Dramione (Rollspel mellan Caty Delacour och mums)

Parkinsons ord smälter in i min hjärna.
"Synd att du fick jobba med smutsskallen."
En tår rinner ner för min kind.
Ron och Harry kommer för att gå till maten.
"Ska vi g... vad har hänt Hermione?" Frågar Harry.
"Inget, jag har egentilgen vant mig men, Pansy kallade mig smutsskalle." Jag snyftar fram orden.

"Så hemskt är det inte Pansy, jag dör inte av det!"

Jag sliter mig loss från Pansy ser chockad ut.

"Förlåt Drakie! Weasley är ju värre!"

"Ja, det kan jag hålla med om!"

Harry lägger en arm om mig medans jag gråter.
Ginny kommer fram till oss.
"Slytherinarna igen?" Ftågar hon.
Jag nickar.
Precis då kommer Malfoys gäng förbi.
"Vi går. De får inte se mig gråta." Säger jag.

Jag är inte säker men jag tyckte att Hermione grät.

"Drakie jag går till uppehållsrummet, jag måste hämta några böcker."

Men Pansy verkar fått någon galen ide´och plötsigt ligger alla utom Hermione, Weasley, jag, Pansy och Goyle förstenade på marken.

"Ginny! Harry! Vad händer?"
När de ligger på golvet flämtar jag till. Jag förstår inte!
Det kan bara vara en person som gör så. Kanske två. Men det måste vara Parkinson. Hon är intee kvar i rummet.

Jag springer efter Pansy.

"Vad håller du på med!?"

Hon pekar i tur och ordning på alla som står upp.

Hon tar ner den.

"Inget" säger hon och vi börjar gå.

Vad hände?
Jag förstår ingenting.
När alla låg på marken, och.
Så jag bestämmer mig för att gå till professor McGonagall.

Jag går snabbt till försvar mot svartkonst rummet, skakar av mig Pansy och sätter mig vid ett tomt bord.

När jag är klar springer jag till försvar mot svartkonster lektionen och jag är sist in.
"Det finns en plats kvar Ms Granger. Bredvid Draco."
Igen!?
Jag förstår inte att detta händer.
Det är så, sjukt.

"Någon vill oss illa." säger jag när hermione surt sätter sig brevid mig.