Kidnappningen (Rollspel)

Tårarna rann nedför kinderna på henne när hon skakade tog fram kortet, som visade att hon sov här.
Vakten tittade på det och slängde det på marken för att sedan öppna.
Elsira suckade och hennes svaga, darrande kropp föll ned på marken då hon tog upp kortet och stoppade det försiktigt innan för den smutsiga, sönderrivna tröjan.
Hennes blek blick spärrades upp av välbehag när hon slutligen kröp ned i sängen. Hon drog den gamla filten runt sig och kände på såret vid höften.
Hon suckade och försökte förstå varför just idag hon fått spö? Hade de tråkigt? Var hon dålig? Arbetade hon inte tillräckligt? Var.. Var hon för gammal? Hon visste vad som hände med de som var för gamla, svaga eller dåliga. De, togs, förgiftades i tron om att de skulle få åka hem!
Enligt Charlotte i alla fall..

Sakura hade vaknat när hon hade sett männen framför sig i drömmen. Kylan var påtaglig och den slitna filten värmde henne inte mer än hennes trasor till kläder. Hon visste att hon borde sova mer, hennes arbetsdag skulle snart starta. Den lilla sömnen hon fick var nödvändig för att hon skulle orka. hon hörde steg och röster utanför och dörren öppnades, hon visste varför. Sakura skulle jobba. mannen gick fram till henne och hon kunde känna spritlukten på långt håll. Han log emot henne och drog upp henne på fötter hon rös till men hon vågade inte göra något utan följde bara lydigt efter

Millie vaknade av att männen hade kommit in och börjat dra upp folk. Hon steg själv upp och rättade till sin tröja och kjol (Hennes skolkläder) och hoppades på att inga hål och uppslitningar blottade underkläderna för mycket. Hon rös till av tanken och drog snabbt på skor och gick med männen.
Efter en kort stund delades de åt till olika arbeten och Millie gick mot gruvorna med Elsira och Ellie. Flera andra från olika ställen 'joina' dem på vägen dit och alla tog som vanligt en hacka åt sig och gick in mot det mörka med endast några få upplysta platser. Mörkret.

Ellie gick ner i gruvan tillsammans med två flickor som hon tror heter Millie och Elsira. Hon har knappt sovit något och är så trött att hon mår illa. Hon torkar sömnen ur ögonen och tar en hacka.

(( Sirap* ))

Sirap gnällde lågt när männen drog upp henne ur den tunna sängen.
on följde dem trött ut, och stälde sig bredvid Millie. De enda flickan hon kände.
Snart var de tvungna att gå ned i grottans ringliga gångar.

Sakura såg på huset som de gick in i. Hon förstod aldrig varför ingen av dessa män skaffade sig en permanent kvinna i sina liv? kanske var det för att de visste att de inte kunde utöva samma dominans mot en normal kvinna.
"Ta av dig" sa mannen med en mörk röst och Sakura tvekade inte. hon visste vad som hände om hon tvekade, allt blev bara värre då. Hon drog av sig klänningen och mannen log gillande. Hon stod bara stilla med armarna hängandes längs sidorna. Han puttade ner henne i sängen och Sakura försökte att koppla bort allt som hände

Millie gjorde sitt bästa för att inte snubbla när hon gick mot hissen (En liten bur, skulle man annars kalla det ).
Hon gick in med Ellie och Elsira och stängde dörren för hand. Det var redan trångt med tre. Millie och de andra skulle bara några våningar ner, men Millie tänkte alltid på dem som jobbade längst ner. Längst ner där de äldsta var, där de mest sjuka och döende var. Varje gång en grupp dog där nere, flyttades en grupp från nästlägsta ner, och nästnästlägsta till nästlägsta o.s.v.
Snart skulle de flyttas ner en våning. Millie bara väntade på det. Dessutom kidnappades en grupp till till sist, för att översta skulle få tillskott.

Marina vaknade upp när en man ryckte upp henne ur sängen. Hon svor lågt och gäspade. Hon sträckte på sig och kände att hon behövde massage. Massage... Hon blev tvungen att grimasera.. Mannen stirrade på henne och visade sina tänder. 2 guldtänder hade han och han hade en sned tand. Marina blev tvungen att titta bort. Hon satte på sig sina skor som var helt förstörda.
"Seså! Skynda på!" Sa mannen och grymtade.
"mm..." Mumlade Marina. Hon kollade på sina kläder. Dom var hemska. Men hon vågade inte tvätta dom. Hon skulle gå till sitt fruktansvärda jobb.. Men hon visste att folk hade det värre. Hon tyckte synd om alla hära som blivit kidnappade..

Destiny suckade åt dammet. Hon böjde sig ned och borstade bort det in under mattan. Hon tittade sig omkring, rädd att någon sett vad hon gjort. Hon ville inte städa allt. Hon fick ju inte ens några instruktioner. Hon hörde röster och hon reste sig upp och ställde sig rak i ryggen. Hjärtat dunkade häftigt. Hon bet sig i läppen. 2 män stannade framför henne. Ena var tjock och hade långt vitt hår, och ett långt vitt skägg. Han flinade mot henne och Destiny upptäckte att han inte hade några tänder. Den andra mannen var muskulös och hade inget hår på huvudet. Han bärde en blå mössa.. Dom sparkade ned en blomkruka med döda växter. Dom gick där ifrån, dom skrattade högt. Destiny tittade sorgset på växten. Hon lade i jorden hon kom åt i krukan och satte sedan i växten där som tappat flera blad. Hon ställde upp den och fann snabbt en vatten kanna hon vattnade växten och åter gick till sitt arbete.

Sakura kände hans händer mot sin kropp, varje rörelse han gjorde, varje andetag, hon ryste och han skrattade och kramade om henne hårdare. Det verkade som ju ondare hon fick och desto mer hon led dästo roligare hade dem. Hon slät ögonen igen och försökte låtsas att hon var någon annan stans