Not what I wanted [PRS]

Okej, Zihao hade förmodligen gått lite för långt. Troligen mer än lite också. Åh, varför kunde han aldrig hålla sin stora trut? Inte för att han direkt sagt någonting, men uttrycket och de där morrande lätena hade nog förmedlat en hel del av vad han egentligen ville ha sagt. Nu ångrade han sig självfallet såhär på efterhand, däremot fanns det inget att göra åt saken. Han tvivlade starkt på att Aeron skulle uppskatta att ha en gläfsande Zihao i sängen som desperat försökte säga förlåt utan att kunna använda några ord. Nej, där gick liksom gränsen.
De bärnstensfärgade ögonen riktades skyggt mot den yngre eleven som krupit ner under täcket innan den fäste sig på Joshua. Sjuttonåringen krånglade sig ur greppet denne fattat om nosen på honom för att sedan rulla ihop sig med en utdragen suck. Jo, det var ju ett helvete att folks liv kunde förstöras pågrund av ett litet bett. Oftast var de inte så små, men principen gällde fortfarande. Slytherinaren själv hade varit nära döden den natten han själv blivit biten och hade inte föräldrarna agerat så snabbt som de gjorde, tja, då hade han nog varit stendöd vid det laget.
För tillfället såg den äldre av dem extremt skyldig ut. Ögonen var stora och glansiga, öronen strukna bakåt och de små gnällande lätena var ynkliga. Väldigt ynkliga. Han ångrade sig minst sagt. Dumma, dumma Zihao. Varför var han alltid så jävla snabb i svängarna för? Även om man inte led av pälsproblemet själv insåg han att det kunde vara lika jobbigt för folk man stod nära. Till exempel visste han att Yaosu profane sig i princip hela tiden, för att inte tala om Weimin. Visst lät det som om de accepterade det hela utan vidare kommentarer, men det var inte riktigt så det låg till.

Nu har de där skuldkänslorna från ingenstans skuttat från Joshua över till sjuttonåringen. Stackarn. De där öronen som brukar ligga bakåtstrukna över huvudet även under irritation ligger på samma sätt, men den här gången av tjock skam. Ögonen har blivit sådär dubbelt så stora sm de har en tendens att bli, och glimmrar i månljuset från fönstret. De ynkliga små gnällande lätena gör det rätt uppenbart. Plus faktumet att Zihao rullat ihop sig till en lurvig liten boll borta från gryffindoreleven, som mer än gärna vill ha kroppskontakt. Nu kunde ju Cissi lika gärna ha stannat där på bröstkorgen, kylan kommer omedelbart.
”Det är ett misstag som alla kan göra, du behöver inte få skuldkänslor för det!” Mumlar Aeron som bedrövat gömmer ansiktet i sin kudde och håller händerna för öronen. Upprörd är han verkligen inte, vem som helst skulle ha gjort samma misstag. Helt ärligt blir han långt ifrån förolämpad, faktumet är väl ändå att det varit lite mer dumt av den äldre att ha misstrott sin pojkvän. Verkar nästan lite som att Zihao är mer förolämpad än Aeron själv är, vilket han inte kan förstå sig på. ”De andra kommer nog upp snart, de blir nog inte lika glad över att ha en varg i rummet som jag.” Sant. Antagligen kommer Zihao att förvandlas tillbaka över natten också, de kommer bli alldeles till sig om de hittar en naken slytherinelev i en av sängarna. Nej, Joshua vill verkligen inte att det ska hända.

