Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia såg bara ettans tjej och kille, inget intressant de såg ut som alla andra karriärister. Men när tvåans kom såg hon på flickan och undrade om Mars kände henne, men när hon såg killen visste hon direkt att något var fel.
"Det är din bror, eller hur?" sa Vicinia med förtvivlan i blicken. Varför tog ingen hans plata? Mars sa ju att de brukade göra så. Hon var säker att Snow hade något med det att göra också. "Kände du tjejen med?" frågar hon sedan och mer eller mindre struntar i resten av slåttrerna. Det var ändå inte så intressant, de såg ut som vanligt. Ett gäng undernärda, smala och dödsdömda barn.

Mars kunde inte förmå sig att svara på Vicinias frågor. Det var andra gången Numa haft sitt namn redo för slåttern, och förra året hade Mars tagit platsen. Han kunde inte komma ihåg när en så ung pojke fått gå hela vägen till scenen i tvåan.
De visade nu treans slåtter, men Mars brydde sig inte. Det var som om allt rasat ihop. Han skulle döda alla andra så Vicinia kunde leva, men nu... Han kunde aldrig skada Numa, men de kunde inte båda överleva. Och Elena.
"Ursäkta mig", sade Mars tonlöst och reste sig mitt i sändningen. Han gick raskt till sin kupé och märkte att han andades tungt, som om han sprungit.
På bordet låg en vit ros. Mars tog den i handen och stirrade på den uttryckslöst, innan han kramade den sönder i sin näve. Med ett vrål körde han samma hand i väggen om och om igen.

Vicinia såg på resten av slåttern när 12an vitsats går hon tyst till Mars rum. Hon förstod att han var tvungen att vara ensam, men nu, nu måste de prata. Hon öppnade tyst dörren och såg förskräckt på honom när han slog näven i väggen.
"Sluta Mars du gör dig bara själv illa." sa hon lungt och gick fram till honom och såg alvarligt på honom. Hon hade funderat på det under slåttern hon såg och visste vad hon tyckte. "Personligen tycker jag att vi ska se till att din bror vinner. Han är fortfarande ung och har livet framför sig och ingen av oss vill leva om den andra inte gör det. Och flickan...vem var hon? En vän?" undrade hon.

Mars märkte hur knogarna fläktes upp och började blöda, men han brydde sig inte. Det var först när Vicinia kom som han slutade och vände sin tomma blick mot henne.
Låta Numa vinna? Mars svalde klumpen i halsen då han tänkte på den yngrebrodern. Han kunde föreställa sig vad deras far berättat för lögner. Mars skakade på huvudet för att tränga undan tankarna.
"Elena var en vän", svarade Mars tyst och tänkte på flickan han inte ägnat en tanke åt på flera månader. Förvånat märkte han att han ville se henne, såg framimot det.

[Hej hur skulle det vara att vi tar och rollar som tredje boken ungefär? ^^ Att de rymmer och stiger i uppror?]

"Bra, då slår vi oss hop med dem då och ser sedan hur det hela utvecklar sig. Men ja, jag tycker fortfarande vi ska låta din broder vinna." sa hon lungt, tog hans skadade hand och följde honom till badrummet där hon sköljde den och lindade om den.
"Du det ordnar sig." sa hon mjukt och strök honom över kinden, även om hon visste att det var löng, total lögn.

( YAY det kan vi C: Perfekt liksom C: )

Mars följde Vicinia till badrummet och lät henne sköta om hans hand. Han var inte säker på om han ville slå sig ihop med Elena. Vad som skulle hända då de sågs igen.
Vid hennes förtröstande ord mötte han hennes blick och nickade, även om han också förstod att det var en lögn.

"Bäst vi går till sängs." ler hon mjukt och går fram till sängkanten och började klä av sig. Även om de hade olika rum, så tänkte hon sova med honom, vad de än andra sa.

Mars nickade och klädde av sig, innan han sjönk in under täcket bredvid Vicinia. Han drog henne intill sig för att känna hennes värme mot sin kropp.
"Jag tänker inte låta något hända åt dig", sade han tyst och andades djupt in doften av hennes hår, doften som han så älskade.

"Det blir nog lite svårt, vi är påväg in i spelen." ler hon lite sorgset och kysser honom. "Men, vi får se hur allt går, vem vet vad som kommer att ske?" hon trycker sin kropp närmare hans för att få närhet och värme, hon vill inte missta Mars.

Mars tänkte på Vicinias ord, men somnade lugnt utan att svara.

Följande dag gick de igenom tidtabellen, en uppgift som verkade överflödig då de båda gått igenom allt förra året.
Mars var glad att höra att han skulle ha samma stylist och grupp som föregående året. Hur komstigt det än var, så hade han blivit fäst vid dem.