Hungerspelen-roll

Jag fortsätter jogga och i samma sekund som jag hör ett ljud ifrån buskarna stannar jag upp och tittar misstänksamt mot den. En lång, snygg kille kliver fram och jag kan inte hålla mig för skratt. Det här är inte sant. Han från fyra kan inte ha följt efter mig...
''Bundsförvanter?'' frågar han och sträcker fram sin hand för en handskakning. Jag tittar misstänksamt på handen, och samtidigt som jag tar tag i en pil och spänner bågen hoppar han på mig. Frustrerad frustar jag och sparkar. Jag får till ett smidigt grepp och fäller honom.
''Du vet inte vem du grälar med.'' Säger jag kallt och drar fram svärdet som jag snabbt drar igenom hans bröst.

[Incendio, vi väntar på de andra nu. ]

Jag hade sprungit till ymnighetshornet och jag hade nästan dött. Menn jag hade fått tag i en stor ryggsäck som kan innehålla bra saker, jag har inte utforksat den ännu förutom då jag stoppade ned ett paket kex och en brödbit jag fått tag i. Jag håller upp en av knivana jag dessutom fått, resten hade jag stoppat innanför jackan. Jag stoppar ned kniven tillsammans med det andra jag fått tag i och fortsätter gå bort från ymnighetshornet. Det första jag tänker göra är att leta reda på en sjö.

Jag stirrade på den döda killen, jag undersökte honom för att se om han hade något som jag kunde ta med mig. Tändstickor i ena fickan och en fylld vattenflaska runt bältet. Jag tog båda sakerna och lämnade kroppen med raska steg. Försiktigt för jag vattenflaskan mot munnen, men innan jag dricker av den så öppnar jag flaskan och luktar på vattnet för att se att det inte är giftigt. Jag hukar mig och plockar upp ett löv och lägger ner i vattnet. Ingen förändring sker, så jag plockar upp lövet och dricker av det rena vattnet.

Jag sätter mig utmattad på en sten. hur långt hade det gått av dagen?
Jag övraskas av en kanon. 1, 2, 3...
18. oj, vad många döda i blodbadet. det måste finnas många monsterdeltagare som dödar massor.
Jag öppnar ryggsäcken. I den ligger en filt, en vattenflaska, ett paket med torkat kött, en ficklampa och en tändare.

Jag kröp ihop till en boll under ett träd och kom fram till att jag dödat 7 av de 18 som dött i blodbadet, jag var nöjd med det. Det här trädet är stort och ser svårtklättrat ut, så jag bestämmer mig för att försöka klättra upp och slå läger här. Grenar knakar och stumpar av grenar viker sig, trots att svärdet som sitter i bältet tynger ner mig så tar jag mig högt upp ändå. Jag sätter mig tillrätta på en gren och bestämmer mig för att gå igenom min väska. Först placerar jag alla 22 knivar innanför jackan. Jag ler belåtet över hur bra jag lyckats och hur goda mina odds är. Väskan innehåller en liten flaska jod, en stor vattenflaska, tändstickor, ett par mörkerglasögon en sovsäck och något slags vindskydd. Ett stort leende sprider sig på mina läppar då jag ler och tänker på allt jag har, knivarna, pilbågen, vattnet, svärdet, väskan och mina kunskaper...

Kalira Ox

Jag flämtar av utmattning då jag stannar vid en liten strimma vatten som droppar ner för en sten. Om jag följer den uppåt borde jag hitta mer. Innan dess hinner jag gott vila. Bäst att kolla vad jag hann grabba tag i.
Ryggsäcken som jag fick brottas för i nästyttre ringen ligger en halvfylld vattenflaska, shit också. Sedan är det en kniv jag snabbt tog för att försvara mig mot den ena unge mannen med, han som var det första offret. Annars innehåller väskan bara lite kex och torkad mat, med en extra filt till natten. Andra vapen än kniv? Jo, den jag fick av mannen, ett skirt, smalt svärd.
Jag viftar prövande med den och konstaterar att den verkligen är perfekt.

En kall vind blåser och jag drar desperat upp vindskyddet till hakan. Några djur ylade i skogen och jag suckade tröttsamt, kunde de inte ha lekt på dagen istället? Nu ville ju alla sova...
Innan jag visste ordet av det så satt jag och snarkade.

Jag klättrar upp i ett högt träd. Månen ger mig lite ljus, så att jag hittar upp. När jag kommit tillrätta så somnar jag fort.

Kalira Ox

Då jag klättrat upp i ett riktigt buskigt träd med mycket gröna blad efter gångvägen till en liten...pöl därifrån jag det vattnet jag hittade kom, tänker jag på hur många som dött. rekord, tror jag. 18 döda.
Nu hör jag hur nattdjuren ylar och tänker mig att de kanske kommer att klättra i träd och attackera, men nej, tror inte det. Jag försöker somna eftersom jag vet att de andra antagligen gör likadant och att jag antagligen inte kommer att sova mycket efter det här.