite komiskt är det väl ändå att två par från respektive vängrupp legat med en helt annan vängrupp? Det kan väl ändå inte bara vara Joshua som ser det som en rolig liten nyhet, eller? Hayley var skamsen över det, men det är liksom en historia som de tre vännerna senare kommer kunna skratta åt. Rejält, verkligen. Det var väl värt att fråga ändå? Ja, det var det definitivt. Det verkar däremot som att slytherineleven är lite för borta, kanske. ”Vad tänker du på?” En riktigt bra fråga att ställa till någon som inte kan prata. Sjukt klipskt.

För någon som är extremt otålig och tycker att tiden passera långsamt när det ör tråkigt, kändes det verkligen som om Joshua varit borta i flera timmar. Zihao hade blivit lite orolig över att den yngre flytt, hittat någon magisk utväg från badrummet och försvunnit upp i rök. Öronen låg platta på huvudet och ögonen hade hunnit bli ruskigt stora. Kanske var det dumt av honom, men han var patetiskt rädd över att bli lämnad. Nu visste han att sextonåringen aldrig skulle göra så, även om rädslan fortfarande fanns kvar. Den var så djupt rotad i den äldre vid det laget att det var svårt att få bort den. Fingrarna som ströks genom den mjuka, tjocka pälsen fick som tur var saker och ting att kännas bättre ganska snart. Och efter att öronen så småningom glidit tillbaka upp på huvudet, hade sjuttonåringen rullat ihop sig tätt, tätt intill gryffindoraren. Lukten, klappandet och rösten - allt hos den andre spred en lugnande känsla över den äldre av de två. Han ville aldrig släppa människan som låg framför nosen på honom, varken fysiskt eller psykiskt.
Vid frågan om Isaac kunde Zihao däremot inte låta bli att frusta till, trots att han låg och funderade över kärleken han kände inför Joshua. Jo, jo han ville nog veta. Den jämnårige hade ju varit förskräckligt hemlighetsfull och betett sig underligt under hela dagen som passerat. Klart som fan att han ville veta vad som stod på! Fast..hur visste sextonåringen vad det var som hänt? Med ett litet knorrande skakade han på huvudet vid den sista frågan. Nej, nej, nej. Nu ville han allt höra om det där andra, plus att han ändå inte kunde svara på det där sista. Smart där, Joshua. De borde verkligen skaffat ett stort block och en blyertspenna. På så sätt skulle Der bli betydligt lättare att kommunicera.

Det verkar inte som att den äldre bryr sig förfärligt mycket om att ämnet kanske är privat, vilket gläder Joshua. Nu är han väldigt mycket emot rykten och skitsnack om andra människor, främst för att han varit med om det där själv innan, men det här.. för det första är det ett faktum, men för det andra så var det faktiskt båda deras bästa vänner. En liten svidande känsla sticker till i bröstkorgen medan tänderna gnager febrilt i underläppen. Det är verkligen inte hans ensak, han har verkligen ingen rätt till att berätta om det för Zihao med tanke på att det är Isaacs lilla hemlighet. Åh, ibland skulle det verkligen vara skönt att inte få några skuldkänslor alls, bara för en endaste dag. Dock krävs det bara en blick i de mörka, stora ögonen för att få sextonåringen att vilja berätta igen.
”Okej..” Påbörjar han med ett litet harklande. Försiktigt nu va. Han vill verkligen inte komma på fel sida hos Isaac. Han är inte rädd för killen, verkligen inte, men han vill bara att det ska stå bra till mellan honom och Zihaos vänner. Att det inte ska finnas något dåligt blod emellan dem. Dumma, dumma hjärna. Bara berätta, om det är något som tynger dig eller som du verkligen vill dela med dig av.. ja, då skadar det väl ändå inte att berätta för sin pojkvän, eller hur? Det är inte som att han kommer att hoppa på den stackars slytherineleven för att få höra det från honom själv. ”Men bara så att du vet, jag berättar det här för att du och jag är tillsammans, inte för att Isaac är din vän.” Det fungerar väl? Om de inte varit tillsammans, eller varit väldigt bra vänner, då hade han verkligen inte berättat för Zihao. Då hade han inte brytt sig något mer om det. Men i och med att det finns en uppenbar koppling där emellan, ja, då får det bli så.
”Hayley berättade att de var tillsammans igår,” specificera? Nej, Joshua vet inte vad det betyder. Den där meningen får helt enkelt räcka. De fria fingrar tar ett löst, försiktigt tag om det lurviga trynet och lämnar en puss på den smått våta nosen. ”Men du fick inte höra det från mig.”

