Eragon [Privat rollspel]

Aureus kastar sig över den ena mannen och Törne den andra. Aily skyndar fram till Murtagh och knyter upp repen med hjälp av trolldom.
"Stopp" säger plötsligt en röst och en kvinna kommer fram. Ännu en skugga. Och hon har en kniv mot halsen på Alex.

Varken Ór eller jag vill att urgalerna ska bära mig, så Ór tar tag i mig och vi flyger istället. Urgalerna grymtar till svar, och det verkar betyda att de föredrar det så också.

Aily och Murtagh stannar mitt i en rörelse. Kvinnan säger något Aily inte uppfattar och plötsligt flämtar Murtagh till och sjunker ner på knä.

(Nej, jag trodde ju att kvinnan var död. Vad spännande du gör det)

Nu färdas vi så fort att vi närmar oss skuggorna snabbt. Där borta hörs oväsen och damm virvlar runt. Säkert bara några djur som slåss, tänker jag och vill precis säga att vi ska ta en omväg så vi inte blir nersaktade, men då ser jag något rött blänka. Kan det vara Törne?

[Kvinnan är död ]

Aily ser sig förvånat omkring. Dom tre skuggorna är ju döda.
"Nej" får hon fram när hon förstår.

Vi hinner precis komma fram när vi ser att det ligger tre döda skuggor på marken och människorna och drakarna alla verkar nästan oskadda bortsett från några mindre sår. Men vad är det för fel på Murtagh och Aily?

Aily får syn på Tungdils och hans sällskap samtidigt som hon faller till marken och svimmar.

"Aily", skriker både jag, Alex och Aureus. Ór sätter ner mig och jag springer fram. Ór vill egentligen kasta sig över Auerus och visa hur glad hon är att se honom igen, men hon håller sig tillbaka.
De där som ville hjälpa mig står lite avsides och verkar känna sig obekväma i situationen. Murtagh ligger redan som död på marken och Törne ser till honom. Jag vågar inte gå nära. För det första bryr jagf mig mer om AIly, och för det andra tror jag inte att Törne någonsin gillat mig särskilt mycket, och jag vill helst inte komma för nära hans tänder igen. Jag lyfter Ailys huvud.

Aily öppnar ögonen. Hon ler mot Tungdil.
"Hej" säger hon. Plötsligt kan hon inte andas.

Jag är så lättad över att Aily lever att jag glömmer bort min heder och kramar om henne hårt. Ór är lika glad som jag och hälsar på drakarna och människorna.
"Hur kunde ni besegra skuggorna?Vad ville de av er?Är ni skadade? Vad gjorde de med er? Finns det fler? Är du arg för att jag ville hjälpa dig eller för att jag var så långsam? Har du fått reda på något om era föräldrar?"
Allt det frågar jag i rasande fart utan att vänta på svar. Jag är så glad att mina vänner lever och att vi är av med skuggorna.