världen som gått under måste byggas upp(Rollspel)

Ok

Maria såg på sina "kompisar".
"Jag har ont i fötterna!" klagar hon men fortsätter att gå.

Lulus var inte van vid alla barr och såg på Maria.
"Jag har okcså hon," sa hon till henne.
___________________________________________
Quick

Maria ler lite försiktigt mot Lulus.
"Kom!" säger Maria. "Jag kan hjälpa dig att bära!"

"Det kommer säkert bli bättre" säger Amelia och klappar Maria och Lulus på axeln. Hon ler mot dem och fortsätter gå. Hon var inte van med barr, men hennes fötter var tåliga.

Maria ler mot Amelia men fortsätter att gå.

Jag trodde att du hade skor, Maria. Sa Fuji och kollade på maria. " jag tror att vi kommer till någon gräsmatta snart." tillade hon och kollade på Lulus.

"Det har jag!" väser Maria tyst men fortsätter att gå.

Max går tyst bakom de andra och håller utkik efter saker runt om kring honom. Han vet inte riktigt om han kan bidra med något alls till samtalet. Han tänker inte klaga på någonting. Han vinner inget på det och vill knappast bli ovän med någon.

Amelia går först men saktar ner så att de andra kan hänga med. Hon ser sig omkring. Det var helt annan miljö här än i Colombia. Men det är ju inte så konstigt eftersom att det är ganska nära till nord polen här.

Max är van vid klimatet. Han tycker inte riktigt om att det är varmt. Kanske för att han aldrig riktigt tyckt om värme överhuvudtaget. Det kanske ä något fel på honom. Han håller i ett block och penna och skissar på miljöerna. Han har tiotals med block i väskan som inte är fullritade.