Smutsskalle! [SV]

Riktigt bra!

Mer super bra

mer!

Tack så mkt allihop!!!
____________________________________


Kapitel åtta!



Jag vaknade tidigt nästa dag, men klädde ändå på mig och gick ner för att äta frukost. Jag råkade gå vilse på vägen. När jag kom ner till frukosten var det första jag såg David och hans kompisar vid Slytherinbordet. De tittade nervöst på mig och jag undrade varför. De kunde väl inte veta att jag såg dem igår! Och om de visste det, måste de verkligen hålla på med nåt skumt, så nervösa som de var! Jag upptäckte att jag stirrade på dem och tittade snabbt bort. Jag åt snabbt upp min frukost och skyndade mig ut. Jag hörde steg bakom mig och skyndade på. Jag gick samma väg som David hade gått när jag följde efter honom. När jag kom till trädet gick jag flera varv runt det. Förgäves. När jag kom till baksidan av trädet igen stoppades jag av David.
"Vad letar du efter Smutsskalle?" frågade han och försökte dölja sin nervositet, men jag upptäckte den direkt. Det faktum att han darrade på rösten var rätt avslöjande.
"Jag vet inte, men med tanke på hur du darrar på rösten är jag nära på att upptäcka något som har med dig att göra!" svarade jag.
"Så du tror att jag har nåt fuffens för mig? Var det därför du följde efter mig igår?" så han visste alltså.
"Typ, men du förrsvann bakom det här trädet!" sa jag i förhoppning om att han skulle avslöja något.
"Har du tänkt på en fallucka?" sa han.
"Va?! Nej det har jag inte! hurs...?" han drog ner en gren och marken där jag stod försvann. Jaha, så det var det han menade med fallucka. Nu skulle jag komma försent till Trolldryckslektionen också!
"Aj!" jag slog i golv, det kändes som jord.
"Jaha, nu när jag ändå är här kan jag lika gärna ta reda på vad David håller på med!" sa jag för mig själv, tog fram trollstaven och mumlade "Lumos" så som jag fått lära mig på formelläran. Jag undrade vad David höll på med och nu skulle jag snart få veta det!

Meer!!

super!

Mer!!! *BEVAKAR*

Kapitel nio!


När jag hade gått i vad som kändes som flera timmar kom jag slutligen fram till en dörr. Jag öppnade den försiktigt, jag visste inte om det var någon där eller inte. Jag stack in huvudet och upptäckte att jag var helt ensam. Jag gick in och såg mig omkring i ljuset från min trollstav. Rummet var ganska litet. Det var fyrkantigt med en soffa vid en väggen. Jag gick fram till soffan, den var av röd sammet. Vartifrån hade David fått den? Jag hörde steg bakom mig och vände mig om, redo att strida. Innan jag hunnit reagera ropade en röst "Lamslå!" och allt blev svart. När jag vaknade var jag i ett annat rum. Det var mindre än det förra, med stenväggar och halm på golvet. Jag gissade på att jag var i någon sorts fängelsehåla. Eftersom någon hade flyttat på mig var det något skumt med det andra rummet, jag var tvungen att ta mig tillbaka. Jag tänkte igenom vad jag hade sett i rummet, men kom inte fram till någon slutsats om vad David höll på med. Jag väcktes ur mina funderingar av att några stenar gled åt sidan och David kom in.
"Vad är det här för ställe?" frågade jag.
"Gillar du inte mitt lilla tillhåll?" sa David utan att bry sig om min fråga.
"Som om du håller til här!"
"Sant, det kanske börjar strömma in vatten här!" jag fattade direkt vad han tänkte göra.
"Du skämtar! Du tänker väl ionte dränka mig?!" han höjde på ögonbrynen "Inte?" jag stirrade på honom.
"Vad håller du på med, som är så heligt att du måste döda?" jag fattade inte riktigt varför han skulle döda mig på mugglarvis och inte genom någon formel.
"Tja, när du ändå ska dö kan jag lika gärna berätta! Jag och mitt gäng 'lånar' mugglarsaker och förtrollar dem så att de kan användas i strid" jag ´stirrade på honom. "Ja, det var allt!"
"Va rått! Hoppas att ministeriet får tag på er!"
Han log snett och band fast mina häder och fötter.
"Ha det så trevligt, jag ska nog gå nu, Maxley har hittat en spis som vi ska exprimentera med!" sa han med ett skratt och gick ut. Väggen slöt sig igen bakom honom. Sedan började vattnet strömma in och jag såg hjälplöst på när den lilla fängelsecellen fylldes med vatten.
_____________________________________________________________________________________
Hoppas att ni gillade det!!
Colly: Nu har jag börjat skriva den! Den heter Hermiones första år på Hogwarts.

Meeer!!grymt bra

Kapitel tio!


Vattnet var upptill midjan på mig nu. Jag hade lyckats ställa mig upp och skurit av repen på ett vasst halmstrå, men det lilla rummet skulle snart fyllas med vatten och då spelade det ingen roll om jag kunde simma eller inte, om vattnet nådde upp till taket skulle jag vara död! Jag började banka på stenväggen, den kunde bara öppnas utifrån. Jag hoppades att n¨ågon gick förbi väggen och kunde öppna den dolda dörren. Jag hoppades att någon skulle gå förbi dörren snart!

Nu var vattnet en liten bit från taket, om några minuter så skulle jag dö! När vattnet var upp till taket hörde jag något nerifrån dörren i väggen. Det sista jag märkte var att vattnet försvann, sen blev allt svart.

Jag vaknade många timmar senare. Först undrade jag var jag var, men sen förstod jag att jag var i sjukhusflygeln. När jag satte mig upp och tittade åt vänster såg jag rakt in i ögonen på...
"Julliana!"
"Sally! Du är vaken!"
"Ja, det är jag! Hur kom du hit?"
"När jag kom upp till rummet var du inte där, ingen av de andra skulle ha brytt sig, men jag vill inte ignorera dig längre. Jag gick runt i hela slottet och letade efter dig och när jag hörde bakningarna och skriken försökte jag komma in, men det tog ett tag att öppna dörren! När det slutade låta trodde jag att du var död!! Åhh, vad jag är glad att se dig igen!"
"Detsamma!"
"Vänner?"
"Vänner!"
"Men vad gjorde du i fängelsehålorna?"
"David stängde in mig där!"
"David Chount?" jag nickade. "Varför?"
"Jag fick reda på en liten hemlighet"
"Vad?"
"David och hans kompisar stjäl mugglarsaker och omvandlar dem till livsfarliga vapen!"
"Vi måste säga till proffesor Mcgonagall!"
"Inte Sally!" sa madame Pomfrey.
"Gå du Julliana!" sa jag. Julliana såg tveksam ut, men gick i alla fall. När hon hade gått somnade jag. Jag kände mig trött och jag visste att hon skulle fixa allt, så då kunde jag gått sova lite.
_______________________________________________________________________________
Nästa kapitel blir nog det sista!