Någon som vill rolla Hungerspelen?

Mars försökte måla en regnbåge. Han hade aldrig sett en och det var svårt att föreställa sög något så vackert. Då han letade efter den grällaste färgen lyfte han på blicken och fick syn på kön som bildats vid närkampsstationen. Även Vicinia var där, och hon var näst i tur.
Mars visslade lågt åt hennes prestation. Trots sin storlek hade hon lyckats fälla tränaren. Mars log roat åt åskådarnas miner och återgick till att leta efter vackra färger.
Tara besökte sällan överlevnadsstationerna, och Mars hade gjort det tydligt för de andra karriäristerna att han inte var deras vän, så när han hörde steg närma sig gissade han att det var Vicinia. Ingen av de andra deltagarna vågade tala med med honom.
"Imponerande", sade Mars och såg upp på henne. Vicinia var fortfarande full med överraskningar.

"Man tackar" sa hon roat, gjorde en låtsas bugning och satte sig ner vid honom. "Vad håller du på med?" sa hon lite roat och såg på det oformeliga kladdet på hanns arm. Det såg mer eller mindre ut som en teckning av en pojke på sex år.
Vicinia såg granskande på honom, han hade mer och mer hållt sig för sig själv. Och inte till de andra karriäristerna, var detta verkligen ett smart drag? Och sen hålla sig med henne?, han kunde få mycket bättre personer att vara med, hon förstod honom inte alls.
Hon såg på klockan, snart var det lunch och sedan deras enskilda träning. Dagen efter var det den sista intervjun och sen ut i arenan. Inte för att hon var särskilt nervös, hon visste att hon inte kunde göra mer än det hon kunde och hon visste att hon skulle dö. Och scenskräck hade hon aldrig haft.

Mars skrattade kort och såg ner på sin arm. Det var helt enkelt roligt att måla, och han hade inte haft mycket roligt i sitt liv.
"Kamouflerar mig ser du väl?" Mars hade haft tid att tänka Öö sin taktik. Hans far, som själv vunnit spelen, hade tränat sin son för spelen enda sedan han föddes, men Mars visste att fadern skulle bli arg, besviken. Men Mars tänkte överleva. Han kunde döda varenda deltagare, till och med de andra karriäristerna, det visste han. Men liksom för de andra från distrikt 1, 2 eller 4 var hans största svaghet i spelen saknaden på överlevnadskunskaper. Visst hade Mars försökt lära sig, men allt kunde hända på arenan.
Men överlevnad var något Vicinia kunde, och hon skulle inte komma i hans väg. Trots att det skulle förvåna alla och förarga de flesta tänkte Mars allierad sig med Vicinia om hon klarade sig vid liv från ymnighetshornet.
En gong slog: dags för lunch. Tara ropade och Mars reste sig föe att följa med henne.
"Lycka till ikväll", sade han till avsked åt Vicinia.

"Klart du kamouflerar dig, det kan ju tänkas att vi kommer in i en arena full med barns teckningar." sa hon roat och himlade roat med ögonen. Hon hörde slaget och log åt honom. "Du med." sa hon, nog för att hon visste att det inte skulle behövas, han skulle klara sig fint med högsta poäng. Vicinia såg sig om efter sin egen distriktspartner, han satt uppe i ett träd och hon vinkade leende ner honom.
Tillsammans gick de till lunchen och Vicinia satte sig vid honom. De övriga kunde gärna få tro att de skulle hålla ihop. Efter en hastif lunch ställde de sig näst sist i kön som ledde in i rummet för den enskilda träningen, där de skulle bedömmas.

Mars åt med de andra karriäristerna så som normalt. De diskuterade bedömningen, vad de skulle visa åt tränarna. Mars visste att hans starkhet var svärden, och märkte att få ville visa sig med dem efter att han varit inne.
Då lunchen var över ställde sig Mars tredje i kön, och de fick vänta endast några minuter innan den första deltagaren kallades in. Mars lutade sig nonchalant mot väggen medan han väntade. Han hatade att vänta och på siståne hade det varit för mycket av den varan.
Då han äntligen kallades in var observatörerna ännu alerta. Dessutom var Mars redan nu en av vinnarkandidaterna. Alla ville se hur en vinnares barn skulle klara sig.
Mars anmälde sig och gick fram till svärden. Han valde två av den lättare sorten, som kunde användas samtidigt. Det roade leenden byttes till en min av koncentration, så som alltid då han kämpade.

Tio minuter senare lämnade han rummet. Mars hade märkt observatörernas imponerade miner. Hans mentor och stylist krävde att få höra allt, men Mars var kortfattad. Poängen skulle berättas ikväll.

Långsamt, långsamt tunnades kön ut. Det dåligaste med att vara de sista var att observatörerna var trötta. Förmodligen var vissa allt för fulla för att kunna göra en normal bedmöning.
Tians kille försvann och snart var det Vicinias tur och de såg ointressant ner på henne. Och hon kunde förstå varför, en liten tjej från 11an vad var det att ha?
De såg på överlevnadsgrejerna i tron att hon skulle göra något där, men hon gick genast förbi dem fram till knivarna och dolkarna.
Hon tog upp ett par och svingade dem lätt och ledigt, perfekt träff. Ett par förvånade utrop hördes och hon log, bugade och kastade den sista. Nu såg de på henne med andra ögon och hon log nöjd när hon lämnade rummet. Nu var det bara att vänta på resultatet till kvällen.

