Camomile Waterfield~Slytherineleven som var annorlunda

ny läsare här
*bevakar*

Kul med en ny läsare!
Jag hade tänkt skriva ikväll, men jag hinner inte. Men jag lovar att nästa gång jag är inne på mugglis, ska jag skriva så datorn glöder!! ♥♥♥

Ny läsare JÄTTEBRA ♥

Här kommer nästa kapitel!!

------------------------------------------------------------------

Re:
När ledet kommit fram till första trappsteget stannade de och McGonagall gick upp för trappan, placerade pallen framför ledet och hatten på den. Då öppnade hatten en skåra till mun och sjöng en sång om de 4 elevhemmen och vilka som hörde hemma var etc. Camomile blev så häpen att hon stod och gapade med höjda ögonbryn och vidöppna ögon genom halva sången.

Kapitel 7:
När hatten hade slutat sjunga så applåderade alla i salen och det gjorde även Camomile. När applåderna dött ut så steg McGonagall fram med en lista och började ropa upp namn (efter efternamnen). De satte sig på pallen och McGonagall satte hatten på deras huvuden. Efter en stund så ropade hatten ut vilka Elevhem de skulle tillhöra. "....Creevey, Colin...." sa McGonagall och hatten sa: "....Gryffindor!". "... Lovegood, Luna...." sa McGonagall efter en stund och tjejen med vitblont hår och drömmande utséende steg fram till pallen. "...Revenclaw!" sorterade hatten henne i. Efter en väldigt lång stund sa McGonagall: "....Waterfield, Camomile....". Hon gick fram till pallen och satte sig. Hatten for ner över hennes ögon och öron när McGonagall placerade den på hennes huvud. "Hmmm... Var ska jag placera dig då? Du är Modig som en Gryfindor, smart som en Ravenclaw, godhjärtad och ärlig som en Hufflepuff och Ambitiös som en Slytherin.. Väldigt ambitiös..." sa hatten, men bara så att Camomile kunde höra. Nej, snälla! Inte Slytherin! tänkte hon. "Jasså inte? Du skulle passa utmärkt där och inte har du annat än trollkarlsblod..." sa då hatten. Nej, jag vill inte vara i Slytherin som min pappa var. tänkte hon så intensivt hon kunde. "Ja, det avgör saken.. Du kommer absolut passa bäst i Slytherin!"

Det hördes jubel och applåder från Slytherinbordet, men när hatten lyftes från Camomiles huvud så såg hon inte ett dugg glad ut. När hon gick mot Slytherinbordet gav hon Ginny en blick och formade läpparna till ett "Det var inte meningen...". När hon kom fram till bordet satte hon sig bredvid en mörk kille med svart hår och bruna ögon. "...Weasley, Ginerva..." sa McGonagall och hatten sorterade henne som hon trott i "... Gryffindor!". Sedan var det tidigare långa ledet borta och McGonagall bar iväg hatten och pallen. Då klev rektorn, den beryktade proffesor Dumbledore, fram och och tog allas uppmärksamhet. "Innan vi börjar festmåltiden, vill jag bara påminna alla om Hogwarts regler: Efter klockan 21 så får inga elever befinna sig utanför sitt uppehållsrum, förtrycka andra elever eller använda magi utanför lektionerna samt att beträda Den förbjudna skogen är strängt förbjudet. Låt festmåltiden börja!!" sa han och satte sig sedan åter igen vid sin plats vid lärarbordet.

Helt plötsligt poffade det upp en massa god mat på stora guldfat. Camomile kunde inte bestämma sig för en maträtt, så hon tog lite av varje. Mmmm... Vilken himmelsk mat! tänkte hon medan hon njöt av smaken. Sedan tittade hon bort mot de andra borden, men vid Gryffindorbordet satt ingen Harry Potter med ett blixtformat ärr i pannan. Hon sökte efter Ginny, men innnan hon hann hitta henne så försvann maten och ersattes med efterrätter!