Hayley och Isaac? Och Zihao som fått för sig att han och Joshua var det mest underliga paret någonsin. Han tyckte nästan att det lät på gränsen till otroligt. Som han själv uppfattat det hade Isaac nästan alltid irriterat sig på just Hayley och han hade aldrig verkat attraherad av henne. Kanske de båda fått i sig lite för mycket att dricka? Både han själv och Joshua hade ju fått det och han var mer än väl medveten om att den jämnårige kamraten också kunde dricka en hel del när han satte igång. Den ett år yngre flickan hade också sett relativt packad ut under gårdagen. Just ja, sjuttonåringen hade haft god lust att klippa till henne faktiskt, men på något sätt lyckats hålla sig i skinnet. Hon hade ju faktiskt inte gjort någonting alldeles för hemskt, även om hon helt klart gått slytherinaren rejält på nerverna.
Tankarna betedde sig lite som ett bo med en massa surrande bin. Hade Hayley och Isaac verkligen legat med varandra? Urk, han kunde inte ens börja föreställa sig det hela. Men det var inte det som var det mest oroande med det hela. Det var nämligen så att kamraten i fråga hade en hel del dåliga tendenser. För att inte låta som en total hycklare var Zihao tvungen att medge att han inte heller använt sig av skydd under nattens gång, men de var ändå killar båda två och sjuttonåringen hade aldrig varit med någon annan förut. Och Joshua verkade så pass noggrann och ordentlig att han tvivlade på att det fanns någonting att oroa sig över. Däremot var Isaac och Hayley man och kvinna - någonting som började gnaga inom Zihao. Åh, han hoppades verkligen att de båda haft något som helst vett.
Pussen väckte honom genast upp från sin lilla dvala och ett litet morrande rymde käftarna. Gos, väldigt mycket gos. Han tvingade bort tankarna om deras respektive vänner och övergick istället till att lämna små pussar över den andres ansikte. Pussar var förvisso mysiga, men när man konstant befinner sig i ett tillstånd som manar på en att para sig, då är det inte riktigt lika kul. Det var på gränsen till frustrerande faktiskt.

Informationen verkar vara lika chockande för den äldre som det varit för Joshua. De två eleverna har aldrig riktigt lagt någon intresse vid varandra. Hayley har avskytt alla i Zihaos lilla gäng så länge hon kan minnas, men ändå hade hon hoppas i säng med en av de elever hon ogillar mest. Nu var det antagligen så att alkoholen styrt en hel del, hon skulle aldrig ha gjort något liknande annars.. förhoppningsvis tär det inte alldeles för mycket på henne. Hon kommer från en hemskt religiös familj trots allt. Hur som helst, sextonåringen tvingar sig upp från diskussionen om Hayley och Isaac i det stackars huvudet, och fokuserar på den äldre. Allt lura håller honom någorlunda varm, och även om han inte är så förtjust i de sliskiga pussarna, så är de trots allt definitionen av mys. Plus kittlas det väldigt mycket, och Joshua har väldigt svårt att hålla sig borta från att fnissa. Nej, den typen av kontroll har han inte för närvarande. Efter Benjamins ord, Madam Pomfreys viktkoll, och den hemska smärtan i nyckelbenet så är mys och gos det han behöver. Vem är bättre på det än en viss Zihao Huaze? Ingen.
”Det kittlas,” rösten är tyst. Med tanke på hur nära de är varandra, och hur stora de lurviga öronen är så behövs det nog ingen mer volym. Den lediga armen glider upp mot öronen och stryker fingrarna över den fantastiska pälsen. Därefter är det Joshuas tur att lämna en massa kyssar över Zihaos ansikte.

När skulle Joshua inse att det inte hjälpte att påpeka sådana saker som det kittlas. Zihao var trots allt en riktig liten retsticka och kommentarer som dessa skulle aldrig gynna sextonåringen. Nåväl, någon gång i framtiden skulle den yngre säkert lista ut detta. Förhoppningsvis orkade han dras med sjuttonåringen fram tills dess.
Kittlas? Det skiter jag fullständigt i. Den äldre av dem knorrade till och hade snart lagt sig tvärs över gryffindoraren. Svansen viftade frenetiskt och ögonen var stora som tefat. Igen. Han kunde inte styra det där, plus att det var Joshuas fel. De där små kyssarna som placerades över det lurviga ansiktet fick hjärtat att bli varmt och gosigt. Det kändes bra att veta att någon kunde tycka om honom trots pälsproblemet - trots det faktum att han egentligen inte var mer än ett monster. Att denna person getter Joshua Lewis gjorde bara allting betydligt bättre.
Om någon annan plötsligt fick för sig att gå in i sovsalen, då skulle denne förmodligen undra vad fan de höll på med. Zihao såg ut som en varg, ingenting annat, och sextonåringen lämnade ändå en massa små kyssar över ansiktet på honom. Det måste ha sett komplett galet ut i någon annans ögon. Och vad skulle den yngre kunna komma med för vettig ursäkt? Det här är min pojkvän. Hm, kanske inte det bästa svaret.

”Så du vill att jag ska lida?” Frågar Joshua i ett gnällande, dovt läte medan han gör ett tappert försök i att dra sig undan från den kittlande tungan. Det där lilla gnällandet fortsätter, som den lilla hundvalpen han är. Kanske det går att försöka vara gullig? Kanske det kan få Zihao på andra tankar och inte låta den sträva tungan glida över den lena huden? De har ju faktiskt haft den här konversationen innan, att faktumet att det kittlas inte kommer skrämma bort slytherineleven, snarare tvärtom. Men än en gång har prefekturen glömt bort det i en millisekund. Sån där information bör han helt enkelt hålla för sig själv, så att det inte går att använda emot honom.
”Är du kittlig då?” Utan att vänta på något svar kravlar sig Joshua upp till sittande position, struntar fullständigt i armen och nyckelbenet. Att försöka kittla någon så att de kvider av skratt i slutändan är en av sakerna som blir svårare med ett brutet nyckelben. Minst sagt. Stoppar det honom? Nehej då. Den lediga armen som tidigare varit slingras om lurvbollen glider upp mot bröstkorgen på Zihao för att försöka kittla honom tills han gråter. Hämnd? Det kan man väl kalla det.