Efter Hogwarts (rollspel)

"mamma vem var den där mannen vi mötte? Han var läskig" sa Mini o jag såg på henne
"Rookwood menar du? Ja han jobbade för din farfar, o han är ingen snäll man, det var han som dödade Fred" sa jag
"men han ville ju jobba för dig? Varför då?" sa Mina nyfiket
"vissa dödsätare hoppas att jag ska ta över efter pappa" sa jag lätt
"har de aldrig slagit dig?" sa Draco nyfiket
"nej faktiskt inte! Jag älskade honom o förstod varför han gjorde som han gjorde men jag skulle inte kunna göra samma sak. Död o tortyr är inte riktigt min grej" sa jag o blinkade med ena ögat o log
"mamma kan vi inte åka till tvillingarna?" sa Mina
"får du aldrig nog av att umgås med Gabrielle o Sabrina?" frågade jag roat o hon skakade på huvudet "jag skriver o frågar Laura"
Hag reste mig och jag fram till bordet där jag hade papper o penna
Tjo! Du jag har en lite dam här som har lust o träffa två andra små damer, så jag undrar om vi kan komma över en
stund? Kramar Cara
Jag skickade iväg brevet med Merlin o gick tillbaka till de andra

Jag hade precis lagt mig ner i gräset igen, då jag såg ännu en uggla komma flygande och landa framför mig, det var Merlin.
- Tjena Merlin, det var längesedan, sa jag och kliade honom under hakan.
Jag läste brevet från Cara och log, och vände mig om till Dean.
- Är det okej om Mina kommer över, ja förmodligen Draco och Cara också, sa jag med ett leende.
- Visst, jag sätter på grillen så kan vi äta i trädgården, sa Dean och reste sig upp.
Jag skrev ett svarsbrev till Cara,
Tjenare!
Jag har två små damer som gärna vill träffa din dam.
Dean har tänt grillen och vi förväntar oss att Mina har med sig en stor dam och en stor herre.
Och föresten så har jag något att snacka med dej om.
Kramar Laura.
Jag skickade iväg brevet med Merlin och reste mig upp från gräset.

Merlin kom snart tillbaka o Mina hoppade upp o ner i mitt knä
"Mina sitt still, jag kan inte läsa" sa jag roat o Draco lyfte över henne till sitt knä o hon såg ganska nöjd ut. Jag läste igenom brevet
"verkar som vi ska på middag" sa jag och mina hoppade upp och skrek av lycka
"hoppas ni får det kul" sa Draco o reste sig upp men jag stoppade honom
"äh va inte dum, du är me bjuden!" sa jag och log mot honom o han nickade glatt o jag tog tag i Mina o Draco tog min hand och vi landade utanför Laura och Dean, jag såg på Draco som inte släppte min hand men jag sa inget utan bara log. Mina knackade o tvillingarna öppnade och vi gick in. De tre sprang ut i trädgården o vi följde efter o hittade där husets ägare
"god eftermiddag" sa jag glatt

- Tjenixen, sa Dean glatt.
- Tjena, sa jag och gick fram till dem.
Välkomen till oss Draco, ja och ni med, sa jag och såg på de andra.
- Jo, föresten Cara, när jag låg här så kom det tre ugglor till mig.
Den första var Tristan, den tredje var Merlin och den andra var från Harry.
Kan du förklara hur du kan springa över Rockwood?
När jag just börjat tröttna på auror yrket?, sa jag glatt och visade dem till trädgårdsmöblerna där vi satte oss ner.

Draco nickade men sa inget och vi slog oss ner o jan släppte min hand o jag vände mig mot Laura
"jag borde förstått att Harry skulle skriva till dig. Nej men de var faktiskt en slump. Mina sprang in i Svartvändargränd och av någon anledning var Rookwood där. Han erbjöd sig att börja jobba för mig men jag lamslog honom och överlämnade honom till Harry" sa jag med en lätt axelryckning. "var inte meningen o sno ditt jobb men jag kunde inte låta honom gå"
Jag skrattade lite åt hela situationen, hade de varit för tre år sedan hade jag aldrig överlämnat honom. Jag såg på barnen o log
"de trivs verkligen ihop." sa jag o log "Mina fick en kvast idag, men vi får väll se hur lång tid det tar innan hon tröttnar på den." jag visste att min dotter hade en tendens att tröttna på saker o ting efter ett tag, precis som jag.
"men vad har ni hittat på idag då?"

