De Utvalda [ROLLSPEL]

Olivia snodde runt när hon hörde någon säga:
"Hur ska det där hjälpa kungen egentligen, bortsett från att det får honom att skratta?"
Olivia granskade ögonen på den som sade det. Inget ovanligt med dem.
"Ja, vi kan till exempel fånga en slav som är ute på skjutbanan utan tillåtelse", sa Olivia och blänger på - vad som antagligen är en slav utan tillstånd att vara här -

Esei blir bara mer och mer rädd. Det var itne meningen att provocera särlingarna, det bara slank ur henne. Hon vet inte alls vad hon ska göra. Hon skulle kunna be om nåd, men hon är rädd att hon fortsätter vara kaxig och istället gör det hela värre. SÄrlingarna kan hon inte slå, och rymmer hon nu så gör hon bara allt värre. För att få särlingarna att tänka på annat så börjar hon prata om maten och hoppas att ingen vet att det var hon som hällde för mycket salt i.

Arielle är irriterad på slaven som stor UTAN TILLÅTELSE på skyttebanan. När hon börjar prata om maten genomskådar hon det.
"Det var du som saltade min mat!" utbrister hon.

"Det var inte meningen, förlåt. Jag var tvungen att gömma mig och blev nyfiken på vad du skulle göra, så jag följde efter dig. Jag ber om ursäkt, straffa mig gärna men SNÄLLA berätta inte för någon att jag var här och saltade maten", piper Esei. Om hon kan välja mellan att bli bestraffad av en särling och bli bestraffad av någon annan så väljer hon särlingen, för de känner inte till hennes rädslor och svagheter.

Arielle tvekar. Hon vet inte vad hon ska göra.
"Bara du inte gör om det." säger hon och ler lite. Hon drar handen genom håret och det blir lila igen.

"Jag har aldrig sett dig här, du har aldrig saltat maten, Arielle får göra vad hon vill med dig. Och nästa gånga har du inte lika stor tur.", säger Olivia. "Jag går och tränar kamoflage.", fortsätter Olivia. Det var egentligen ganska dumt sagt, hon behövde inte lära sig att kamoflera sig, Hon kan bara göra sig osynlig.
"Vid närmare eftertanke ska jag nog till Kung Leck.", tillade Olivia och började gå upp till slottet igen.

Vad nu, tänker Esei, förvånad över särlingens ord. Hon hade väntat sig ett hårt straff men blir inte ens slagen. Hon tackar och springer snabbt därifrån innan särlingen ångrar sig.

Arielle står ensam kvar. Hon suckar. Hon höjer sin båge och avlossar en av de vackra pilarna. Mitt i prick.

När Esei kommer tillbaka från sin lilla utflykt står en man och väntar på henne. Det är han som bär huvudansvaret för slavarna, och han ser inte glad ut. Esei sänker blicken och böjer ödmjukt på huvudet.

Arielle har gått tillbaka från skyttebanan upp till sitt rum. Hon sitter på sängen och försöker hackigt läsa en tunn bok. Hon kan nästan. Bara lite övning till...