prs wolfy & rollspelare

James nickade lite och smekte hennes midja. Han gick med henne till sovrummet och satte sig ner på sängen.
"Vi pratar om allt hemma, jag lovar att förklara allt för dig och vi löser det." log han och kollade på henne.

Från garderoben plockade hon fram rena kläder att byta om till följande dag, tog dessutom med sig plånbok och liknande som kunde komma till användning. Hon vände sig sedan mot sängen där han satt och nickade lite, sträckte ut sin hand mot honom samtidigt som hon närmade sig med några steg. Hon kände sig fortfarande väldigt skyldig då han antagligen inte hade velat dela med sig av det för henne än.

James log svagt och tog hennes hand. Han drog henne närmre sig och satte sig upp, han smekte hennes midja och log stort.
"Hur mår du?" frågade han och pussade hennes små händer.

”Hur menar du?” Stella visste inte om han syftade på att hon fått reda på vad James var för något, det oväntade besöket av Adam eller rent av både och. Väldigt förvirrad kände hon sig i alla fall.

"Hur mår du? Över allt liksom." sade han och släppte hennes händer för att lägga sina egna på hennes midja istället. Han reste sig upp och tittade på henne med en smått bekymrad blick.

”Förvirrad kanske?” Det hade hänt väldigt mycket på en gång, mer än hon varit förberedd på. Hon hade nog inte hunnit bearbeta informationen än heller men det hade heller inte gått mer än ett par timmar.

James nickade lite och pussade på hennes huvud några gånger. Han visste inte riktigt vad han skulle säga utan kramade hårt om henne, kände inte att han kunde göra annat.

Med en liten suck besvarade hon kramen och lutade sin kind mot hans axel, såg sig samtidigt om precis som hon förväntade sig att se Adam stå någonstans på lur. Det gjorde han givetvis inte men hon hade ändå en oförklarlig lustig känsla.

"Har du med dig allt?" log han och kysste henne lite snabbt. Han log svagt och pillade med hennes hår lite snabbt. Han tog hennes väska och sträckte sig efter hennes hand.

”Jag tror att det ska räcka för en natt, ja.” Det var ju inte som att hon var på väg att flytta in hos honom. Med ett litet leende tog hon hans hand i sin innan hon gick mot ytterdörren, kände sig lättad över att få komma bort från huset då hon litade på att James takvåning skulle vara säkrare.