- Ja jag ska till kontoret i morgon och sen till hans förhör, ni kanske vill följa med?
Ju fler som pratar emot honom desto bättre, sa jag och log.
- Det gör inget, men allt kul verkar hända dej, jag får bara lamslå knäppskallar som inte kan göra någonting, sa jag lite irriterat men log sen.
- Jag är glad för Minas skull och för tvillingarnas, de trivs verkligen tillsammans.
Och jag är glad att du, ja ni är tillbaka.
- Våga bara inte smita en gång till.
För då tänker jag leta efter er om jag så måste vända upp och ner på hela världen, sa jag med ett flin.
- Ja, vi har tittat på TV, målat en jätte teckning, Dean har hållt på i trädgården och jag har latat mig och blivit anfallen av tre ugglor, sa jag glatt.
Dean kom fram med köttet, jag trollade fram resten och barnen satte sig.
- Ja, varsogod då, sa Dean och log.
- Så, vad har ni själv haft för er, förutom att träffa dödsätare och köpt en kvast?, sa jag leende.

"jag kan väll följa med. Inte för att jag vet vad jag ska göra där" sa jag lite roat "vi kan byta om du vill. Jag gillade inte hur han såg på Mina"
Jag ryste till lite o såg på min dotter o log
"vi ska inte smita. Förresten så gömde jag mig aldrig" protesterade Draco
"glad att jag gör dig glad. Men du glömmer att jag fortfarande har trollformeln över mig, så om jag inte vill bli hittade så blir jag inte det. Du kan stå rakt framför mig men ändå inte se mig" sa jag roat
"låter som en bra dag" saDraco o jag nickade instämmande o såg sedan på maten o började äta
"jätte gott, Dean" sa jag o log "ja vi har eller jag rättare sagt har handlat böcker, ingridienser till trolldrycker o så lämnade vi Rookwood hos Harry, efter det åkte vi hem o grillade äpplen. Och nu är vi här" sa jag lätt och log mot mina vänner

- Bra då blir det roligare, vi kanske stöter på fler dödsätare på vägen, sa jag med ett föin.
Jag himlade med ögonen åt Draco.
- Klart att du inte gömde dej, jag visste var du var hela tiden.
Men jag trodde du hatade mig, och jag ville inte tränga mig på.
- Och vad det gäller dig Cara, så har inte Mina trollformelen.
Och jag har alltid undrat när jag såg henne på dagis.
Jag hade en känsla av att du var där ibland.
Men som jag sa till Draco så trodde jag att du hatade mig, och jag ville inte tränga mig på, sa jag och såg på dem båda.
- Ni ska bara veta hur mycket jag saknat er och hela tiden trodde jag att ni hatade oss, sa jag sorgset.
- Men jag är jätteglad att ni är här, sa jag och log mot dem.

Draco såg på henne
"jag hatade dig aldrig. Varför trodde du det?" sa han förvånat o jag såg på Laura
"jag vet att Mina inte har någon formel. Vad undrade du?" frågade jag lite nyfiket. "nej jag hatade dig heller aldrig! Jag klarade bara inte av allt. Jag hatade väll mig själv o alla som förstörde alla andras liv"
Jag såg ut drömmande över ängen
"jag är glad att vi är här med. Jag har saknat er me" sa Draco o jag nickade
"jag förstår verkligen inte varför ni trodde att vi hatade er?"

Jag såg på Draco.
- Gjorde du inte?, jag trodde det, du hörde ju aldrig av dej eller nått.
Och jag trodde ni hatade oss att vi blev så glada och så, ni bara försvann och jag trodde det var mitt fel, sa jag och såg på dem
- Jo när jag såg på Mina så tyckte jag att hon liknade dej och Simon.
Sen vissa gånger när hon hade blivit lämnad så kändes det som om du var där och lämnade henne.
Jag såg dig inte, men jag kännde dig om du förstår?, sa jag och såg på henne.
- Men jag ville inte testa min teori vidare eftersom att jag trodde att du inte ville veta av mig, sa jag och log lite halvhjärtat.
- Hur skulle vi veta att ni inte hatade oss? Ni bara försvinner och dyker inte upp försen om tre år utan att höra av er, så vad skulle vi tro?, sa Dean och såg på dem.

( Måste sova nu, god natt mitt hjärta ♥ )