Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia kände sig allt bättre, snabbare, starkare och skickligare än förr. Tack vare Mars träningsprogram så slapp hon den fördel de andra kunde ha av att redan sett hennes styrkor och svagheter. Hon var inte längre bara en flicka från 11an hon hade sin träning och kände hopp om att vinna. Hon var glad över att även Mars tränade de andra barnen, flickorna var hon inte orolig för i år även om det var bra att de också fick vara med. Nej, det var någon av killarna och hon undra vem hon skulle få med sig.

Dagarna för slåttern närmade sig med stormsteg. Med all träning och allt förberedande var Vicinia mer eller mindre förvånad när det bara var en vecka kvar.

Med träningen Mars gav åt gruppen av barn som växte för varje dag, ändrades de vuxnas attityd. Från att vara den skrämmande karriäristen hade han blivit någon som kunde hjälpa dem. Att de tränade skrämde förståss vissa, som var rädda för att bli fast av fredvaktarna, men de flesta var tacksamma över en större chans att få hem sina barn.
Då ändast en vecka var kvar till slåttern var Mars för första gången nervös på grund av den. I tvåan behövde man aldrig vara: om ditt namn blev utdraget var det alltid någon av de äldre barnen som anmälde sig frivilliga. Och förra året hade Mars vetat att det var hans tur att stiga fram, och han hade gjort det med kall beslutsamhet.
Men nu var han nervös och rädd för att Vicinias namn skulle dras, eller att han inte skulle tillåtas anmäla sig som frivillig i det fallet. Han hade läst igenom böcker om Hungerspelen, och aldrig någonsin hade en vinnare anmält sig frivillig, men Mars hade inte hittat något som förbjöd det.

Kvällen innan slåttern låg hon i Mars famn i sängen. Konstigt nog kände hon sig inte allt för nervös, hon hade tränat så gott hon kunde ochhon kände sig väl förberädd. Nog för att hon kunde dö, men hon visste att Mars skulle vara i säkerhet. "Se till att jag får bra sposorer nu." ler hon mjukt och kysser honom. "Se till att de gillar mig så jag kommer hem levande."

Mars strök Vicinias hår tänksamt där de satt på soffan. Över allt i distrikten förberedde man sig nu får slåttern; lade ut de bästa kläderna, skaffade god mat för att fira att ingen ur familjen blivit vald, och bad för den sakens skull.
"Vad händer om ett distrikt inte har en handledare?" Frågade han och försökte låta nonchalant, som om den tanken först slagit honom.

Vicinia såg på honom och satte sig upp. "Du får inte....fattar du inte att de aldrig kommer låta två överleva? Inte i år igen." sa hon chokat och såg på honom. Hon hoppades att hennes misstankar inte var sanna.

Mars höll ansiktsuttrycket neutralt.
"Jag undrade bara", sade han mjukt och kysste henne lätt. För han hade insett att han inte gjorde det bara för Vicinias skull. Han tänkte på alla pojkarna han tränat, på de allra minsta som inte skulle överleva i fem minuter, och på de som någon dag skulle kunna vinna, men inte än.

"Säkert?" sa hon misstänktsamt men återgälldade sedan kyssen. Hon fortsatte sedan att kyssa honom långt om länge, hon ville ha något ut av deras sista natt här i 11an.

Mars nickade och drog Vicinia nära sig medan han hungrigt svarade hennes kyssar. Revbenen hade lekt under månaderna som passerade och blåmärken försvunnit, kvar fanns endast hatet presidenten injutit i honom.

Följande morgon vanade Mars tidigt och betraktade Vicinia då hon sov. De hade somnat ihopslingrade och nakna, och han lät nu fingret glida över hennes mjuka hy med ett litet leende på läpparna.

Vicinia vaknade av Mars lätta beröring och log sömnigt mot honom. "God Morgon, kära du." log hon och satte sig upp för att ge honom en kyss. Hon såg på honom egentligen var han överväldigande stor och muskelös, hade det varit någon annan än Mars så hade hon blivit rädd....eller det hade hon kanske inte blivit, hon visste inte.

Mars besvarade hennes kyss med ett leende och reste sig sedan ur sängen.
"Är du nervös?" Frågade han och gick över till badrummet och virade en handduk runt sin midja. Trött drog han handen gneom sitt blonda hår och såg med en busaktig glimt i ögat på Vicinia.
"Kommer du med i duschen?" Frågade han och lät handduken falla till golvet.