Hon glömde helt bort vad hon hade hållit på med tidigare, när hon lät den godaste efterrätten hon någonsin ätit, ta hennes uppmärksamhet.

---------------------------------------------------------------

Vad tyckte ni om kapitlet? Jag improviserade fram det, så jag hoppas att det inte blev allt för konstigt.
Jag skriver nästa kapitel när jag har tid och idéer!

Jättebra! Älskar denna, och det vet du!

Det är klart jag gör!
Men det är ändå alltid lika trevligt med lite komplimanger etc. Men kritik är också välkommen, så att denna ff kan bli bättre.
♥♥♥ Kärlek till ni som läser det jag skriver! ♥♥♥

Några stavfel, men som annars var det helt amazayn! ♥

Tack för den trevliga komentaren, Ebba! ♥

Mer kommer i eftermiddag, dvs. när jag har tid idag.

Yay!!! Längtar! ♥

Nä, nu skäms jag. Jag skulle ju ha skrivit för längesen!
Men nu kommer det iaf, och jag hoppas att ni inte är sura på mig för att det kommer så mycket senare än vad jag skrev att det skulle komma.

RE:
Hon glömde helt bort vad hon hade hållit på med tidigare, när hon lät den godaste efterrätten hon någonsin ätit, ta hennes uppmärksamhet.

Kapitel 8:
Efter maten var Camomile så mätt att hon nästan inte kunde röra sig. Hon tog undan håret från ansiktet och tittade på alla andra som satt vid Slytherinbordet. Hon tittade inte så noga, men hennes uppmärksamhet fastnade på en kille med vitblont, finkammat hår. Han var lång och såg själbelåten ut, och han satt mellan två tjockare typer med mörk hår, som såg väldigt kraftiga ut. Det första Camomile kände var avsky, den där killen måste vara en sån där rik och mallig typ som är "renblods-fantaster".

Sedan så ställde sig en kille upp och sa åt alla vid bordet att följa honom, nu var det dags att gå till sällskapsrummet tydligen. Camomile suckade lätt och reste sig sedan för att förlja skocken med Slytherinelever. De gick ner för trappa efter trappa i slottet tills det blev kallare och deprimerande. Camomile rös till när hon såg att de befann sig i fängelsehålorna. Plötsligt tvärstannade alla och samma rösta som hade bett alla att följa efter sa nu: "Parsel!".Väggen framför öppnade sig och alla gick in.

Rummet var i Slythgerin's färger, grönt och silver, med porträtt av gamla Slytherinelever som blev stora i senare dagar och så fanns det svarta fåtöljer och soffor. Den vitblonda killen satte sig i soffan och slängde en granskande blick mot Camomile, som blev förvånad när hon fortfarande kände sig lugn. Han visade med en gest att hon skulle sätta sig i en fåtölj mittemot. "Jag är Draco Mafoy. Du är Camomile Waterfield, eller hur?" sa han när Camomile hade satt sig. Camomile nickade bara medan Draco smålog lite. "Du kommer upptäcka att detta är det överlägset bästa elevhemmet på Hogwarts. Åh, akta dig för Potter, han som alla tror är en hjälte är inget mer än en kille som fått för mycket beröm för ingenting." sa han och Camomile svalde och kände en klump i magen. Harry Potter, pojken som överlevde. Kunde det vara sant? Nej, det måste vara Draco som är Slytherin som har ett agg mot Harry bara! Inget annat.

När Camomile kom upp till sovsalen den kvällen och hittade sina saker och Lumos vis sängen, mådde hon illa. Hon gav Lumos en godis, strök honom över fjädrarna och släppte sedan ut honom genom fönstret. När hon bytte om till pyjamas märkte hon att hon hade haft på sig amuletten från hennes mormor hela tiden! Hon tog av den, la sig ner och somnade med oro i tankarna.

--------------------------------------------------------------

Blev det bra? Mer kommer så fort det bara går!!