Hjälp från oväntat håll Sv

meeeeeeeeeeeeeeeeer

Kapitel 12

Harry stod på helspänn och lyssnade på precis vart enda ord som Slingersvans och Harry pratade om, men nu tycktes slingersvans inte vara lika glad längre, vilket fick Harry att känna sig orolig.
Han drog tyst fram sin trollstav ifall slingersvans skulle attackera Draco, skulle Harry kunna kasta en förtrollning över slingersvans om det så behövdes.
- Slingersvans jag har precis allt under kontroll, du kan hälsa mörkrets herre det, ingen har så mycket som en aning om vad det är som händer i skogen. Harry log Draco ljög men var det för att rädda sitt eget skin? Ja så måste det vara, inte skulle väl Draco ljuga för att rädda Harrys skin nej det skulle Draco aldrig göra det viste Harry.
- Vet du vad Draco, mörkrets herre tror inte riktigt på det du säger, om att allt skulle gå så bra, redan, han vet nämligen själv hur svårt det är att hantera fullvuxna jättar. 3 dagar räcker inte för att allt ska gå bra. Så mörkretsherre tycker att du ska få dig en tankeställare CRUSIO.
- Expelliarmus. Skrek Harry med en gång, när Draco hade träffats av förbannelsen, och han såg hur Slingersvans kollade sig runt efter vem det var som hade avväpnat honom, men då Harry hade osynlighetsmanteln över sig så kunde han naturligtvis inte se vem det var och det tackade Harry sin lyckliga stjärna för. Harry såg slingersvans transferera sig bort och Harry kastade av sig manteln och skyndade fram till Draco, och svalde när Draco föll hade han slagit huvudet i en sten. Harry hade inget annat val än att försöka få med sig Draco ut ur skogen, han kunde inte lämna Draco där och riskera att han skulle dö.
Harry kände sig enormt lycklig när dom var ute ur skogen, han var nerblodad av Dracos sår i huvudet, och skyndade till Hagrids stuga som var närmast, och berättade att Draco ramlat och slagit i huvudet och behövde upp till madame pomfry, det skulle verkligen se konstigt ut om någon såg Harry komma längs med en korridor med Draco hängandes vid hans sida.
När han kom upp till Gryffindor tornet brydde han sig inte om att alla människor kollade på honom, men han förstod att dom kollade, han var som sagt nerblodad och han skyndade upp till pojkarnas sovsal och bytte om, han valde att inte gå ner något mer så han satte på sig sin pyjamas och kröp ner under täcket och la händerna under huvudet.
Han tänkte på allt som Draco och slingersvans hade pratat om, och han kunde inte förtränga sin fråga om varför Draco ljugit om att han var den enda som viste vad som skedde.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Såå bra vill ha mer!!!

