Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Ja, lättare att fly." sa Laura eftertänksamt och nickade. "Så var det för mig med." sa hon bara och undrade om hon hade sett kvinnan. Men hon var för henne helt okänd, hon skakade på huvudet som för att klarna tankarna och såg på henne "Kanske, du har tänkt att göra det själv, eller hur?" sa hon mer som ett konstanterande än en fråga och såg sedan efter henne.
"Vart ska du?" frågan slapp ur henne utan att hon tänkte på det, men hon väntade ändå på ett svar.

"Men den lättaste vägen är inte alltid den bästa" sa hon bara och skakade på huvudet, hon flydde inte för att hon ville, eller så var det inte i början, hon hade flytt för att båda sidor ville komma åt henne, nu ville hon bara inte tillbaka
"För länge sedan så slog tanken mig" sa hon bara och syftade på direkt efter kriget
"Jag skall hem, om du måste veta" sa hon enkelt och fortsatte gå mot grottan

"Kanske inte, men just nu är den det, det finns inget som säger att jag stannar." sa hon nickade och gick åt andra hållet, mot stugan, mot ensamheten.
Det var skönt att ha en plats att fly till, där ingen sökte eller fann henne, ingen.

Cara bara ryckte på axlarna. Hon undrade vart kvinnan bodde åt det hållet hon gick fanns byn men också Lauras gamla stuga men den var inte synlig för mugglare. Hon ryckte på axlarna och var snart tillbaka i grottan och hon fick liv i brasan igen och värmen spred sig i grottan och hon la sig ner på madrassen och somnade

Laura gick tillbaka till stugan, det var bättre luft där inne nu för att dörren hade vart öppen hela dagen.
Hon tände brasan i öppnaspisen, hittade en filt som hon svepte om sig och la sig på soffan och somnade tillslut.

Cara vaknade på morgonen och tog fram bröd och pålägg och började göra i ordning en frukost som hon snabbt åt upp. Hon skulle behöva jaga idag, hon tog på sig ett par byxor och en tröja som var rörliga innan hon slängde kogert över axeln och tog bågen i handen och lämnade grottan bakom sig

Laura vaknade och drog ut en färdigbredd macka som hon köpt på flyget ur kofferten och började äta. Hon såg sig om, idag kände hon sig på bättre humör. Hon skulle nog ta och städa och laga taket.
Hon kunde göra det lätt med staven, men hon ville göra det ordentligt så hon gick ut och in i sin fars verktygsbod som hon inte rört sen han var där.

Cara smög tyst över marken, hon hade lärt sig med åren och samtidigt lyssnade hon efter ljud som kunde avslöja att någon fanns i närheten. Hon hörde steg längre bort som stannade, hon drog bågen och sköt åt det hållet, det var alltid en chansning när hon sköt men de brukade vara bra chansningar. Hin gick åt hållet och kände att bytet låg framför henne, det andades fortfarande och hon drog kniven och skar halsen av djuret som visade sig vara ett rådjur. Hon visste att hon var nära Lauras gamla stuga, ett område som hon nästan aldrig var vid

Laura satt uppe på taket och lagade det då hon fick syn på kvinnan i skogen. Hon studerade henne, hon var verkligen skicklig, och för att inte kunna se. Hon hade perfekt skådeplats från takets höjd. Så hon såg att hon hade skjutit ett rådjur.
Hon gled ner från taket och landade med en duns, och flämtade till av smärta. Taket var visserligen rätt så lågt och hon skulle klarat fallet i vanliga fall, men inte med höften.
Men hon kom upp på fötter och det gjorde bara lite ont för varje steg.

Cara satte ner kniven och tog fram en duk och la ner köttstyckena hon skulle ha på duken, hon tog delar av huden för att kunna göra verktyg och annat användbart av dem. Hon strök rådjuret över halsen
"Jag är ledsen min vän" sa hon och viftade sedan snabbt med staven och rådjuret begravdes och hon knöt ihop byltet och ställde sig upp och slängde det över ryggen och stanande när hon hörde steg
"Vem där?" frågade hon och drog kniven