Harry Potter filmerna= Dåliga

Haha, och det är inte de senare böckerna?

Näe, jag skojar inte! Jag blev jätte besviken när jag såg den! Specielt Gringotts och Epilogen!

1-3 och 7:e p1 och p2 är bäst.

4-6:e tyckte jag bara var hemskt dåliga, kommer knappt ihåg dem. De borde ha delat upp alla de här tre filmerna i 2 delar, då det är så sjukt mycket information i dem som de borde ha tagit vara på.

Det är många som tycker att filmerna är dåliga men en del tycker inte så.Alla har olika åsikter.

Jag älskar filmerna, tycker de är sjukt bra! ♥

Jag älskar, och då menar jag verkligen älskar, Philosopher's Stone, Chamber of Secrets och Prisoner of Azkaban. De är, för mig, de allra bästa HP-filmerna. De har en viss känsla, en viss stämning, som jag inte kan finna i de senare filmerna. Don't get me wrong, alla filmerna har sin egen lilla charm. Jag tycker väldigt mycket om Goblet of Fire, Order of the Phoenix och Half-Blood Prince as well, de har sina fina moments, och även de fångar den där känslan ibland. Kanske inte i lika hög grad som de tidigare, but it's there. Deathly Hallows part 1 är helt okej; inte en av mina favoriter, men den är bra. Dock kan jag inte riktigt säga detsamma om den sista filmen i serien, Deathly Hallows part 2, som jag har lite svårt för. Jag ska inte gå in på detaljer. Låt oss bara säga att jag satte ribban för högt; mina förväntningarna nådde höjder som jag visste att filmen inte skulle kunna nå upp till. After all, what did I expect? Jag visste ju redan från början att böckerna och filmerna inte kunde konkurrera med varandra; de är helt olika saker, och kommer alltid att vara det.

Jag tycker, som otroligt många andra, att böckerna är så, så mycket bättre än filmerna, även om jag tycker om filmerna. Anledningen till detta, tycker jag, är att Jo har en otrolig talang. Hon skriver så djupt och så rätt, att man får sin egen bild av hur allt ser ut och går till, vilka känslor som strömmar genom karaktärerna, kemin mellan dem osv. Det känns som att man känner karaktärerna på riktigt, de är som ens sanna vänner. Man får verkligen känslan av att man befinner sig i en konkret värld när man läser böckerna, att man är en del av den; därför blir man så besviken när filmerna inte alltid gör den underbara världen rättvisa. The Prince's Tale, for example; jag grät mig igenom kapitlet, eftersom orden kom till liv och målades upp i min fantasi; jag såg framför mig hur det såg ut, och det var perfekt. Det var som att

Allt var precis som det skulle vara, återigen så var den där känslan där och man visste, att det här, det är perfekt, precis som det är, tack, tack, tack, Joanne Rowling, this is the most epic thing I've ever experienced. Filmen skulle aldrig kunna tillfångata och trollbinda mig med på samma sätt som boken gör, eftersom det är omöjligt.

Den sista filmen, för mig, var en någorlunda besvikelse. Jag grät när den tog slut för att den satte punkt för en epok, på sätt och vis. Yes, HP will live on through the fans, we are an ever-lasting generation. But it did felt like it was the end at that particular moment, when the movie ended and the credits rolled. Jag grät inte bara för att det var slut, men även för att jag kände mig smått kluven av besvikelsen; jag kände att Harry och Rons vänskap inte var porträtterad så som den skulle vara. Scenerna var inte lika storslagna som i mitt huvud. Böckerna beskrev det så bra, att det helt enkelt inte kunde fångas på film; jag borde ha förberett mig på det. Kanske hade jag uppskattat filmen mer, och lättare sett förbi faktum att boken nådde helt andra höjder än vad filmen någonsin skulle kunna göra. Nu låter jag väldigt, väldigt anti-DHp2; don't misunderstand. Den hade sina moments, och den var okej; but it was my least favourite movie of the series. I just didn't feel satisfied when it ended, that's all.

Åh, det var så fint när Snape höll om Lily och grät i filmen, det var så känslosamt och hjärtskärande fint! Det var ett väldigt fint tillägg, tycker jag. Alan är så duktig, han är en sådan otrolig skådespelare! Speaking of actors; det var det jag tyckte mest om med den sista filmen: att se alla underbara skådespelare samlade en sista gång, att få se dem göra vad de älskar och ta in kärleken. They were wonderful, och jag hade inte kunnat be om något annat från dem. Det var materialet, manuskriptet, som jag hade velat ändra på; åh, jag ville så gärna agera screenwriter och ändra på saker och ting så att det matchade min egen fantasi. I'm sure I'm not the only one who feels this way.

Så, jag kan inte riktigt hålla med om att filmerna är dåliga (jag har fokuserat mycket på DHp2, så jag gick visst in på detaljer after all), men de är absolut inte lika bra som böckerna. Böckerna är, och kommer alltid att vara, i sin egen genre.

Om jag är smått otydlig; please, forgive me. Jag har en tendens att babbla via skrift, vara upprepande osv. osv. ♥

När jag såg fyrans film så tyckte jag faktiskt inte om den. Var så förväntansfull inför den filmen, allt med julbalen osv. men blev jättebesviken. Men nu några år senare så älskar jag den!


"It´s Going to be all right, sir. Don´t worry. I´m not worried, Harry. I am with you.

Fyran och sexan är katastrofala. Uuugh klarar knappt av dem. Istället för att spendera tio minuter på en drakjakt som aldrig inträffade kunde de ha låtit Hermione berätta om S.P.E.W och KANSKE FÖRKLARA VILKA MARODÖRERNA ÄR.

Hahah, ja... Fyran är inte superbra! Sexan tycker jag dock är supermysig och vacker! :-)

Haha, jag har sett alla filmer oändligt många gånger... förutom sjätte. Jag såg den en gång på bio och har sett den två gånger på DVD, hahaha. Som komedi tycker jag att den är bra, men som HP-film... oh god...