Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip såg på henne.
"Ja, i princip", sade han kort, hade fortfarande svårt att tro att hans älskade Aubrey tyckte och tänkte såhär. Utan ett ord mer följde han bara tyst efter, väntade sen inte på henne när han gick vidare för att fixa efter uppdraget.

Aubrey såg efter Philip men följde inte efter. Utan ett ord gick hon förbi Isabelle och Alec, stötte i förbifarten sin armbåge mot Isabelle utan att be om ursäkt för saken. Hon gick in till sitt rum och satte sig ner på golvet med ett ritblock. Hur skulle hon få kontakt med Jonathan? Genom runan kanske men hur skulle hon använda den?

Philip höll sig för sig själv resten av kvällen, behövde tänka. Aubrey verkade inte alls ha varit sig själv innan, och han började få misstankar om varför hon inte varit det. Till sist hade han bestämt sig för att leta upp Isabelle för att höra vad hon trodde, knackade lätt på hennes dörr.

Isabelle öppnade dörren då det knackade på, blev inte särskilt förvånad över att det var Philip som hade något på hjärtat. Trots att hon inte utbytt många ord med Aubrey sedan hon kommit tillbaka från uppdraget med Philip, så hade hon fått en stark känsla av att något var på tok. Hon vinkade in honom på rummet och satte sig själv ner på sängkanten.

Philip var glad att hon var där och dessutom själv, klev in där och såg snabbt runt innan han såg på henne.
"Har du träffat Aubrey sen vi kom tillbaks?", sade han, tänkte lite.
"Tyckte du hon verkade konstig eller nåt?", frågade han, ville veta vad hon trodde först. Kanske inbillade han sig bara för att han inte ville tro på vad hon sagt.

Isabelle började med att nicka lätt, drog lätt fingrarna över sina armar. Hon hade minst sagt fått en obehaglig känsla: som att allt inte riktigt stod till som det skulle.
"Ja, jag tycker inte att hon verkade vara sig själv," sa hon tillslut och lyfte blicken till Philip, "vad fick dig att reagera?"

Philip nickade instämmande, hon verkade inte alls ha varit sig själv innan.
"Hon sade saker som inte alls var likt henne, och betedde sig ganska underligt", sade han, hans Aubrey brukade inte vara sådär... Kall.
"Jag tror det kan vara demonen som är tillbaks", sade han sen, hon var ungefär på samma sätt som hon varit då.

"Åh nej." Isabelle rynkade förtvivlat på ögonbrynen. Om det verkligen var fallet, betydde det att något gått snett medan hon förberett svärdet med den himmelska elden. Det var inte alls bra. De hade visserligen en sak mindre att oroa sig över då de lyckats skicka Lilith tillbaka till helvetet där hon hörde hemma, men Jonathan var fortfarande kvar där ute någonstans och det var bara en tidsfråga innan han skulle söka upp Aubrey om hon fått tillbaka runan. Eller tvärtom.

Philip nickade instämmande, det var verkligen allt annat än bra. De skulle stöta på en hel del problem i sådana fall, men det han mest oroade sig för var hur de skulle få tillbaks Aubrey igen, han visste inte ifall svärdet skulle fungera ännu en gång.
"Men jag är inte säker", sade han, de kunde inte heller göra mycket förräns de faktiskt var säkra på att runan faktiskt var tillbaka.

"Det finns bara ett sätt att ta reda på saken." Isabelle gav Philip en menande blick. Om Aubrey vore iklädd ett linne skulle runan vara lätt att se i och med att den var en bit under nyckelbenet, men eftersom hon haft på sig en huvtröja så var det inte Isabelles sak att gå fram till henne och försöka se efter hur hennes hud såg ut. Det skulle kanske gå enklare för Philip.