Privat Rollspel

June tittade medlidsamt mot Cora, men höll tyst. Det fanns inget hon kunde göra, soldaterna skulle bara på något sett få henne att lida mer än vad hon gjorde nu.

...Tjugo... Äntligen! Cora sjönk ihop på marken och flåsade. Men hon behövde fort resa på sig igen.

När dagen var över hade Cora en väldig träningsvärk. Hon låg länge i sängen och bara funderade. Hon hade tränat och jobbat så mycket att hon inte hade tänkt på sin familj på länge. Hon saknade dem, mycket. Hon undrade var de var nu och om de saknade henne.

June åt snabbt sin middag för att kunna sova tidigt, hon var väldigt trött och tänkte inte stanna uppe längre än nödvändigt. Men när hon väl låg i sängen, redo för att sova, så kom en massa tankar invandrande i henne huvud. June undrade hur henne syster mådde om hans en var vid liv fortfarande. June var inte redo att förlora ännu fler från sin familj.

(Kan inget spännande hända snart? Typ, starten på själva kriget... )

(Sure! Men då måste jag först skriva boken antar jag, haha xD)

XD

Efter sin andra vecka hård träning kunde inte Cora stå ut med. Varför hade soldaterna räddat dem egentligen. För att träna dem till soldater? Ska de vara med i kriget? Cora vågade inte fråga dem. Hon åt sakta sin frukost och funderade länge. Dörren öppnades och en soldat kom in.
"Vi har ett viktigt meddelande. Lägret 2 km bort har blivit sprängt i tusen bitar och barnen därifrån måste alltså stanna här. Det här är den nya rumsplaceringen..."
Cora lyssnade inte mer. In genom dörren kom den sötaste kille hon kunde föreställa sig själv. Det tyckte nog de andra tjejerna också, för de blev alldeles tysta.

June lyssnade halft på vad soldaten sa, men hörde inte allt eftersom hon tuggade på ett knäckebröd och det krasade i hela munnen. Hon satt och tittade ner i bordet när hon skymtade rörelser från de andra eleverna. June vände snabbt upp huvudet och följde elevernas blick som var riktade mot en pojke.

Bredvid killen gick en söt tjej, med kruslockar och en stor minkpäls. När hon såg att alla tjejernas blickar var vända mot killen fnittrade hon till och gav killen en stor kram. Killen försökte skamset komma ur tjejens grepp. Cora förstod att han var den populäraste killen i deras klass och hon var den populäraste tjejen. Cora förstod att hon var av den malliga sorten som tror att hon äger allt hon ser.

Cora hade inte märkt att hon hade stirrat på killen medans hon tänkte och vaknade tvärt till när en av soldaterna släppte några böcker på bordet så det lät över hela salen.
"Jaha. Då återgår vi till maten. Efter maten ska ni läsa på om krigens historia hela förmiddagen. Ni ska skriva en 5-sidig uppsats om krigens epoker och delar. Ni jobbar två och två..."
Soldaterna gick runt och delade in i par. Cora skulle vara med den nya killen och alla tjejer gav henne avundsjuka blickar. Den nya tjejens var värst. Men killen värkade inte bry sig, utan log mot Cora. Det sötaste leendet Cora kunde tänka sig. Hon förstod att hon var väldigt kär.

Alla eleverna delades in i olika grupper. June själv hamnade med en tjej från 7:an vars namn hon inte visste. När June tittade upp såg hon att Cora hade hamnat med den nya killen. June log för sig själv, Cora såg väldigt nöjd och glad ut.

Under arbetet fick Cora reda på att killen hette William och var ett år äldre än Cora.

Cora funderade på hur hennes och Williams barn skulle se ut... Ok, nu kanske hon gick för långt.
"Hallå?!"
William pratade med henne.
"Va?" svarade Cora osäkert.
"Vet du vilket datum Franz Ferdinand blev mördad?"
"Vem är det?"
"Han var tronföljare i Österike-Ungern innan första världskriget. Man kan säga att hans död startade kriget. Det var en grupp av män som mördade honom. Black hand kallade de sig och..."
Cora flydde iväg i drömmarna igen. Hon var på en äng med tusentals blommor. Hon dansade med William. Hennes Will...
"Såå...?"
"Va? Nej, jag vet inte."
Will log.
"Var är du egentligen? Du verkar så långt borta."
Cora log.
"Men, jag är ju här!"
Båda såg på varann och log. Cora fick en varm och pirrande känsla i kroppen.
Will fortsatte med projektet.
"Jag tror att det var 18 eller 28 juni. Vi tar 28."
"OK."
Cora suckade tyst för sig själv. Varför skulle kriget starta och förstöra det romantiska mellan henne och Will. Med en pojkvän ska man ta romantiska promenader i parken och äta på café. Inte träna för ett krig och göra en uppsats tillsammans. Plötsligt sa hon det högt ut.
"Får jag chans på dig?"
Det blev tyst i rummet. Den malliga tjejen gav henne en arg blick och Will såg bara chockad och förvirrad ut.