Även om Aeron försäkrade Zihao om att skuldkänslorna inte var nödvändiga, kunde han inte förhindra dem från att tränga sig på. Han fick ju för fan nästan skuldkänslor över precis allt och det spelade ingen roll varesig han gjort någonting dumt eller ej. Blicken flackade mellan Joshua och dennes kamrat, osäker på hur han skulle reagera eller hantera situationen. Kanske det hade varit bättre att gå till den spökande stugan istället? På så sätt hade ingen sett honom och folk skulle inte vara i riskzonen för att drabbas av panik. Och sextonåringen i den andra sängen hade ju faktiskt rätt - de andra skulle komma upp förr eller senare. När de väl gjorde det, vad skulle egentligen hända då? Alla gillade inte hundar och därmed än mindre vargar. Sjuttonåringen glodde stint på den yngre personen bredvid sig, som om han väntade på att en lösning skulle dyka upp från tomma intet. Att förvandlas tillbaka var inte möjligt och att gå tillbaka ut, för att sedan smyga till den spökande stugan, var en ännu värre lösning. Risken att Umbridge skulle få tag på honom nu, efter all kalabalik, var betydligt större än den varit innan. Kunde han kanske gömma sig under täcket halva natten och smyga ut tidigt på morgonen? Var det en bra plan? Nej, den sög, mer än vad han gjort under gårdagens kväll. Host.

Jaha ja. Så nu ska den lilla gryffindoreleven komma på en kvick lösning på det hela? Det är väl något han brukar göra per automatik, men det sätter en viss press på en om folk konstant förväntar sig något som kan rädda dagen. Inget litet förlåt för att Zihao så simpelt trott att han skvallrat om en hemsk stor hemlighet. Nu är det ingenting stort direkt, men det får Joshua att undra hur mycket den äldre slängt ut sig om honom själv. Om han så lätt kan börja tro att detta är något som han skulle dela med sig av, ja då borde han väl själv ha sagt en hel del till sina vänner? Börjar han bli lite smått irriterad? Jodå. Definitivt. Det hindrar däremot inte hjärnan att försöka komma på olika lösningar för att få ut den äldre. Vilket är förgäves. Nästan alla i Gryffindor hade redan fått syn på honom där i sällskapsrummet, så att försöka få ut honom utan någon uppmärksamhet är praktiskt taget omöjligt vid det här laget. Spelar ingen roll heller. De som delar sovrum med de två vännerna hade även dem sett lurvbollen, och lagt märke till att han följt efter Joshua som en liten knähund.
”De har redan sett dig, att försöka få ut dig omärkt vid det här laget går inte.” Muttrar han och gömmer pojkvännen under täcket, lindar in honom en hel del gånger innan han drar åt sig en filt. ”Du får ligga där tills de gått ut imorgon bitti.” Täcket är tillräckligt stort för en varg, vilket bör vara tillräckligt för en långt Zihao. Mer än tillräckligt faktiskt. Med en liten gäspning drar prefekten till sig Cissi, och kurar ihop sig under sin filt. Nu får hon vara hans värmekälla.

Zihao kunde inte undgå att lägga märke till stämningen som helt plötsligt kändes alldeles förfärligt udda. Någonting var fel - alltså sjuttonåringen hade sagt någonting fel, precis som han alltid hade en tendens att göra. Fan, han kunde till och med säga fel även när han inte kunde tala. Det var typ lite av en talang, om man nu kunde se det på det sättet. Han hade hoppat fram till en slutsats som sårat Joshua, eller kanske mer gjort honom irriterad. Ibland undrade han verkligen hur han kunde vara så förbaskat taktlös. Och nu verkade sextonåringen ignorera honom, underbart. Till råga på allt hade han plockat upp katten igen och lagt sig under en egen filt. Ville han inte ens dela säng med pojkvännen längre? För i så fall kunde han lika gärna sova på golvet. Täcket var betydligt varmare än filten och även om Cissi var varm visste han hur otroligt frusen den yngre av dem kunde vara. Om någon skulle sova under filten så var det fan Zihao.
Han ruskade på huvudet och trädde försiktigt täcket över filten, såg till att Joshua låg ordentligt nedbäddad. Därefter kröp han ner till fotändan och rullade ihop sig. Det var försent att göra någonting mer åt saken. Blicken och det förnärmade uttrycket hade redan seglat för längesen och ja, nu kunde han bara be om att den yngre inte hatade honom allt för mycket. Ögonlocken slöts och öppnades några gånger. Eländig, han var en så extremt eländig varelse. Pinsam, taktlös, korkad. Nej, hur kunde Joshua ens vilja vara med honom? Helt ofattbart.

