Saga börjar på Hogwarts

Mer väldigt bra! men var inte fiona rektor?

Jag tycker att det här kapitlet var det bästa hittills, vill ha meer!

minns inte... men håller ,meed om att det var väldigt bra!

Nepp, hon är biträdande rektor, precis som McGonnagal var när Dumbledore var rektor.

Ugglan Hedwig har varit bortrest ett tag, men på söndag kommer hon hem så då får vi förhoppningsvis mer av hennes fanfic!

Okej! ;D

Här får ni mer!


Kap. 6
Nästa dag ska vi ha vår första lektion, nämligen förvanlingskonst. Jag vaknar klockan halv sex nästa morgon och är alldeles för ivrig efter att gå på min första lektion, så jag kravlar upp ur sängen och klär på mig, det går åt tre försök innan jag klarar av att knyta slipsen, för mina händer darrar kraftigt av iver och spänning. Sedan tar jag upp boken vi ska ha med till förvandlingskonst-lektionen och går ned för trappan till sällskapsrummet, som för en gångs skull är tomt. Jag kryper upp i min fåtölj och läser. Det är faktiskt väldigt intressant läsning. Där sitter jag helt stilla, utom när jag vänder blad, alldeles uppslukad av texten. Läsning är något jag alltid har gillat, det är så härligt att slukas upp av en annan värld, förlora sig själv i det man läser. Där sitter jag uppkrupen i fåtöljen i någon timme och läser, utan att känna av eller ens tänka på tid och rum. Det är nästan läskigt hur man kan glömma allt annat medan man läser. När klockan har närmat sig sju kommer de andra första som vaknar ner till Gryffindors sällskapsrum, men jag märker knappt att jag inte är ensam längre, och om jag märkte det skulle jag nog inte bry mig. När det äntligen är dags för vår första lektion går jag dit med Julie och Signe. De är också ganska ivriga. Vi kommer precis i tid till lektionen, och jag gör misstaget att sätta mig bredvid en lång pojke med kastanjebrunt hår och nötbruna ögon, nämligen David Stone.
När lektionen börjar säger vår lärare i förvanlingskonst (Alice Thorntwaite) lektionen med att säga; ”Förvandlingskonst är något av den mest invecklade och farliga magi ni kommer att få lära er här på Hogwarts. Den som ställer till trassel på mina lektioner får lämna dem och aldrig mer komma tillbaka. ”Nu har jag varnat er”.
Lektionen börjar med att vi ska göra massor av invecklade anteckningar. Sedan får vi varsin nål som vi skulle förvandla till en tändsticka. När halva lektionen har gått lyckas jag nästan, min nål är inte längre av stål utan av trä, och den ser ut som en tändsticka, det är bara det att den fortfarande är formad som en nål. Jättebra Saga, du lyckades ju nästan, utbrister professor Thorntwaite och visar hela klassen min tändsticka. Plötsligt hörs ett högt ”PANG!” från vår bänk, David har gjort något fel, så hans nål blir mycket, mycket bredare, och börjar susa runt i klassrummet, men innan någon hinner göra någonting åker den in i min kind. Jag stönar av smärta, och mina ögon tåras. Jag hör att Oscar och hans gäng skrattar, men de andra ser allvarliga ut. David är den första som säger något, nämligen förlåt, förlåt mig Saga, gick det bra? Jag tror inte det, stönar jag. ”David, du följer med Saga till sjukhusflygeln nu genast”, säger professor Thorntwaite. David följer med mig till sjukhusflygeln och förklarar för madam Bradshaw (som jobbar i sjukhusflygeln) vad som har hänt.
”Jaha, då ska vi fixa det här då”, säger hon. Du kan gå, tillägger hon och knycker på huvudet åt Davids håll. Hon trollar bort den stora nålen och häller på någon svidande vätska på såret, som genast läker ihop. Det gör inte ont längre, och det är inte ett spår kvar av såret, så det är inte så konstigt. Du kan gå nu, säger hon till mig och skyndar in i sitt kontor.
Värst vad hon hade bråttom iväg, tänker jag och skyndar vidare till nästa lektion – örtlära.
Efter örtläran har vi dubbeltimme i trolldryckskonst med professor Bergh, vilket jag oroar mig lite, han verkade inte så trevlig igår, och särskilt inte mot mig.
Vår klass går in i klassrummet, det är kallare där än i de andra klassrummen, och utmed väggarna simmar det äckliga djur i glasburkar. Professor Bergh babblar och babblar, det är nästan bara jag som lyssnar, verkar det som. Sedan ställer han en fråga, nämligen ”Vad är en besoar?” Jag sträcker genast upp handen, för det vet ju jag! ”Ja, McWrihgt? En besoar är en sten som man tar ur magen på en get, och den kan rädda en från de flesta gifter, svarar jag. Det är riktigt, miss Wright, men ett ordagrant påstående från ”Ett tusen magiska örter och svampar”, det blir ett poängs avdrag från gryffindor för att du inte kunde formulera det på något annat sätt. Det är så orättvist att jag öppnar munnen för att protestera, men ändrar mig sedan, och prof. Bergh återgår till sitt pladdrande.
När lektionen nästan är slut berättar han vad vi får för läxa. Vi ska skriva om någon trolldryck som jag aldrig har hört talas om, och det måste vara en lång uppsats, annars godkänner han den inte.
Efter trolldryckskonsten är vi lediga en timme, jag använder den timmen för att skriva min läxa i trolldryckskonst och örtlära.

