Privat Rollspel

Byskolor? Undra när hon senast var ute...
"Det finns vanliga skolor... de är lite mer morderna än då..." han tänkte lite till." Odette? Minns du när du senast var i människovärlden? Vilket årtal det var?"
Odettes mörka hår skymde hennes ansikte och Jason undrade vad hon tänkte.

"Nej." Säger hon enkelt. "Men jag minns en mördare som jag hjälpte med att mörda kvinnor som sålde sina kroppar för att de inte hade råd med mat." Svarar hon och det låter otroligt elakt egentligen. När hon tänker på det. "Känner du till någon sådan, Mäster?" Frågar hon.

Herre Gud! Det kan förklara en hel del.... en massmördare som mördade prostituerade förmodligen för ett tag sedan...
"Minns du något namn Odette?" Frågade han försiktigt.
"Kan du berätta.... Lite mer vad detta innebär att du har min själ?"

"Lady Odette Herrington, Lord Herringtons trolovade som vägrade gifta sig, blev nästan ihjälslagen. Bad om hjälp, jag räddade livet på henne innan hon tog hämnd på sin man och hushållet Herrington innan hon blev galen av sorgen och hoppade framför en skenande flock hästar och blev ihjältrampad." Berättar Odette som en uppslagsbok innan hon begrundar den andra frågan. "Vid din dödsstund försvinner din själ ur kroppen och jag förtär den och den hamnar i den mörka delen av helvetet istället för att någonsin finna ro, mäster." Konstaterar Odette. De enaste själarna hon fått tag på tog självmord. Allihopa drevs de av sorg, förlust och samvetskval till sina eviga öden in i helvetets mörkaste del för att leva efter det mest hemska öde som kan existera.

"Vänta så.... Min själv finner aldrig ro?" Vad har han gjort? Hur kunde han veta att det skulle dyka upp en DEMON och TA HANS SJÄL när han bad om hjälp?
"HUR KAN DET GÅ TILL?" Det tog en sekund innan Jason förstod att han har fått ett raseria-anfall.
Lugna ner dig Jason, lugn. Fick han tänka om och om igen.
"Ursäkta Odette. Vi får prata om detta mer ikväll! Vi måste göra dig i ordning!" Sade Jason och sprang in i han sovrum. Det dröjde några minuter innan han kom tillbaka med en t-shirt och ett par små jeans.
"Vi får försöka fixa till det så att de passar!"

Odette lägger huvudet på sned åt kläderna. Kväll? Det är tidpunkten innan natt. Lady Herrington lät alltid brotten ske då. Till skillnad från Jack The Ripper som mördade på natten. Hon tar snabbt kläderna och granskar dem roat. Hon har aldrig riktigt förstått sig på människornas sätt att klä sig. Hon klär om på stället då hon inte är en riktig människa. Hon tycker det känns konstigt med kläderna på kroppen men säger ingenting.

Jason vänder bort huvudet när Odette byter om. Det syns och märks att hon inte är normal och det kommer att bli ett problem sedan.
"Okej. Jag kommer att prata med rektorn idag." Han kollar på Odette och lägger för säkerhets skull till "Han som bestämmer på skolan!" Han kollar på Odette och hoppas att hon förstår.
"Du kommer att få följa med mig hela dagen och kolla hur man lever nu. Så säg inte något om inte någon frågar dig. För om det frågar dig något så måste du svara! Okej?"

"Bestämmer någon över mäster?" Undrar Odette , den här världen är otroligt udda. Inte konstigt att människorna är så otroligt ignoranta när de låter andra bestämma över dem. Odette nickar bara då hon tar det andra som en order. Hon får inte gå emot en order. Oavsett vad ordern ifråga är får hon inte trotsa den eller avvika från den. Hon ryser nästan när hon tänker på Lady Herringtons order om att hon ska vara glad och positiv. Hon avskydde den ordern.

"Nja... Man skulle väl kunna säga att han bestämmer över mig när jag är på skolan. Men inte annars." Han tittade på Odette. Så orginel. Ovanlig.
"Odette, du kan väl kalla mig Jason? Inte Mäster. De låter så konstigt annars!" Han mötte hennes blick.
"Om någon frågar: Så är du en vän till mig som funderar på att börja på skolan och är här och tittar hur skolan är idag. Okej? Kom så går vi nu!"

Odette har aldrig fått kalla någon annat än mäster. Utom hennes fader som ändå bara går under några få namn. Samt Lady Herrington som gick under namnet Lady Herrington. Riktigt irriterande att använda det i slutet av precis alla meningar riktade mot Lady Herrington.
"Vän... vad är en vän, Jason?" Frågar Odette som tar tillfället i akt att vänja sig vid att använda Jason istället för mäster.