prs yehet & kkaebsong

Blicken fastnar i den andres ögon, som den gjort så många gånger innan. Det lätta greppet om Zihaos nacke stärktes en aning i kontakten.
"Uppskattat dig mer?" upprepar Joshua i tyst ton och huvudet fallande på sidan. "Nej, det skulle jag inte. Hade däremot varit lite annorlunda och intressant," lägger sextonåringen till med en litet leende.

”För att jag är inte annorlunda och intressant nog eller?” Frågade Zihao och höjde det andra ögonbrynet. Han böjde sig närmare Joshua och strök med läpparna över den felfria huden på halsen för att sedan nafsa till honom försiktigt. Åtminstone så försiktigt han kunde förmå, med tanke på att tänderna var sylvassa.
”Jag skulle kunna äta upp dig”, viskade han sedan och drog in den andres doft, som retsamt kittlade i näsborrarna på honom.

"Det sa jag inte, du vet vad jag menar," muttrar Joshua, som tycker att den äldre eleven är mer än tillräckligt annorlunda och intressant. Sextonåringen känner hur rösten fastnar i halsen när Zihao böjer sig ner mot honom, stryker läpparna över huden innan han nafsar till. Huden hettar till och axlarna spänns en aning av det oväntade agerandet. "Snälla gör inte det," viskar han aningen skämtsamt tillbaka med ett litet leende hängandes över läpparna

Sjuttonåringen betraktade Joshua ett slag, med ett flin på läpparna, innan han började bita i den andres underläpp. Vad det var som flugit i honom visste han inte riktigt, men han kunde inte hålla impulserna i styr. Som sagt, han hade inte någon som helst självkontroll. Händerna fann sig snart nergrävda i sextonåringens svarta hår. Kanske var han en aning för hårdhänt - troligen lite mer än en aning. Även om han insåg det kunde han verkligen inte sluta, åtminstone inte av sig själv.

När Zihao biter till i den yngres läpp, blir Joshua påmind av de stunder han själv biter sönder sina läppar så att det börjar blöda. Det kan dock inte mätas med detta. Sjuttonåringen biter inte hårt, utan mer varsamt än han själv brukar, och känslan när någon annan gör det, är nästintill olidlig. Vilket bara är positivt. Taget Zihao har om lockarna hårdnar, men inte något dramatiskt. Joshua stannar upp med den lilla dansen de påbörjat innan, och låter sina läppar mötas den andras i en långvarig kyss.

Allting Zihao kunde tänka på under det ögonblicket var hur mycket han tyckte om Joshua. Allting hos sextonåringen tilltalade honom på ett sätt eller annat och han hade inga problem med överse de negativa aspekterna, som enligt honom knappt existerade. Han älskade det tjocka, mjuka håret, den felfria, porslinsfärgade hyn, de mörka ögonen och de perfekta läpparna som han för tillfället kysste. Försiktigt knuffade han den andre mot väggen, några meter bort och stödde händerna mot den svala ytan - allt eftersom kyssen intensifierades.

Hjärtat dunkar hårt mot bröstkorgen, får Joshua för en millisekund att tro att det kommer skutta ut i den överhettande värmen. Fingrarna gömmer sig under Zihaos lockar bakom huvudet, ryggen kommer i kontakt med den svala väggen medan kyssen fördjupas allt mer. Kanske det är opassande i miljön de är i, men sextonåringen tänker inte på det. Alldeles för upptagen i stunden drar han den äldre närmre sig.

Desto mer seriös och passionerad kyssen blev, desto mer förlorade Zihao all känsla för vad som var okej och inte okej. Han greppade tag om Joshuas handleder och stötte dem hårt mot väggen samtidigt som pulsen rusade iväg mot helvetet. Hjärtat dunkade så snabbt och hårt inne i bröstkorgen att man troligen kunde höra slagen om man spetsade öronen tillräckligt mycket. Ibland talade folk om att man till viss del kunde förlora sig i någon annan, men Zihao var inte bara förlorad till viss del. Nej sjuttonåringen var komplett väck, metaforiskt talat.

En våg av förvåning stryker sig över Joshua, hur händerna som haft ett stadigt grepp om Zihaos nacke helt plötsligt trycks upp hårt mot väggen. Han kvider försiktigt till mot den andres läppar, men ignorerar den dunkande känslan i händerna, alldeles för förlorad i den passionerade kyssen för att påpeka det. Plus spelar det ingen större roll för sextonåringen, då han finner sig själv gilla det. Med handlederna mot väggen finns det inget att greppa tag i, eller röra vid den andres lockar som han blivit så förtjust i, vilket leder till att Joshua fokuserar än mer på deras sammankopplande läppar.

Även om allting var mer än perfekt där och då, visste Zihao att han förr eller senare skulle råka ta ett felsteg och förstöra den härliga stunden. Självfallet tänkte han inte aktivt på det, men tanken fanns där, begravd under alla andra känslor som för tillfället virvlade omkring hej vilt inom honom. Därför var det inte speciellt konstigt när de skarpa tänderna sjönk ner i skinnet på den andres underläpp tills det brast. Det var dock först när smaken av blod uppenbarade sig, som han hastigt tog ett steg tillbaka och släppte sextonåringen.
”Förlåt, förlåt, förlåt”, rabblade han och slog en hand för ansiktet. ”Jag menade inte att bita så hårt..”