Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia nickade och ställde sig upp och torkade ögonen med tröjärmen. "Nu är du 11ans enda levande vinnare." säger hon med ett litet leende, presidenten hade gjort klart för henne under hans många besök att hon inte var en vinnare...han gjorde det med ett hemskt olycksbående leende på läpparna.
Vicinia vacklar till och lutar sig trött mot ett träd. Illsket knyter hon näven och biter ihop, hon avskydde att vara så svag. Ett ovädersmåln syntes och snart spöregna det, tunga moln prydde himelen.

(ooh, älskar den där scenen med Gimli och Legolas som du har i din underskrift :') alla scener med de två, okej hela filmen, är underbara. "Toss me." "What?" "Toss me! But don't tell the elf." xD )

Mars nickade och insåg att det hon sade var sant. Vilket betydde att hennes namn kunde dras fram igen. Mars kände presidenten tillräckligt bra för att inse att det var väldigt troligt att Vicinia skulle hamna i spelen igen.
Då hon vacklade till lyfte han upp henne, så som han ofta gjort och bar henne hem genom regnet. Hon var oroväckande lätt och han ville inte att hon skulle bli sjuk.
"Ta en varm dusch och sätt något torrt på dig", beordrade han vänligt då de kom in.

( Aaa jag med C: Särskilt när de tävlar^^ om vem som ska döda flest och Legolas dödar den där stora "elefanten" och Gimli bara "Det räknas bara som en" xD )

"Mars, jag måste bli bra. Du får hjälpa mig, jag tänker vinna." sa hon allvarligt, ty hon mer eller mindre visste att hon skulle komma dit igen. Hon lutade sig mot hans axel när han bar henne, hon hatade det här, att inte ens orka gå själv.
Men när de kom hem gjorde hon som Mars sa och gick in i duschen.

("That still only counts as one" xD bäst! men Aragorn är för evigt the one for me ♥)

Mars satte sig i köket och tänkte på det Vicinia sagt. Hon måste först återfå sina krafter, men jaa, sen skulle han träna henne.
Han hade en plan, men om den inte funkade, då måste hon vinna. Inget annat skulle duga. Han ville inte mista henne igen.

( Nooo det ska vara Legolas ♥ :3 Fast Aragon är god tvåa )

Vicinia duschade och drog på sig underkläder och en stor tröja som räckte henne till knäna. Sminket var försvunnet, men hon brydde sig inte ingen skulle längre se henne. Hon gick ut till köket och satte sig vid Mars på en stol. "Vad tänker du på?" ler hon mjukt.

Mars drogs ur sina tankar då Vicinia kom in i köket. Han log och skakade på huvudet.
"Inget speciellt", svarade han och steg upp. Ur kylskåpet grävde han fram en skinkpaj och placerade den framför Vicinia.
"Du måste äta om du ska orka träna", sade han med ett leende och tog en bit av pajen, som var bagarens specialitet.

Vicinia såg på pajen och log lite. "Visst, du har rätt." log hon och tog en pajbit hon satte i sig två bitar, men suckade sedan. "Orkar verkligen inget mer." ler hon roat, hon ler för så mycket hade hon inte ätit på veckor inte sedan hon lämnat 11an.

Mars log och räckte fram ännu en bit åt Vicinia.
"Den här och sen får du fa och vila, resan måste ha varit tung för dig", sade han något bekymrat. Det skulle ta flera veckor, kanske en månad, innan Vicinia skulle vara stark nog att springa, ännu längre innan de kunde börja träna på allvar.

Vicinia såg på biten och nickade och tvingade tungt i sig den. Hon lutade sig bakåt på stolen och såg att det hade mörkna och att det regnade fortfarande. Hon nickade åt vad han så, att resan vart jobbig. För det hade den på fler än ett vis, men hon var glad att vara hemma. "Jag går och lägger mig." sa hon en aningen trött, gick till deras sovrum och kröp ner under täcket och somnade strax.

Följande veckor tyckte Vicinia att hon inte gjorde annat än åt och rörde på sig. Men hon började återfå styrkan och sitt forna jag. Hon orkade gå, springa och tillsist klättra som förr.
Blåmärkerna försvann och hon började se ut att vara gjord av annat än bara skinn och ben.

Mars nickade och önskade Vicinia god natt, men blev själv ännu i köket och såg fundersamt på regnet.

Då veckorna gick blev också Mars skador bättre och han tog upp sin träning. Tillsammans med Vicinia började han ta en springtur runt staden varje morgon. Mars kom ihåg Taras träningsprogram, och applicerade det bäst han kunde på Vicinia för att göra henne snabbare, starkare och skickligare med vilket vapen hon än hade, om det sedan bara var en käpp eller en sten.
Medan de tränade började också allt fler av barnen, speciellt de vid tio-, elvaårs åldern göra dem sällskap. Först var det bara några, men två veckor in sprang redan femton barn efter dem varje morgon. Då Vicinia redan visste vad hon skulle göra började Mars hjälpa de andra allt mer.