Him and her (Privat roll)

"Att gråta handlar om att vara stark. Den som gråter, det är den som är stark. Den som kväver sorgen, stänger den inne, det är den som är den svaga. Du måste låta känslorna leva, du måste. Om du kväver sorg, så blir du kall. Blir du kall så blir du ett lätt byte. Du får inte vara ett lätt byte för du-vet-vem. Du får inte bli som din pappa. Det är din pappa som sagt så - han är ett lätt byte. Du får inte gå i hans spår Thalia. Du måste våga gå din egna väg, med din bror. Med dina vänner. Och med din framtida familj. Du är inte som din far, eller som du-vet-vem" säger James och tittar Thalia djupt i ögonen. Han kramar hennes hand hårt, nästintill desperat. Men han måste få henne att förstå. "Att låta tårar rinna, att låta sorgen spela sitt, gör dig starkare" fortsätter James.

Han känner hur vagnen gör en sista knuff och stannar. Han släpper Thalias hand, och reser sig upp. Drar luvan över huvudet. Vänder sig om en sista gång, och mumlar tyst "Att gråta är för de starka". Sedan går han. Han hoppar smidigt ur vagnen och småspringer till den stora porten. Dörrarna står öppna och han springer in. Där skakar han av vattnet som format sig som droppar på hans mantel. Han viftar lätt med staven och formeln försvinner. Han går in i Stora Salen och sätter sig vid bordet. Tar av sig manteln och hänger den över bänken bredvid honom. Han har satt sig med sina sovsalskamrater.

Thalia säger inget men ser tyst efter honom när han försvinner ut ur vagnen. Han var allt djup den gossen, och kanske hade han rätt? Hon visste inte, det tåldes att tänka på och hon kunde bara inte ändra sig på en gång.
Hon drar på sig luvan och skyndar mot porten och in genom entrehallen. Ett svart hårsvall möter henne och hon blir omfamnad. "Samantha, så trevligt att se dig." skrattar Thalia glatt och ser att de nu är i samma längd och även kroppsform. "Du har vuxit, så sexig du har blivit." flinar Samntha och de snurrar runt varandra i en sorts pirruett för att se på varandra.
"Och vart tog du vägen?, såg dig inte på tåget." log Samantha och glatt småpratande kom de in i salen och satte sig vid Clawarnas bord. Och hon hamnade mitt emot James. "Hamnade i samma kupe som James, här." ler hon glatt mot honom och vänder sig åter till Samantha.

James ler mot Thalia när hon pratar om honom, men vänder sig sedan till sina kompisar i sovsalen.
"Tomas!" tillkallar han en av sina kompisar tillbaka till jorden. Han hade suttit och tittat mot Gryffindorbordet med ett drömskt uttryck på sitt ansikte. James slåt till honom lätt på armen och tittar undrande på honom. "Vem spanar du in?" skämtar han och lägger armen runt hans axlar. Tomas pekar och James tittar. De iakttar personerna på andra sidan ett tag.

Då känner James plötsligt en hand stryka mot hans rygg, han vänder sig om och tittar. "Hej James" flörtar Padma Patil med honom och fladdrar med ögonfransarna. James gillar henne inte, hon är så, plastig.
"Hej Padma" svarar han men vänder sig mot Tomas igen. De är riktigt bra vänner, han och Tomas, men de har inte hållit ihop sedan första året. Under hans fjärde år växte Tomas ifrån Harald och Artur som är deras sovsalkamrater, och sökte sig till James istället. Sedan dess är de väldigt bra kompisar.

Thalia ser efter Padma, vad ville hon James? Hon gick ju bara femte året och han sista. Desutom gillar hon inte Padma, sättet hon gör sig till. Fladdrar med ögonen och skriker hjälplöst så att någon kille skulle kunna hjälpa henne. Det äcklar Thalia så hon håller på. Men hennes tankar avbryts av Dumbledore som ställer sig upp.

