Om Voldemort hade vunnit

Cara landade i London, en stad som hon avskydde på dagarna men älskade på nätterna. Staden var vid liv vid natten, den hade ett eget liv och människorna blev som förbytta. Hon funderade på om hon kanske skulle höra av sig till Simon och fråga om han skulle med ut, men bestämde sig för att roa sig själv. Hade hon med sig någon skulle de bara övervaka henne och hindra henne. Hon märkte att människor granskade henne och det var kanske inte så konstigt där hon stod mitt på gatan och stirrade rakt fram i luften. Hon skakade på huvudet och började gå. Hennes klackar slog mot trottoaren och hon log, här bland allt folk kunde hon känna sig fri och trygg. långt bort från alla andra som kunde se och förfölja henne. Hon vek av till vänster och såg på kön, hon tänkte inte kö! Hon gick förbi dem allihop.
"Hej ställ dig sist" skrek en tjej och Cara vände sig om, hennes ögon var röda i stället för den vanliga svarta färgen.
"Ville du något?" frågade hon och kvinnan skakade förskräckt på huvudet och Cara log innan hon gick in i lokalen

Skandar hälsade med ett skratt och handskakning på vakten vid klubbens dörr. Han var ofta där, och släpptes därför in gratis förbi kön. Dessutom var ju Skandar rätt behaglig att se på, och han bjöd generöst på drickor åt häxorna.
Ingen mugglarklubb kunde mäta sig med Sirenen, Skandar hade prövat dem. Endast kvinnorna var i mellan sötare. Och så kunde ju Skandar inte ta en av häxorna med sig hem till någon längre tid än en natt.
Skandar gick fram till baren och beställde ett glas eldwhiskey. Efter en klunk vände han sig om och lutade sig lojt mot disken och lät blicken vandra över de festande människorna. Hans blick föll på ett bekant ansikte. Cara hade just anlänt, i en väldigt urringad klänning. Det var konstigt att någon som såg ut som Voldemort kunde få en så söt dotter. Fast Voldemort hade antagligen inte fötts så... Ormlik, resonerade Skandar.

Cara gick in och oftast så brukade hon störa sig på den höga musiken men inte idag, idag matchade den hennes humör, nämligen kaos. Hon såg sig omkring och försökte bestämma sig för om hon skulle dansa först eller ha en drink först, det var då hon såg Skandar och suckade. Ibland undrade hon om dödsätarna förföljde henne eller om de bara råkade vara där samtidigt? I det här fallet trodde hon på en oturlig slump. Hon visste att Skandar gick ut och hennes far visste inte vart hon skulle. Hon hade bestämt sig för att inte ha några stamställen just för att hennes far inte skulle kunna bevaka henne, och hon hade inte märket så han kunde inte förfölja henne ändå. Cara skakade åter på huvudet, hon var tanksprid i vanliga fall med, men idag var hon värre än vanligt. Hon bestämde sig för att börja med en drink, det kanske kunde få henne att bara tänka på sig själv och inte världen som rasar samman

Sunny suckade, mötet hade inte varit speciellt intressant. Hon vände sig om mot sin gudfar.
Bowler nickade kort och Sunny nickade.
Hon transfererade sig bort, och inom kort så stod hon vid trädet, vid klipporna. Sunny brukade åka dit ibland för att komma bort från allt.
Ibland brukade stället vara upptaget av mugglare, vilket hon inte gillade.
Hon bet sig i läppen och suckade, hoppades på att inte bli störd.
Sunny satte sig ned med ryggen lutad mot trädstammen och blundade och försökte att inte tänka på så mycket

Cara kom fram till bardisken, och Skandar vände sig lätt mot henne, trots att hennes min var bister.
"Vet din far att du är ute?" frågade Skandar roat med tydlig röst, så han utan svårighet kunde höras över musiken. Han log och drog handen genom håret, en gest som blivit som en vana för honom. I mellan var den frustrerad, som på jobbet då saker inte gick så snabbt som de borde, i mellan var den flörtig, men oftast, så som nu, obemärkt av honom.