Kapitel 13

Harry bytte om till lite mer civila kläder innan han gick ner till uppehållsrummet igen, och han satte sig ner i en fåtölj vid brasan då Hermione och Ron satt i soffan och kollade på honom.
- Harry vad hände i skogen egentligen, du kom ju tillbaka alldeles blodig. Sa Hermione oroligt och granskade honom, som för att se om han hade några skador på kroppen
- Jag tror att Draco ska försöka träna jättarna eller nått sånt. Sa han och lutade sig fram mot dom, så att ingen annan skulle höra dom när dom pratade.
- Kom igen Harry Draco är ju bara 15, Du-vet-vem skulle väl aldrig ha någon nytta av någon som bara är 15.
- Jag vet att han gör det. Sa Harry bestämt och kollade så att ingen hörde, och svalde sedan.
- Han var inte hos jättarna han var på en annan plats, och han träffade slingersvans. Sa han och Hermione och Ron såg riktigt chokade ut, och Harry började berätta vad som hade hänt i skogen
- Oh Harry tror du verkligen att Malfoy verkligen ville rädda dig, att det var därför han inget sa om att du visste? Tror du det inte var för att rädda sitt eget skin? Sa Hermione som verkligen inte trodde att Draco hade gått och blivit medkänslig bara sådär.
- Jag vet inte, men det är något med Malfoy, när han sa att det inte var någon annan som visste, var det nästan som han tveka jag menar det tog tid innan han svara… Varför skulle Malfoy tveka om en sån sak om det handlade om att rädda sitt eget skin? Sa han och kollade på dom båda, som rykte på axlarna
- Jag tycker bara att du ska vara försiktig Harry det är det enda jag säger. Sa Hermione, som bara ville Harry väl så att han inte skulle råka illa ut.
Nästa morgon såg Harry att Draco satt vid frukosten med sina vänner, han hade bandage runt huvudet men han verkade okej kanske tystlåten, men Harry var inte säker. Det var svårt att avgöra från det här hållet, han kollade upp från sina tankar då posten kom, han rynkade på ögonbrynen när en brun tornuggla landade framför honom.
Han såg att ugglan hade ett brev som satt fast vid hans ben, och han tog genast loss det och öppnade det. //Mött mig nere vid sjön vi borde ta och snacka lite… mer än det i klassrummet här om dagen. D.M// Harry kollade bort mot Slytherin bordet, men såg nu att Malfoy hade lämnat bordet.
- Vi ses till första lektionen. Sa Harry och reste sig upp och tog sin väska och skyndade ut från stora salen, och kollade om han kunde få syn på Malfoy någonstans men han var spårlöst borta. Han tog fram marodörkartan, och kollade och såg att Malfoy var på väg ner till sjön Harry svalde och styrde stegen efter Malfoy

bra!

meeeeeeeeeeeeeeer

Me like meer *Bevakar*

Kapitel 14

Harry svalde där han gick ner mot sjön, han undrade vad det var Draco ville prata om egentligen, han gick ut på området och såg ner mot sjön. Han såg att Draco stod där nere, och lutade sin högra sida mot trädet, Harry kunde inte låta bli att känna sig nervös.
Han kunde verkligen inte backa ut ur det nu, han svalde och gick sedan ner mot Draco han stannade ett par meter ifrån honom vad skulle han säga eller göra. Han ville ju inte skrämma livet ur Draco med att lägga handen på hans axel, han kliade sig i nacken lite.
Draco stod bara och väntade, han hade inte hört att Harry hade kommit ner till sjön och hoppade till när han hörde en harkling bakom sig, han vände sig om och såg Harry stå där.
- Bra att du kom Potter. Sa han och försökte låta som vanligt, men han var djupt tacksam för det som Harry hade gjort för honom där i skogen, han hade legat vaken och funderat hela natten. Han visste att han inte skulle klara av det här själv, och att kanske ha någon mer med sig som extra kanske inte var en så dum idé.
- Ja du bad mig komma, vad vill du Malfoy? Sa han och kollade på honom, med en viss kyla i rösten, att han hade hjälpt Draco igår, tycktes inte ha mjukat upp Draco, men vad hade Harry att förvänta sig egentligen om den saken.
- Jo jag vet att du var i skogen igår, fast jag sa att du skulle ge fan i att lägga din näsa i blött med vad jag håller på med... Han svalde han vart plötsligt nervös, han kunde inte fatta att han var nervös, en Malfoy var aldrig nervös
- Ja jo, och tur var väl det, annars hade du väll knappast kommit ut från sjukhusflygen än, om du ens kommit ut ur skogen än. Sa han och la armarna i kors över bröstet, och väntade på att Draco skulle säga något igen.
- Jag har nog insett att det är smidigast...om det är en till som känner till om det... jag vet att det kanske låter skumt att jag inte låter några av mina kompisar vet nått... men det är mindre uppenbart om någon som du deltar, mörkrets herre skulle aldrig misstänka att du vet något. Sa Draco och kollade på Harry, han hoppades att det inte såg ut som han verkligen var bedjande om det.

bra!!