Han börjar med sitt vanliga tal men avbryts av några försynta, hörbara hostningar. En kvinna i rosa, en mycket kort, tjock grodliknande utseende. Thalia hade sett henne förr, någon ministerieanstäld, vad gjorde hon här?

James känner igen kvinnan, det är Umbridge, pappas chef. Vad gör hon här? Han vet lite om henne, men det han vet, är endast otrevligheter. Hon är ingen schysst person, och hon ser ut som en groda. James biter tag i ärmen på sin klädsel för att låta bli att skratta rakt ut när hon ställer sig och går fram till Dumbledore. Hon är hälften så kort och ser mer ut som en färgglad käpp än en person.

James börjar lyssna på hennes röst, men den skär i öronen att han istället börjar iaktta de andra eleverna på skolan. Sen ögon når Harry Potter och hans kompisar, de blänger på Umbridge. tittar mot Thalia igen, men hon tittar framåt mot Umbridge.

Thalia börjar, i alla fall till en början att lyssna på kvinnan som tydligen hette Umbridge. Men tillsist går det inte längre, hennes blick blir glasartad och hon försvinner bort i tankarna. Det ser ut som att hon lyssnar men det gör hon inte.
Hon tänker på det James hade sagt, men nej, hon kunde inte gråta, hon hade inte gråtit på den dag hon minndes.
När hon var liten hemma med sin fader straffades sådant med stryk, sen dess har hon inte kunnat.

James hör att den hemska rösten byts ut mot den lugna rösten av Dumbledore, och vänder blicken fram för att koncentrera sig. Men tydligen var allt Dumbledore sa "trevlig måltid" för helt plötsligt står maten - som vanligt - framför dem. James tycker helt plötsligt att det är jobbigt att Thalia sitter framför honom, han lägger upp mat men får inte i sig någonting. Magen för för full utav fjärilar. Och rör han på sina fötter, stöter de ihop med hennes.

Han anstränger sig för att inte röra på sig, och för att inte titta på henne konstant eller att hon ska upptäcka att han inte kan äta.

Samantha knackar på Thalias axel och hon tittar på henne. "Talet är slut och jag som trodde att du lyssnade." flinar Samanthe. "Nej, det gjorde jag inte. Inte ett ord det ända jag hörde var, blablabla." skrattar Thalia och lägger på maten på tallriken.
Hon ser upp och möter leende James blick. Han ser nervös ut, varför må man tro? Dock kände hon sig precis som han såg ut och hon vänder blicken mot hans mat.
"Äter du inget?" sa hon frågande. För han åt inget på tåget och inte nu. Han var väll inte en såndär som typ inte åt något?

"Jo, jag brukar vara värsta matglada personen. Fast jag brukar ha några dagar varje år då jag, bokstavligen, inte får i mig någonting. Grodan på tåget var ett under liksom, jag åt inte igår, inte idag. Men det är lugnt, oroa dig inte, det går över" ler han mot henne. Tomas hör det och stönar,
"Inte det igen James. Joobbigt" suckar han. Han tittar på Thalia och förklarar, "James blir oftast på uselt humör den fjärde och femte dagen då han inte ätit något, sen så vänder det och han äter hur mycket som helst typ. Men man vill INTE vara nära honom den fjärde-femte dagen. De är hemska". Han skrattar.

James låtsas sura och putter lekfullt på Tomas överarm och ler sedan lekfullt men glatt mot Thalia och Samantha.

"Okej, bra att man är varnad då." skrattar Thalia. "Du borde sätta upp en lapp, så att folk varnas." skrattar Samantha.
"Japp typ, Varning, hemsk trollkarl, AKTA." skrattar Thalia roat och ser på James.
"Men så bra att det inte är något allvarligt då. Och att du äter som folk. Stör mig på de som, ja du vet inte äter något för att de vill hålla sig smala. Inte för att det är någe fel, men det borde finnas någon måtta med det hela." säger hon lätt och maten byts ut till efterrätt.