Tillit, tillit, tillit. Joshua behöver påminna sig själv att om rollerna varit omvända, ja då hade han trott detsamma. Det är så lätt att tro det värsta om människor, och han kan inte döma den äldre för att ha trott något liknande. Tänderna gnager frenetiskt i underläppen, låter den spricka precis som många gånger innan. Han är osäker på om vännen ligger och tjuvlyssnar på kärlekstrubblet som pågår, men med tanke på att den välbyggda ryggen är vänd mot dem.. nej, sextonåringen kan inte avgöra det. Nu i efterhand vet han att det varit ett rätt ruttet sätt att bete sig på, men han hade verkligen inte haft i åtanke att vara elak mot Zihao, Verkligen inte. Den äldre hade rullat ihop sig i en liten boll, bort ifrån gryffindoreleven. Som att han ville vara själv. Det var bara därför han dragit till sig Cissi, han hade inte velat gosa.. och Joshua behöver sin värme från något annat levande, och Cissi låg så bra till. Däremot kan han inte undgå att bli fylld med panik när den andre sedan får för sig att lägga sig i fotändan. Det är väl ändå den sämsta platsen att ligga på om man inte vill bli upptäckt?
”Zihao, förlåt.. jag tänkte bara att du kanske ville ligga själv,” mumlar han skamset och drar sin friska hand genom de mörka lockarna. Frustrerad, fruktansvärt frustrerad och hemskt stressad. ”Du.. jag kommer aldrig dela med mig av dina hemligheter till någon annan, utan att vara säker på att det är okej med dig. Aldrig." Det är nig bra att klargöra det med sjuttonåringen. Annars skulle de nog aldrig komma över den där tröskeln. Han sätter sig upp med det brutna nyckelbenet, och börjar försiktigt att dra i en av tassarna.

Men det var ju Zihao som betett sig illa, inte Joshua. Däremot hade de väl förmodligen missförstått varandra ännu en gång. Sjuttonåringen hade trott att det var den yngre som inte velat ha honom där, som ville ligga själv och gosa med den lilla kissemissen under en egen filt bara för att han var trumpen på pojkvännen och hans korkade lilla hjärna. Tydligen hade han haft fel angående det där, naturligtvis.
Dragandet i tassen fick den äldre att komma på bättre humör. Okej, så Joshua var inte förbannad på honom trots allt. Eller det kanske han visst var, men vem ville inte gosa med en stor, lurvig varg liksom? Ingen, bokstavligen ingen. Möjligen personer som var mentalt rubbade eller bara allmänt rädda, men så många kunde de inte vara. Visst var folk i stora drag kanske lite halvt skarvarna när det kom till stora rovdjur, fast om de fick ett löfte om att denne inte skulle bitas eller bli plötsligt mordiskt, då var det bara underligt om de inte ville gosa. Och Joshua Lewis, det var den bästa goskamraten i världen. För den sakens skull fanns det många fler grejer den yngre var bra på.
Efter att sextonåringen dragit i tassen ett slag gav den äldre med sig. Gryffindorarens axel och nyckelben mådde ju inte särskilt bra för tillfället och han borde nog ta det lugnt. Åtminstone tills madam Pomfrey fixat till det hela och kanske även efter det. Han var ju så mager att lite stillasittande med några hundra kladdkakor inte skulle göra någonting ont. Zihao slingrade sig bestämt runt Joshua, knorrade belåtet och damp ner när han funnit den bästa möjliga positionen. Det var inte lätt att bli komfortabel när man hade fyra ben. Inte lätt alls faktiskt.
Du vet att du är bäst och att jag älskar dig, eller hur? Orden kom ut som en rad med underliga läten, men om man lyssnade ritkigt jävla noga kunde man nästan urskilja dem. Absolut inte fullständigt eller så, nej nej, så duktig var han minsann inte. Kanske i framtiden, med hjälp av lite övning.

