privacy for me and Emma <3 [aka LunaLovegood1 xD]

Aj. Det gör så ont.
"Gör du inte det är du mer korkad än vanligt." Det ekar i huvudet. Till och med Santana tycker jag är korkad. De splittrade delarna av mitt hjärta slutar existera. Nu är jag bara ett tomt skal.
"Du. Av alla personer. Jag trodde att du aldrig skulle säga att jag är korkad. Jag vet att alla tycker det. Men du? Du som alltid har trott på mig? Om jag nu är så korkad, kan du berätta vad det är jag har gjort?!", säger jag. Ilsken och ledsen. Det är helt tyst i kafeterian. Alla stirrar på oss.

"Men sluta glo! Har ni inget bättre för er eller?" skriker jag över hela kafeterian. Det småviskandet som tidigare.hörts tystnar helt nu.
"Sant..." börjar Mr. Shuester, men jag höjer bara på handen och han tystnar. Jag tittar bort.mot ett hörn där Puck sitter och flinar. Jag låtsas inte om honom.
"Brittany, jag trodde vi var.vänner. Jag trodde att du tyckte om mig. Och jag var dum nog att berätta att jag älskade dig. Jag riskerade hela mitt rykte för att jag älskade dig. Och nu visar det sig hur dum jag var. Du behövde inte låtsas som att du älskar mig tillbaka, det blir bara.ännu värre nu. Värre ön om du sagt att du inte.älskade mig. Men tydligen var du "för snäll" för det. Det är över"

Det är över Det är över Det är över Det är över Det är över. Det ekar och går runt och runt i mitt huvud. Det svartnar framför ögon. Jag faller ihop som en lealös docka. Jag svimmar. Inför hela skolan.

Jag tittar med tårfyllda ögon på Brittany. Brittany som bara ligger där. Sedan vänder jag på klacken och stormar ut ur skolan. Jag skyndar mig hem, och jag hör att någon följer efter mig, men jag orkar inte titta. Väl hemma vänder jag mig om. Det är Puck. Jag snyftar och kastar mig i hans famn och bara kramar honom, och gråter. Der här är verkligen inte jag.

"Brittany? Mår du bra?", det är skolsystern som frågar. Jag vrider långsamt på huvudet.
"Vart är jag?", frågar jag medan en huvudvärk trycker innanför skallbenet och det känns som hela mitt huvud kommer att sprängas.
"Du är hos skolsyster. Du har vätskebrist, det är därför du svimmade.", först efter att skolsystern har uttalat meningen känner jag hur torr min tunga är. Som sandpapper. Törsten kommer som ett bombnedslag.
"Jag är jättetörstig.", säger jag bara.
"Jag förstår det.", säger syster. Hon ger mig min vattenflaska från Cheerios. Den är fylld med iskallt, uppfriskande vatten. Efter att jag har druckit upp hela flaskan kommer jag på en sak.
"Hur har du fått den här flaskan? Den var väll i min väska som var i mitt skåp?", frågar jag oförstående. Syster pekar på någon som sitter på en stol bredvid mig. Quinn. Skolsystern går ut till sitt kontor och börjar fylla i några rapporter.
"Hej Brittany. Hur mår du?", frågar Quinn vänligt.
"Helt okej. Hur kom du in i mitt skåp?"
"Jag kan ju din kod. Du vet, från de gamla goda tiderna?"
"Vilka gamla tider?"
"När vi var bästa kompisar. Du, jag och Santana.", så fort hon nämner Santanas namn börjar mina ögon tåras.

"Tack för att du visade bilden. Jag hade inte stått ut om jag fått reda på det senare" säger jag tyst när vi sitter i soffan. Tankarna för mig tillbaka till Brittany, och jag antar att Quinn är med henne nu. Att Brittany försöker lura i henne någon historia om att det inte är så, men jag vet att Quinn står på min sidan. Det har hon alltid gjort, och efter samtalet vi hade tidigare idag så ska Quinn försöka få reda på saker av Brittany. Dumma dumma dumma, underbara, vackra Brittany. Än en gång slår jag undan tankarna och lutar mig mot Puck istället.

Jag och Quinn sitter på min säng. Väntar. Suckar. Väntar. Jag försöker nå Santanas mobil ytterligare en gång. Tårarna börjar rinna. Quinn håller om mig.
"Allt är okej, det kommer ordna sig.", viskar Quinn i mitt öra.