Angelic problems. (Privat)

Bruce flinar för sig själv där han går, nynnandes på en skräckfilmsaktig visa. Någon gammal sak han sett under sin riktiga livstid. Som han nästan tappat bort bland alla sina uppdrag. Han har bara vissa starkare minnen. Och just den visan kommer från hans första skräckfilm någonsin. Flickan hade ingen bra kondition vilket märktes på hennes tunga andetag. Bruce förklär sig till en av hennes grannpojkar och går bredvid henne.
"Har'u sprungi' ett maraton elleh?" Frågar han med den lantliga dialekten som tillhör pojken och flickan hoppar till.
"Har inte du med att göra!" Svarar flickan och tittar åt andra hållet.
"Pschh, försöker man va' trevli' och så får man de som svar, schysst." Det var roligt att vara den här pojken, speciellt eftersom flickan verkar ha en liten förälskelse i honom, eller inte honom som i Bruce utan pojken.

Lis är 99% säker på att ängeln vet att hon följer efter honom, men hon orkar inte bry sig om det. Allt hon vet är att hon måste få flickan, eller så blir hon av med sitt huvud och nedskickad till plågning. Även om hon redan vet att hon är totalt värdelös som både demon, ängel och människa så är hon glad att hon fått förttroendet till ett så pass viktigt uppdrag.

"Alltså... varför pratar du med mig, Tim?" Undrar flickan blygt.
"Ja, ru' vet, man har sina stundeh antar ja'?" Svarar Bruce följt av ett skratt.
"Kan inte fatta att Tim Jacob Coun pratar med mig, Emelie Christina Williams!"
"Men trevlit att snacka me rej." Svarar "Tim" charmigt leende, han kommer få sota för det här.
"Allvarligt?" Utropar Emelie leende. "Tim" nickar till svar. Herregud, han kommer få sota för det här.

Från ingenstans dyker en tjej upp bredvid Emelie.
"Men heeej Emelie! Hur ä läget?" säger hon med silkeslen röst, och på tonläget som kommer automatiskt förstår Lis att kroppen hon är i inte tycker sådär värst mycket om flickan, men det måste Lis ändra på. Emelie "avgudar" den här flickan, vilket kan vara ett perfekt lockbete för Lis uppdrag.
"Förlåt för att jag alltid är så elak, men det är Jennas fel" fortsatte Lis.
"Ehhm... Det är okej Amanda! Antar jag..." Mumlade Emelie tyst, och Lis, Amanda, kastade en överlägsen blick på den hon trodde var Bruce.

Bruce flinar.
"Jag menade inte att stöta på din kille." Säger Emelie skrämt och Bruce kväver en blandning mellan skratt och chockat ljud. Han gissar på att det inte var utvecklingen demonängelfiaskot hade väntat sig när Emelie springer iväg och Bruce tar ett hårt grepp om fiaskots axel.
"Snyggt gjort, fiasko. Men nästa gång borde ta reda på lite mer fakta." Flinar Bruce och för att undvika eventuella slag dyker han upp längre bort. Alltså den riktiga Bruce och inte Tim eller vad han nu hette med ett charmigt leende på läpparna. "Skaffa lite självförtroende förresten, det är inte bra att sänkas av att någon säger något otrevligt i vår bransch." Uppmanar han henne sedan, detta var med mer instruerade tonfall.