Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log mjukt mot henne igen, gav henne en mjuk kyss. Han ville inte riktigt gå för fort fram, för han visste inte helt hur demondelen av henne skulle reagera om den nu var där. Han var samtidigt rejält oroad också för hur Aubrey skulle klara sig om den nu var tillbaks.

Mjukt besvarade hon kyssen. För tillfället hade hon absolut inga misstankar. Philip hade inte gett henne en anledning till det. Han var ju trots allt hennes fästman och honom litade hon på. Han hade flera gånger gjort det klart för henne att hon var hans allt, vilket ju borde betyda att han skulle göra vad som helst för hennes skull?

Philip kysste henne mjukt, lade ena armen om hennes midja. Det här var egentligen ganska likt honom, det var i princip sån han brukade vara runt henne - han älskade henne och skulle antagligen aldrig riktigt lära sig hålla händerna helt i styr runt henne.

Hon la sina armar om hans nacke och knäppte händerna, särade därefter på sina läppar. Hon stack ut tungan och lät den snudda vid hans underläpp innan hon tryckte in den i hans mun. Nu kände hon sig på betydligt bättre humör jämfört med tidigare: hon var lättad över att han valt att titta förbi. Annars skulle hon sitta kvar på golvet och skissa dystra teckningar, medan Philip underhöll sig med Gud visste vad på hans rum.

Philip flyttade också sin andra arm kring hennes midja, särade också han på läpparna för att besvara hennes hånglande. Även om han fortfarande hade nån tanke på att han behövde kolla efter runan, så var han helt förlorad av kärlek till henne nu och agerade snarare helt spontant som vanligt. Han drog lätt med sig henne emot hennes säng.

Trots att Philip enbart höll sina armar om hennes midja så kändes det som om hennes kropp brann. Varje centimeter av kroppen praktiskt taget skrek efter hans beröring. Hon lossade hans grepp om henne för att dra av sig sin hoodie, hade helt enkelt för varmt. Då den låg på golvet omfamnade hon Philip igen, bekymrade sig inte alls för det faktum att hennes runa var synlig igen för honom. Hon kände sig stolt över den och tänkte inte skämmas.

Philip släppte henne för en sekund då hon drog av sig tröjan, kände hjärtat sjunka då han såg runan. Han låtsades dock inte om den nu, han ville ju inte heller backa ur nu - hon hade hans hjärta i en liten ask och hela han brann efter att få vara nära henne. Han drog också han av sig sin tröja för att sen dra henne närmare sig och kyssa henne igen.

Att hon dragit av sig huvtröja hade uppenbarligen uppmuntrat Philip att klä av sig, eftersom han plötsligt stod där och visade upp sin bara överkropp. Inte för att hon klagade, tvärtom uppskattade hon att beundra hur vältränad han var. Hans muskler var verkligen imponerande. Aubrey gav ifrån sig en förtjust suck innan hon pressade sina läppar mot hans igen. Fingrarna hade letat sig ner till hans byxor, knäppte långsamt upp knappen bara för att retas med honom.

Philip besvarade intensivt kyssen, varje muskel var som på helspänn och särskilt då hon närmade sig hans byxor. Inte en chans att han skulle ha tagit sig härifrån ifall han så skulle ha velat det - vilket han då inte ville det. Han avslutade kyssen bara för att istället ge henne en kyss på halsen och dra händerna längs hennes sidor.

Kyssen blev allt mer intensiv för varje ögonblick som gick kändes det som. Inte Aubrey emot. För stunden var det här allt som hon kunde koncentrera sig på: hans händer som gled över hennes kropp och hennes händer som letade sig över hans. Hon ägnade inte en tanke åt deras lilla bråk som hänt tidigare på dagen.