rollspel femte året.

Cassandra nickade stilla.
"Har du någonsin funderat på att bli artist på scen?", frågade hon och log för sig själv. "Du skulle bli fantastisk."

"Uhh... jag har scenskräck." Säger Angel och låter liite besvärad. Hon har aldrig vågat stå på scen, hon har inte ens vågat stå framför klassen och hålla föredrag eller liknande.

Cassandra skrattade.
"Ja, det kan ju bli lite problem då", sa hon eftertänktsamt. "Men det vore slöseri med talanger om du inte gjorde något av din sångröst."

"Kan du sjunga då?" Undrar Angel. Hon kommer säkert aldrig stå på scen... inte med hennes scenskräck.

"Nja...", sa Cassandra. "Inte direkt"

"Du kan ju försöka. Alla kan sjunga, men vissa sjunger bättre i olika stilar." Säger Angel och låter som en vis gammal man. Otroligt nog.

Sara vaknar och går ner till sällskapsrummet. Hon sätter sig ner i en mörkblå fötölj. Helt plötsligt hör hon ett pickande ljud på fönsret. Hon går och släpper in ugglan, den landar mjukt på Saras axel. Hon låssar brevet,till Ylva Dragon, Ravenclaws sällskapsrum, det högra fönstret från den mörkblå fötöljen Vem var Ylva Dragon? Brevet var nästan dreserat till henne, men hon hette inte Ylva.
En ny uggla kom in flygande med en lapp, som den släpper åvanför henne inan den flyger ut genom fönstret. Hon plåckar upp lappen. Varför läser du inte dit brev?

Cassandra suckade.
"Jag sjunger då inte bra överhuvudtaget alls", mumlade hon, mest för sig själv. "Medan du säkert sjunger jättebra i alla stilar."

"Hårdrock och rock är inte riktigt min grej." Svarar Angel. "Fast du vet väl inte förrän du testat alla stilar heller?"

Cassandra skrattade.
"Vissa stilar kan man liksom inte bara ge sig in i eftersom de inte passar ihop med sin personlighet", sa hon och rodnade när hon insåg hur töntigt det lät. "Det där lät kanske lite knäppt", mumlade hon generat.