Cara var uppriktigt förvånad över att bli tilltalad, dödsätarna brukade hålla sig borta från henne, ja förutom några få men de var hennes vänner sedan länge.
"Även om det inte angår dig, så ja han vet att jag är ute. Det är en aningen svårt att försvinna utan att han börjar leta efter mig" suckade hon och vände sig mot bartendern.
"Jag vill ha en Jack Daniels shoot, och så en martini" sa hon och såg på Skandler
"Jag trodde dödsätare hade annat för sig än gå ut på kvällarna" sa hon och svepte shooten och tog martinin i andra handen

Skandar kastade två silversiklar på bordet för att betala Caras drickor och tog en till klunk av eldwhiskeyn. Drickan brände behagligt i hans strupe då han ryckte på axlarna åt Caras fråga.
"Efter en dag på Ministeriet förtjänar jag lediga kvällar", svarade han med ett snett leende. Skandar hade alltid haft ambitioner, och även i skolan var han intresserad av andra länder och utländska häxor, och hade skrivit U i Runskrifter. Då han fått jobb på Ministeriet hade han rest runt världen och verkligen njutit av sitt arbete. Även utan Voldemorts stöd hade Skandar antagligen blivit ministerie och ledare för en av de viktigaste avdelningarna i Trolldomsministeriet, men med hjälp av herren hade han nått den positionen knappt tre år efter att han slutat Hogwarts. Nu hade han mer arbete än han någonsin befarat.

Cara tittade på mynten
"Jag kan betala för mig själv. Varför har människor en tro om att jag inte klarar något" suckade hon och tittade på Skandlar "Men jag antar att jag skall tacka" sa hon och log svagt. Idag orkade hon inte bråka, ett bråk med sin far räckte gott och väl.
"Ja så kanske det är. inte för att jag förstår varför man vill jobba på ministeriet? särskilt inte med idioterna som arbetar där." sa hon och undrade hur många gånger människor faktiskt inte kommit till henne och bett henne lösa saker på ministeriet. Hon tog en klunk av margaritan och gick sedan bort mot ett bord. Att stå mitt på dansgolvet vid baren var inget som intresserade henne, inte i denna stund i alla fall. Nej hon ville sitta vid ett bord och studera människor som hon hade för vana att göra, eller ovana som Bellatrix brukade säga.

Skandar kunde inte låta bli att himla med ögonen. Att han bjöd på drinken borde tas som en komplimang, inte som en förolämpning. Han viftade undan hennes tack med handen och visade åt bartendern att han ville ha sitt glas påfyllt. Skandar var mycket medveten om att Cara var en kapabel kvinna, men inte behövde man släppa artigheten för dess skull.
"Jag behövs där", svarade Skandar. Det var verkligen sant. "Och hellre det än att åka runt och skrämma och döda folk", tillade han, och ångrade det sedan. Vad skulle Cara, Voldemorts dötter, tänka om den kommentaren. Voldemort skulle inte uppskatta tanken.

Cara gick för att sätta sig vid ett av borden, men Skandar var nöjd där han var. Det var varmt i klubben, och han hade lämnat jackan innanför dörren. Nu kavlade han upp ärmarna halvvägs så man kunde skymta dödsskallen på hans underarm och tömde glaset. Skandar lutade sig självsäkert mot disken och lät blicken glida över dansgolvet på jakt efter en söt kvinna.

Cara himlade med ögonen när hon märkte att Skandler ångrade vad han sagt. varför trodde alla att hon skulle springa tillbaka till sin far och rapportera saker? Hon sa inget utan låtsades snarare som hon inte hört det. Hon undrade om människor skulle bli förvånade om de visste vilken sorts relation hon och hennes far egentligen hade? Cara tittade ner i glaset och såg på vätskan innan hon svepte den. Hon funderade på om hon skulle slänga sig ut på dansgolvet och leta upp någon eller om hon skulle låta dem komma till henne? Hon bestämde sig för att sitta kvar. Hon var trotts allt en Riddle och en Riddle slänger sig inte i armarna på någon för att få uppmärksamhet. Ibland förundrades hon över hur mycket hon brydde sig om sitt familjenamn. Hon antog att hennes far präntat in det i hennes huvud när hon var liten, och att det satt kvar utan att hon egentligen tänkte på det