Avengeful Pirates (Rollspel)

om man ska ha ett skepp behöver man en kapten? elr

Kaptenen finns ändå.
Det finns ju fler ombord på skeppet än bara vi. ^^

okej ska vi börja

jag suger på börja =_=

okej AlexZz jag börjar

Hart!!!! håll utkik vi bör inte drabbas av något

(Shiet sorry, jag skulle börja. XD Om du pratar är det enklare om du gör "-tecken runt det. :3)

Aurora himlar med ögonen åt Stormhead och tar tag i masten och klättrar upp, vad har hon annars att göra. Det är det hon gör. Det enda hon gör. Ungefär hennes hobby.

Zeth står vid rodret där förste styrmannen hade lämnat honom. Han kände sig lite illa till mods, för det var första gången han hade stått där alldeles ensam.
Himmelen ovanför var halvmulen, men längre bort hotade svarta regnmoln. Men han kunde inte se så bra, stormasten var i vägen.
Så han ropade upp till utkiken:
"Aurora! Ungefär kommer vi fram till ovärdersmolnen?"

"Om cirka 30 sjömil. Där är kärnan av det!" Ropar Aurora tillbaka och hon vill verkligen inte hamna i kärnan av den. Iallafall inte om hon står häruppe. Hon ställer sig på kanten och försöker se om det finns något annat att se.
"Land mot sydost!" Ropar hon när hon ser en landremsa.

"Finns det någon bra bukt eller vik som vi kan segla in i medan stormen kommer?" ropar Zeth. Det skulle vara säkrast om de stannade tills den var över, eller tills de i alla fall kunde se hur kraftig stormen var.

Aurora försöker se något som kan likna ett säkert ställe. Hon ser en vik.
"Segla i ostlig riktning det finns en vik där!" Ropar hon och pekar mot viken. När hon tänker efter finns det alltid en by eller stad vid olika vikar.

undra om det är säkert att slå till land. vi bör vara förberedda. Alleman ombord ladda era vapen!

Eh.. Måste man skriva i han/hon form?
Och btw Gale är inte kidnappad än va?
------------------------------------------------------------
Gale stirrade ilsket ut genom fönstret i sitt rum medan han klappade sin bästa vän, fågeln Deemic. Deemic var en knallgul sprallig liten kanariefågel som var Gales största kärlek, utan henne visste han inte vad han skulle göra.

"Unge Herr Soturi?" Frågade en gammal bekänt som måste vara minst hundra år medan Gale lade tillbaka sin fågel i hennes bur.
"Ja?" Svarade han kort.
"Er far söker er." Sade gamlingen och vägrade titta upp på Gale, ingen gjorde någonsin det, tittade på honom alltså, alla blev plötsligt mycket blyga...
"Jag har ingen far!" Röt Gale argt åt honom och bekänten hoppade undan för ett slag från Gales hand, han var mycket vig för att vara så gammal.
"Nej.. Nej men..Naturligtvis inte.. Men Herr Falk ville att.. Att ni skulle komma.." Svamlade gamlingen.
"Varför?" Sa Gale kort.
"Han.. Han sa inte det.." Fortsatte gamlingen, rädd för ett till slag.
"Okej." Svarade Gale, undrades vad hans styvfar tänkte nu..