Mars tränades av sin mentor inför intrevjun resten av dagen. Han skulle knappt behöva göra något, för trots att poängen än inte publicerats och deltagarna inte gett officiella uttalanden visste huvudstadens invånare mycket om dem.

Då sändningen började satte de sig alla på en soffa och såg stint på rutan, där Cesar Flickerman välkomnade tittarna. Han talade kort och sedan började poängen visas upp.
Mars kände sig ofriviligt nervös. Haqn visste att han inte kunde ha gjort något bättre, men trots allt kunde de här siffrorna vara skillnaden mellan hans liv och död.
Pojken från ettan fick en 9, flickan en 7. Mars hann förvånat lyfte på ögonbrynen åt hennes svaga prestation innan hans ansikte dök upp på skärmen, det stiliga ansiktet i ett roat leende. Mars var ganska säker på att han varit den enda som lett då de här bilderna togs.
En 12. De andra hoppade glatt tjutande upp och Mars stylist böjde sig fram för att ge honom en kyss. Det där leendet som just försvann ur skärmen prydde hans ansikte, och nu såg han framimot att se Vicinias poäng.

Vicinia tärnade sig inför intervjun. Inte för hon visste hur hon skulle göra. Det fick hon se då, hur publiken var och vilka poäng hon fick. Hon hoppades på höga men, man visste aldrig och särskilt inte med de där som såg henne.

De satte sig i soffan och såg upp på TVn poängen kom hon såg förvånat på 1ans tjej, bara 7 poäng? Det var dåligt, dåligt för att vara en karriärist, bra för att vara någon annan. Sen ser hon Mars ansikte, med ett roat utryck och sen en blinkande 12 över det. Vicinia drar häftigt efter andan, en 12a högsta poäng.
Resten av poängen flöt utan något särskilt häpnadeveckande, karriäristerna fick mellan 8 till 10 poäng och resten från 4 till 7.
Tians killes ansikte försvinner med en blinkande 5a, som de flesta fick och snart ser hon sitt eget allvarliga ansikte. En paus som känns som en evighet och sen en blinkande 9, hon drar häftigt efter andan för att dölja sin förvåning. En nia? var de fulla eller?, ja de var de, men ändå? Hon ler glatt av de andras lovord. En nia kunde ta henne långt, kanske, kanske skulle hon få sponsorer.
Vicinia hade aldrig tänkt att vinna, hon visste att hon aldrig skulle kunna det. Men hennes mål var att bli bland de sista.

Mars missade nästan Taras poäng då de andra korkade en champagneflaska, men han just urskilja en 10 innan hennes bild försvann. Som förväntat. Även de andra karriäristerna hade gjort bra ifrån sig. Mars undrade vad hon från distrikt1 gjort för att få så låga poäng.
Då Vicinias poäng kom flämtade Mars entourage dramatiskt och han skrattade lätt. Hon hade antagligen kastat knivar, man fick inte så höga poäng för överlevnadskunskaper. Hennes poäng stärkte dck Mars i sitt beslut att alliera sig med henne om hon klarade sig vid liv bort från ymnighetshornet.

Följande dagen såg Mars knappt någon annan än sin stylist och hennes team. Intervjun skulle vara ikväll, och allt skulle vara perfekt. Mars duschade längre än någonsin och kom ut doftande. Han fick håret klippt, naglarna filade och hyn insmord med någon olja, som fick den att glänsa lätt.
En timme före intrevjun fick han klä på sig i en svart kostym av dyrt material. Mars stylist försökte truga på en kravatt, men med en dödlig kamp ändast ett dygn ifrån ville Mars inte ha något tajt runt sin hals. I stället knäppte de upp de översta knapparna så man kunde ana det muskulösa bröstet under. De lagade hans hår väldigt länge för att se det vårdslöst ut, men steg tillslut bakåt för att betrakta resultatet. Djupa suckar undslapp kvinnorna i sällskapet och Mars kastade en blick i spegeln.

En vakt ledde upp deltagarna till sina stolar, där den första enkelt kunde gå upp till scenen, där Cesar redan satt, färdig för shown att börja.

Dagen efter innan intervjun, kändes det som om de skulle dra av henne skinnet ännu en gång. Alla hårstrån försvann och ögonbrynen formades till välformade bågar. Hon smörjdes in och huden såg åter ny och fräch ut. Hennes naglar polerades och formades och snart var hon presentabel för hennes stylist. Vicinia bad en tyst bön om att inte bli utklädd till en bonde, eller något liknande. Men hon hade inte behövt oroa sig, han tänkte fokusera på solen. Den uppstigande solen över åkern, inte någon bonde.
Han drog på henne en klänning i något guldfärgat nästan genomskilnigt material. Uringningen fram döljer nätt och jämt hennes bröst och slutar vid naveln där han placerade en fejkpearcing. Hon fick på sig högklackade sandaler som snörades upp längst vaden.
Hennes svarta hår lät de bara falla i stora lockar och hon fick långa svarta ögonfransar med guld längst ut.
Vicinia ser på sig själv i speglenoch ler, honser sexig ut även om hon själv tycker att hon visar alldeles för mycket. Även ryggen är djupt uringad, men hon vet varför de lät håret hänga, för att dölja ärren på hennes rygg. Från de gånger hon blivit straffad för att snott mat i 11an.

De sätter sig på stolar och snart börjar showen, hon slänger en blick på Mars. Han är otrligt sexig, hur många kvinnors hjärtan skulle han inte få att smälta med det där leendet?