Eragon [Privat rollspel]

Aily ler men får inte ner någon luft i lungorna.

Jag känner hur något starkt drar bort mig från Aily. Det är Aureus, och han ser orolig ut.
"Vad är det?", frågar jag förvånat

Det svartnar för ögonen på Aily...

"Hon kan inte andas"
Jag stirrar på Aureus och sen på Aily som ligger som död på marken.
"Kan jag hjälpa"?
Murtagh verkar fortfarande inte piggna till.

[Fortsätt du]

Angela knuffar mig ur vägen. Jag märkte inte att hon var bakom mig, men nu gör hon något med Aily, fast jag inte kan se riktigt vad, och efter en liten stund flämtar Aily och ger ifrån sig kraxande ljud. Jag pustar ut.

Aily öppnar ögonen och ler.
"Vad... Vad hände?"

"Du svimmade, för du kunde inte andas. Varför kunde du inte det? Vad hände? Varför är du och Murtagh så konstiga? Varför... Angela avbryter mig med ett skarp "psst". Jag biter mig på tungan för att inte fortsätta pladdra. Jag är så glad över att Aily är här levande och att skuggorna är döda att jag är överivrig som ett litet barn.

"Murtagh..." börjar hon och ser på sin mästare som ligger medvetslös på marken.

Jag följer Ailys blick och får dligt samvete. Jag har inte brytt mig om att se över honom. Jag ser på hans bröstkorg att han andas, men andningen är svag och nästan omärklig. Murtagh är blekare än jag någonsin har sett honom, och det vilar något ont och främmande över honom.