Privat Rollspel

"Nu håller du käften Odette. Inga mer sarkastiska eller ironiska citat, jag orkar inte med dem just nu, de här är inte roligt, och om ni överhuvudtaget vill vara med och bestämma på vilket sätt ni vill dö så tar ni de på allvar." Han ser henne i ögonen.

De där är inte en klen mänsklig pojke som talar till hennes lillasyster. De är en Ättling av Lust, de syns, och den blicken som han ger henne måste berätta en hel del.

"Det hade fungerat om du inte gett mig en fri vilja." Svarar Odium och det ser ut som att hon struntar blankt i hur han ser på henne. Även om den ger henne extrema skuldkänslor och känslan av att hon borde lyda.

Pride undrar hur Odium fortfarande kan stå rakt med samma avslappnade hållning som innan med de där ögonen på sig. Själv efterliknar han dem med sin äldre mästares som alltid såg ut så när han varit olydig eller gjort något dumt.

"Och de vore ju väldigt otrevligt om den drogs tillbaka? Eller om jag måste tvinga dig till något nu när du fått din fria vilja, eller hur?" Lianne ser hur hans blick blir kyligare. Vore de inte för att hon redan satt i princip så långt bort ifrån dem som möjligt skulle hon flytta sig, för helvetet skulle bokstavligen snart braka ihop.

"Kör hårt." Säger Odium med utmanande blick. "Saken är den att alla mästare ska vara lika. Så det vore fel om du avvek från resten." Fortsätter hon med likgiltigt tonfall. Ingen av hennes föregående har varken velat att hon ska ha en fri vilja eller låtit henne ha den. Om Jason tror att han är annorlunda visste iallafall Odium att alla människor är samma av virke.

"Vad händer om jag inte är någon jävla mästare? Vad händer om jag ryter åt dig ändå för att jag är jävligt less på dina kommentarer just nu? Du har en vilja, och för er som aldrig har haft någon ska jag förklara en enkel detalj: De ska gå att lyssna på någon och av vänlighet göra som den personen säger även om man inte måste. Och i de här läget skiter jag i om du är en demon eller om du är en kanin, spelar ingen roll om demoner inte är vänliga av sig, du ska lyssna på mig ändå, och inte för att jag är din så kallade "mästare" utan för att jag är jag." Ett glödande klot började långsamt ta form i Jasons hand.

"Som sagt, kör hårt." Säger Odium igen, hon har inget problem med att ta en stöt eller två, eller tusen. Hon har levt i en evighet och har inga som helst problem med att dö heller. Det skulle ärligt talat att vara intressant att veta hur det kändes. Dessutom, är hon snabb. Hon kan hoppa ut genom ett fönster innan klotet ens snuddar henne. Varför ska hon oroa sig? Hon har aldrig lyssnat förut, inte av fri vilja. Ska hon börja nu bara för att en kille säger åt henne?

Lianne förstår att de inte är någon idé för Jason att kasta sig på Odette. Hon ser de framför sig, och eftersom de inte är någon annan människa i rummet, så kan hon öppet säga de som ingen annan skulle förstå.
"Använd de som man fick passa sig för att göra mot er killar för några år sedan. Ni blev så rädda då."

Jason fattar vad Lianne menar. Handling kommer inte att påverka Odette, men ord kan. När Jason var yngre var han rädd för att en tjej skulle säga att hon älskade honom. De skrämde honom så, och på något sätt insåg Lianne detta.
"Då så", han tog ett djupt andetag och ställde sig redo för språng, han såg hur Odette spände musklerna innan han sade det."... Jag Älskar dig Odette." Orden kanske inte var sanna, men han kunde lova att efter att han hade sagt dem, då var hela rummet så tyst att han skulle ha hört en knappnål falla.

Odiums ögon ser inte chockade ut, de är mörka av hat. Jason försöker alltså använda samma idiotiska teknik som Jack? Mannen som fullkomligt avskydde henne men fortfarande använde henne som en leksak och vapen?
Hon förlorade den lilla respekt hon hade för Jason just nu, må så vara att det bara är minnen och att hon inte borde bry sig. Men hennes ögon är blodröda, ett snedsteg och pojkens huvud kommer ligga vid hennes fötter innan han vet ordet av. Oavsett om hon skickas tillbaka till helvetet och jorden går under - hon dör. Det är ändå dags att dö, hon har sett det hon behöver se och gjort det en demon ska göra under en livstid om och om igen. Hon skulle inte ha något som helst problem med att döda honom, om det inte vore för det jävla avtalet som hindrar henne. Iallafall än så länge.

(Okej, radera inget nu. XD She just hates Jack. Not Jason for real. Hon hatar bara Jack och låter det gå ut över Jason just nu - men hon är iallafall tyst. :3)

Lust reser sig hastigt upp men innan hon hinner fram och örfila Odium så blir hon stoppad.
Lönnmördaren till Orakel sätter upp en hand och ställer sig i vägen. Lust står kvar, de vore nog inte så bra ifall deras Orakel dog, och till skillnad från hennes syskon så kan hon tänka.


Jason stod blickstilla, utan någon aning om vilken reaktion han skulle få av Odette. Han visste att han kunde få henne att svimma innan hon hunnit fram till honom. Han hade känt att de var mycket enklare att dra kraft från henne än från någon annan demon och skulle han enbart rikta in sig på henne, då skulle de ta väldigt få mikrosekunder.

"Var det något mer, Jason?" Säger Odette i ungefär samma tonfall som hon haft i början av deras 'relation'. Även om hon inte riktigt är där just nu, tankarna cirkulerar runt Jack. Hans sjuka order och ibland tilltalande sinnelag. Fast hennes största rädsla de senaste seklen är ju trots allt att Jack ska komma tillbaka - fast mycket starkare än förut.

Mikael ser på demonen vars ögon nu ser helt tomma ut, likgiltiga är till och med fel ord. Är det så här hon behandlar uttalandet? Först utstrålar hon hela mänsklighetens hat för att sedan bli helt tom och död. Något stämmer inte. Vilket Mikael är fullt medveten om, hon planerar något och om det var en kniv i ryggen skulle det inte förvåna honom.