Jösses, de där små lätena är bedårande, gälla och söta. Däremot verkar inte Aeron uppskatta det höga ljudet och drar kudden intill sig, även om han ligger i djup sömn. Joshua däremot, han är bara nöjd över att slytherinelevens beslutat att lägga sig tätt intill honom igen. Värme, han behöver mycket värme. Fingrarna griper tag i täcket än en gång och drar den över de bägge två. Mest Zihao däremot, ingen får se honom. Han måste vara beskyddad.
"Du är bäst," viskar prefekten tillbaka. Lite som att hjärnan översätter alla ljud rätt perfekt. Kanske de är sammankopplade på något sätt. Den lilla tanken får Joshua att vilja slå sig själv, för även om det är fallet med Harry och Voldemort så är det en löjlig tanke i deras situation. Men ändå, han förstår vad som blir sagt. På något sätt. Med ansiktet gömt under täcket börjar Joshua försiktigt att stryka sina fingrar över den varma pälsen. Han lämnar en stor, varm kyss på nosen. "Du kommer inte berätta något för dina vänner heller va? Utan att gå igenom det med mig?" Mycket viktig fråga.

Berätta? Nej, det hade Zihao inga planer på att göra och förhoppningsvis litade Joshua på det. Sjuttonåringen skakade på huvudet och kvävde därefter en gäspning. Dock hade han redan berättat om deras lilla sammanstötning under gårdagen, men annars, nej. De där stora, bärnstensfärgade ögonen betraktade den yngre stillsamt. Varje gång han gjorde så verkade hjärtat ta ett stort skutt, hur många gånger han än gjorde det. Han älskade verkligen Joshua, det måste ju ha varit därför. Älskade, det må ha varit ganska seriösa ord, men det var verkligen så han kände. Pulsen blev snabbare, slagen därinne i bröstkorgen hårdare och magen kändes som om den var fylld till bredden med fjärilar. Det var bog ganska bra att fullmånen stod rund och ståtlig däruppe på himlen, annars hade slytherinaren nog inte kunnat hindra sig själv. Pussen på nosen resulterade självfallet i att Zihao var tvungen att trycka trynet mot en av de magra kinderna. Sådär, nu kunde han definitivt sova gott. Stackars Aeron därborta däremot, han verkade störas lite av alla de där gnällande lätena som rymde sjuttonåringen. Han brukade kunna fortsätta pipa även när han sov, precis som en liten hundvalp. En väldigt stor hundvalp med ytterst vassa tänder. Äh, han såg hellre på sig själv som en gullig pälsboll än ett blodtörstigt rovdjur, det var då ett som var säkert.

Mycket bättre. Så mycket bättre. Joshua skulle nog aldrig kunna somna om den äldre stannat i fotänden och han själv gömt sig under en tunn filt. Nu är de bägge två nerbegravda under det tjocka täcket, och intryckta i varandra. Mycket mer gos, mycket trevligare. Det är i ett sånt här tillfälle som den lilla sextonåringen väldigt gärna skulle vilja kyssa Zihao, låta händerna glida in under hans tröja. Det verkar inte som att alla de där omgångarna under gårdagen varit nog, han vill ändå ha mer. Men det är omöjligt i nuläget, och gos är inte så dumt det heller. Snart fylls rummet med Aerons små snarkningar, och det tar inte lång tid för dörren att glida upp. De andra sovrumskamraterna smyger in, skrattar och viskar. De vill inte väcka de andra två, vilket är rätt gulligt av dem. Joshua lutar sig mot slytherineleven, så att ingen annan i rummet ska höra dem.
"Godnatt."