Sedan ska vi ha flyglektion, det verkar läskigt men jättekul. Vi ska ha den lektionen tillsammans med Slytherin. Sträck er hand över kvasten och säg ”upp”, säger vår lärare. Upp, säger jag med handen utsträckt över kvasten, men inget händer. Inte nästa gång heller, och inte gången efter det, men på nionde försöket flyger den upp i min hand. Davids kvast flyger rätt upp i ansiktet på honom, och börjar blöda näsblod så kraftigt att han får gå till sjukhusflygeln. När både han och vår lärare är utom synhåll säger Oscar, han som skrattade åt mig och blev sorterad i Slytherin,
”Såg ni, den där klanten kan ju inte ens hantera en kvast!” Han och de som står runt honom skrattar. Håll käften Oscar, din tönt, fräser jag. David är ju jättesnäll, och söt är han också, tänker jag.
”Ååå, försvarar du den lilla klanten? Ja, det är ju inte så konstigt när man tänker efter, du är ju ännu klantigare, säger han. Idiotiska smutsskalle, idiotiska smutsskalle, Saga är en idiot-smutsskalle!” vrålar han. Jag vet inte vad han menar med smutsskalle, men något riktigt dumt måste det nog vara, med tanke på hur Gryffindorarnas ansikten ser ut.
Då kommer vår lärare tillbaka. Ni har väl inte bråkat? Frågar hon.
Jag ska precis säga vad som har hänt, men Oscar hinner före. Saga kallade mig för idiotiska smutsskalle och idiot-smutsskalle och sa att jag var jätteklantig, fröken, säger han. ”Det var riktigt, riktigt dumt gjort Saga, så säger man inte. Det blir femton poängs avdrag för Gryffindor”, säger hon. Men, säger jag, men hon avbryter mig. ”Inga men”, säger hon.
Följ med mig här, jag måste berätta för någon mer lärare vad du har sagt. Hon berättar för den första lärare hon stöter på, det råkar oturligt nog vara prof. Bergh. Hon berättar vad Oscar påstår att jag har gjort. Det var jättedumt gjort Saga, man får verkligen inte säga så, säger han. Men det var inte jag, det var Oscar, säger jag. ”Inte du?”, säger de två lärarna i mun på varandra. En sådan liten lögn, att skylla på stackars oskyldige Oscar.
Men det var ju inte jag, det var han! Säger jag. Nu räcker det verkligen Saga! Dundrar professor Bergh, jag är ensam med honom nu, eftersom quidditchläraren måste fortsätta lektionen.
Stygga flicka, det blir straffkommendering ikväll i mitt klassrum.
Så efter maten när de andra har gått till sina sovsalar, vandrar jag istället ner till professor Berghs klassrum nere i fängelsehålorna.
Det är så orättvist, säger jag och börjar snyfta. Så orättvist! Säger jag rakt ut i det som jag tror är tomma luften, men så hör jag en välbekant röst. Hur är det fatt, lilla vän? Vad är det som är orättvist? Och vad gör du här uppe i slottet, du ska ju ligga i din säng nu, säger hon.
Jag blir verkligen glad, för Fiona kanske kan lita på mig, så jag berättar allt, att Oscar kallade mig dumma saker, att jag fick skulden för det och allt det där.
Jag tror minsann att det är någonting som borde redas ut här, säger Fiona när jag är klar med att berätta.
Framför allt ska du INTE ha straffkommendering, och vi måste faktiskt klaga inför rektorn eftersom lärare bör lyssna på alla om något har hänt, inte dela ut straffkommenderingar på det där sättet och inte dra av poäng från fel elevhem.
Hur många poäng drog de av sammanlagt för det här? Femton poäng, säger jag. Då ska vi ändra lite på det. De stora timglasen som står bredvid oss ändrar resultat. Från Slytherins timglas försvinner femton gröna smaragder, och femton röda rubiner hamnar i Gryffindors timglas.
Du kan gå och lägga dig nu, Saga, så reder jag ut det här, säger hon.
Tacksamt går jag upp till min sovsal och somnar med kläderna på.

Jättebra!!! Meeeeer

mer

jätte bra och snäääääääälla mer!! ledsen om det är jobbigt att vi tjatar men den är ju sååååååååååååå bra!