Min fanfiction: Happy Hungergames

Very good!

Superawesome!!

Några stavfel här och där, testa läsa igenom allt innan.
Annars kan det nog bli bra.

Kapitel 5
Pollux

Jag vaknar upp den andra träningsdagen och känner mig ganska pigg. Jag stiger upp och försöker hitta mina träningskläder, men i stället ser jag ett par vanliga byxor och en åtsittande t-tröja. Jag antar att det är den här dagen vi ska intervjuas av Colin Nochman, Programledaren, Jag ser inte direkt fram imot det. Efter som jag är ganska blyg inför människor jag inte känner. Men Rue, Hon kan prata med alla och är bra på att övertala, i alla fall mig. Jag sätter mig vid bordet och genast börjar Mor och Far prata:
- Jo, vi har tänkt på era starka och svaga sidor inför intervjun. Pollux, Du är blyg. Men vi tror att vi kan vända det till något mer ''en mystisk,snygg, 14-åring från 12''. Och du Rue, Du är bra på att prata. Så visa bara vem du är. Men försök att inte ta över samtalen men samtidigt vara rolig. Fattar ni?
Vi bara nickar till svar. Chin säger ingenting, Han har nog mycket att göra eftersom att han ska designa nya kläder. Mamma har bärettat att när dom var med i Hungerspelen så rullade dom in på vagnar redan första dagen. Men dom ändrade förra året att vi ska först en i taget rulla in på vagnar och sen bli intervjuade. Chin kallar in mig och Rue i samma rum och vi ska prova våra klädnader vi ska ha på oss. Han har gjort ett fantastiskt jobb. Efter som vårat distrikt skickar ut mycket kol så är vi mest kända för det. Jag får ett par svarta skinnbyxor med röda och oranga detaljer och en tajt röd t-tröja, Inte för att skryta. Men jag har en bra figur och antagligen så frammhäver han den. Rue får också ett par svarta skinnbyxor, Men tajtare än mina och så får hon en svart skinnväst med en orangefärgad krage som sticker upp ända till öronen. Han har antagligen försökt få oss att se äldre och farligare ut, Men eftersom i inte ska ha intervjun än så måste jag ta av mig allt igen. Och fortsätta tekniksnacket med Mor och Far. Jag hinner slumra till lite på soffan också. Det passar bra. För det kommer bli en lång kväll...

Bra!

Håller med!!

tack♥

Super bra!!

kapitlena kanske blir korta. men jag har mycet skolarbete just nu.

Kapitel 6 Intervju
Rue

Jag har fått på mig dom tajta byxorna och västen. Snart är det dags för min intervju. Jag är närvös. Vad kommer han att fråga? Det blir allt färre deltagare kvar i vänte rummet. Distrikt 5 har precis skickats ut. Effie kallar på oss och säger att vi ska börja gå på vagnarna. Jag och Pollux går iväg. Framför oss står två pratfulla svarta vagnar. Vi går upp på en varsin. Distrikt 11 har precis skickats in och alldelles stracks ska jag ut. Jag kastar en snabb blick på Pollux. Han gör tummen upp och ler. <<Var bara dig själv, Du ser fantastisk ut>>> säger han. Vagnen startar med ett ryck och jag fixar snabbt till håret och ler ett stelt leende. Jag hör publikens djubel. Colin nochman står framför mig med en orangefärgad kostym och knallrosa hår. Han kallar upp mig på scenen.
-Hejsan lilla Rue! Hur känns det att vara med i Hungerspelen tillsammans med din bror.
Vilken korkad fråga tänker jag. Men säger det inte högt såklart.
-Det har funnits bättre tider, Men nu är jag här. Och jag ska se till att min bror vinner det här.
-OJojojoj! En liten hjälte här. Så du ska offra ditt liv för Pollux?
-Jag ska göra det som behövs, Jag älskar honom. Och han är den värdigaste vinnaren av alla här.
-Modigt! Mycket modigt! men nu till nästa fråga.Vi vet att du är 12 år gammal, Ser du det som en svaghet? Du liknar nästan en 15 åring ska jag säga dig!
-Ja, många säger det, Men nej. Ingen svaghet. Jag är snabb och smidig. Och är bra att hanskas med vapen''
-Och, Som sista fråga. Vilken är din störta svaghet.
-Att jag inte kan döda, Jag kommer alldrig göra det i det här spelet. Bara om det är nödvändigt!

Bra!