Alice Lovegood [SV]

srry guys! varit inaktiv. Men jag ska aldrig sluta läsa den här FF:n super bra!!!

Wow jag äger på att totalt glömma bort en ff va? Mer kommer troligen i helgen, brorsan är sjuk och ja.

...

Jag vet, jag har inte uppdaterat på typ 100 år men jag har tappat all lust och insperation för den här ff:n. Jag kommer inte lägga ner den, jag kommer bara uppdatera den med korta kapitel och, tyvärr, långa mellanrum.

^ det gör inget

Super!

Om du intevill kan du ju skriva en epilog.... fast jag äälskar denna ff, så ska det inte bli ett tvång!

Du kommer inte att skriva mer va?

Kap 29. Slutet?

Alice:
Alice siktade snabbt sin trollstav mot Kevin, som skrattade högt och falskt.
''Tror du verkligen att dina små krafter kan stoppa mig?'' Alice öppnade munnen för att svara, när hon plötsligt var tvungen att stänga den igen för att inte andas in röken. Hon var inte tillräckligt snabb, utan började hosta.
''Alice.'' väste en röst. Det var Kevins, men ändå inte. ''Alice, jag har sett dina drömmar.'' väste rösten. Alice svalde.
''Nej det har du inte.'' sa hon oroligt. Skratt.
''Jo det har jag. Du är orolig för Luke, som inte ens gillar dig, du är orolig för din far, som skäms för en dotter som du.'' väste rösten. Alice slöt ögonen. Det lät ändå rätt sant, Luke tittade ju på andra tjejer med större intresse än henne själv.
Han älskar inte mig. tänkte hon och kände en blöt tår glida ner för hennes kind.
Va? Vad snackar du om? Det klart jag älskar dig! Alice slog upp ögonen. Hon hade glömt den där lilla detaljen med deras förmåga att kommunicera med tankar.
''Du har fel.'' sa hon tydligt till rösten. Ännu mer skratt.
''Jag har aldrig fel. Luke älskar inte dig, han hatar dig.'' väste rösten.
''Det gör jag inte.'' sa Luke och tog Alices vänstra hand.
''Luke hatar henne lika mycket jag är hennes kusin.'' sa Lily och tog hennes vänstra hand.
''Ni kan sluta låtsas nu. Alice vet sanningen.'' väste rösten.
''Ja det vet jag. Sanningen är, vi är kopplade i allt utom blod. Sanningen är, att du är svag. Du är redan besegrad. Det är bara att fatta.'' sa Alice tydligt. Och när hon sa det, så försvann röken. Och ett skrik hördes.

suuuper emily!!!!!!