( Privat Rollspel mellan PotterHunger och AlexZz )

((Okaii. Ska Ian stalka då eller? xD Är badrummet 'i' hennes rum eller någon annanstans? *fundersam*))

((Hon kan ju gå upp på slottets "takbalkong" eller ja, du fattar. Och så kan du också komma eller något. Hon kan ha ett litet badrum kanske. Med badkar och jaa det andra som behövs där X3))

((Visst. ))

Ian nickar kort och tar brickan, med glas och övrigt porslin innan han går ut ur rummet. Utanför krockar han nästan ihop med Laurence som är precis framför dörren.
"Åh, hallå Ian." Säger han. "Ska du till köket?" Frågar han och Ian nickar. "Men jag kan ta det där, du kan ordna med prinsessans nästa befallning." Säger han, tar brickan och försvinner ned för korridoren.
"Jag förstår mig inte på honom." Mumlar Ian tyst innan han knackar och går in i rummet igen. Han svänger av och in i badrummet och börjar ordna med badet.

Celeste känner den välbekanta doften från sängen. Det är doften av bad. Tvålen som doftar av de allra finaste sorters rosenträd i hela kungariket. Doften ligger som en hinna över hennes rum. Det luktar helt underbart.
Hon reser sig sakta upp ur sängen. Nattlinnet av den allra ljusaste sammet är mjukt mot hennes kropp. Hon går i i badrummet där tjänaren donar med förberedelserna för badet.
"Klar?", frågar hon honom.

Ian tillsätter det sista och hoppar till när han hör prinsessans stämma. Han nickar bara och tar ett steg åt sidan för att sedan lämna rummet. Han vill inte vara i vägen och Emelie har lämnat rummet utanför. Så han vet inte vad han ska göra nu. Han funderar över Laurence. Enligt den äldre butlern så var Laurence en aning egoistisk. Men det kanske bara var enligt den gamle mannen. Han får inget svar på frågorna han ställer sig själv och ger upp.

När Celestes tjänare lämnat henne ensam, börjar hon dra av sig det långa nattlinnet. Hon kom inte ens ihåg när hon satte på sig det igår. Möjligtvis var det Alice eller Emelie som gjorde henne den tjänsten.
Hon kliver i det perfekt varma badet och njuter.

Dagen rullar på i samma gamla visa för prinsessan. När solen äntligen börja gå ner är hon glad, som alltid vid den här tiden. Solnedgången. Nattens början.
Celeste smyger genom slottet tills hon når sitt mål. Taket. Hon sätter sig tillrätta, och granskar sedan den vackra solnedgången.

Ian har fått 'ledigt' kan man säga, egentligen tar han en paus på eget initiativ. Han tar chansen och undersöker slottet så att han vet var allt finns när han behöver veta det. Han blir less på den gigantiska byggnaden till slut och letar sig uppåt. Ian finner att det finns en väg upp till taket och han blickar ut över området. Han tar av sig den lyxiga kavajen och först nu lägger han märke till prinsessan och funderar kort på om han borde ge henne egen tid istället för att komma och störa.

Celeste får en konstig känsla av att vara iakttagen. Hon vänder på huvudet och ser till sin förvåning att det är den nya tjänaren.
Hon ignorerar först honom genom att fortsätta betrakta solnedgången. Men sedan ändrar hon sig. Hon är alltid ensam. Folk i kungariket ligger i sina sängar vid det här laget. Så det finns aldrig någon att prata med.
"Du får gärna sitta här om du vill", säger hon med blicken fortfarande riktad mot himmeln.

Ian motstår impulsen att fly, något han utvecklat under de senare åren. Men han har lärt sig kontrollera den så den stör honom inte direkt. Han sätter sig ned och ser på den färgglada himmelen. Ian brukar sitta på sitt hustak och se på den ibland. Men det var en mycket vackrare utsikt härifrån av någon anledning. Ian minns sin barndom när grannbarnen och han brukade klättra upp på taket och låtsas att himmelen brann. Ian tyckte alltid att det var en fånig lek.

Celeste släpper inte himmeln med en sekund. Det här är stunden hon väntat på, liksom alla andra dagar.
"Visst är det vackert?", viskar hon till tjänaren. Hon kan fortfarande inte förstå att hon sitter här med sin slav. Tänk om hennes mor visste det här...
Celeste skakar av sig tanken. De ska ju bara prata, det kan ju inte skada. Drottningen sover säkert djupt just nu. Hon är inte rädd för sin mor, men hon hatar 'trubbel'. Vilket det alltid leder till om hon inte gör som hon blir tillsagt.