Eragon [Privat rollspel]

"Det är okej" säger plötsligt Aurues. Drogen har släppt.

När jag vaknar sitter Angela där med den konstiga katten bredvid sig, men hon är inte ensam. En hop på 7 alver, några människor och... KULLER sitter också runt vår eld. Jag sätter mig spikrak upp och börjar pratat osamanhängande.

"Det är inte okej" säger Aily och låter alla vänner höra det.
"Aily, det är inte ditt fel" säger Murtagh.

Alla de där personerna som sitter vid vår eld vil tydligen hjälpa oss. Angela måste ha hämtat de när jag sov. Jag är tacksam, men kan jag lita på de, och vad kan de vilja ha för det?

Hon svarar inte.

Jag är arg på Angela för att hon inte rådgjorde med mig innan hon hämtade hit de där. Jag vill inte sammarbeta med folk från andra släkten. Framförallt inte kuller, och jag vet inte vad Angela har lovat de som betalning. Jag traskar bistert vidare längs det otydliga spåret som skuggorna lämnade efter sig. Ór och de där följer med.

"Vi måste fortsätta" säger ena skuggan.

Det värsta är nästan att jag vet att vi aldrig kan komma i fatt skuggorna om de inte är så dumma att vänta in oss, och det kommer de bara göra om de vill fånga oss också.

Kvinnan tvingar upp Murtagh på fötter. Då kastar sig Törne över kvinnan och genomborrar hennes hjärta med en klo.

Ór verkar skadeglad under tiden av ett hjärtslag, men hon vet själv inte varför. Jag misstänker att hon råkade få kontakt med någon av drakarna eller människorna. Det får mig att påskynda stegen så jag nästan springer. De andra följer med. Kullerna verkar tycka att det går alldeles för långsamt för mig och de andra människorna utom Aily, så utan att fråga lyfter de bara upp oss och börjar springa oi sin egen takt. Alverna springer bredvid.