Familjeträffen (Roll för 3-4st)

Vi har svårt att rolla med flera av en del anledningar. PotterHunger kan förklara

Jag vill inte höra en förklaring. Jag har min åsikt och tänker inte ändra den.
Bye Bye

Namn: Sapphire Cooper
Ålder (7-14) : 8
Personlighet: Ordkunnig, intelligent, pratsam. Gillar gåtor. Har ett ganska hetsigt humör, och avskyr att behandlas som ett småbarn. Uppfattas av många som lillgammal.
Familj: Mamma Rietta och pappa Michael, och äldre brodern Joseph.
Utseende: Struntar i längden, jag har inte en aning om hur lång jag var när jag var åtta. En lång åttaåring helt enkelt.
Långt lockigt gyllenbrunt hår, örnnäsa, skarp blick, smal kropp, vit hy. Glasögon.
Bor: Tillsammans med Joseph
Spelas av: saganda

Hoppas att det inte ogillas att min karaktär kan komma att vara mogen för sin ålder. Trots allt är jag 13 och inte 8. Men min vän brukade kalla mig sin ordbok i andra klass, så det är faktiskt möjligt att åttaåringar är ordkunniga

Jag har varit lite social utanför Mugglis, så den här blev lite sen.

Snart kanske vi kan börja? ^^

((Jag lägger ett inledande inlägg så får vi se när folk är inloggade sen: ))


"Mamma, jag vill inte träffa mina småkusiner!"
"De är inte små Lucy. De är bara något år yngre än dig", suckade hennes mamma. De satt i bilen på en av Frankrikes landsvägar.
"Du gillar ju mormor och morfar."
"Men jag vill inte ha några fler kusiner, de på pappas sida räcker", sa hon surt. Therese ignorerade henne.
"Kolla, därframme är herrgården!" ropade hon glatt.

"Lägg ner boken nu, Olivia." Hon ser i ögonvrån hur hennes mamma vänder på huvudet från framsätet för att kika på henne.
"Varför?", undrar Olivia med blicken fäst på en utav bokens tusen sidor.
"Därför att det inte går att ha ett normalt samtal med dig när du läser, lägg ner den nu. Din pappa frågade nyss dig en fråga."
Olivia tittar äntligen upp från boken. "Gjorde du det pappa?"
Hennes pappa Conrad kör deras röda volvo. Han kör lugnt och sansat på motorvägen. I örat sitter det hörlurar, vilket betyder att han lyssnar på sin udda musik.
Carla, Olivias mamma, drar ut hörsnäckan till höger.
"Va?" säger han dumt.
"Din fråga till vår dotter?"
"Jaja. Ska det bli kul att fara till farmor och farfar? Och träffa dina kusiner?"
"Jag vet inte", svarar Olivia tyst och tittar ut genom bilrutan. De måste väl vara framme snart? Hennes föräldrar börjar gå henne på nerverna...

"Mormor!" ropar Lucy glatt och kastar sig i armarna på den gamla kvinnan. "Var är... De andra?"
"Jag tror att de är lite försenade", svarar hennes morfar. "De kommer säkert strax." Hon tar sin väska och följer efter sin mormor in i huset.
"Vilket rum vill du ha älskling?" frågar hon vänligt.
"Ehhh... Jag vill ha..."
"Det finns två identiska rum så det spelar ingen roll", säger den gamla kvinnan glatt.
"Två?"
"Ja, huset är inte byggt av gästrum vi får hitta på en lösning."
Det här betyder antagligen att jag kommer få dela med någon, tänker hon. Hon vill inte dela. I och för sig så kanske hennes kusiner också är typerna som ligger uppe till halv två och läser.

((Jag vill dela rum med dig VW om jag får... :3. ))

"Hur långt har vi kvar, Conrad?" frågar Carla sin man plötsligt efter att det säkert har varit tyst i bilen i en hel halvtimme . Ännu en gång tvingas hon dra ut en utav hörlurarna.
"Va?" Hennes pappa ler oförstående åt sin fru.
Hon suckar tungt. "Hur högt ljud har du egentligen?"
"Lagom", svarar Conrad utan att släppa blicken från vägen. Olivias pappa är inte heller särskilt pratglad av sig. Särskilt inte i bilen, till skillnad från hennes mamma...
"Pappa", säger Olivia. Hon tänker använda sig av sin mammas fråga. Hon börjar bli otålig.
"Ja?"
"Hur långt är det kvar?"
"Vi är snart där, gumman!" Han pekar på GPS:en som sitter monterad i mitten framför rutan. Olivia förstår sig inte på den, hur mycket hennes pappa än förklarar.
"Men hur många mil?" lägger hon till. Man vet aldrig med hennes pappa. Ett "vi är snart där!" kan betyda att det är femtio mil kvar.
Conrad granskar GPS:en noga innan han svarar. "Sju mil ungefär."
"Okej", säger Olivia och Carla i mun på varann.
Conrad sätter tillbaka hörluren, och fortsätter att fokusera på att köra så perfekt som möjligt.

((Det är inte meningen att det ska bli så långt, det bara blir så >.< tror dock inte det håller i sig. ))

((Visst! Svarar imorgon))

((Okej ))