PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

My tog emot en mugg och drack lite te.
”Asså jag vet inte.. något om några fors? Kanske,” berättade hon.

”Asså... det här är fett skumt. Både jag och Ana hade den drömmen också. Mörk tunnel, en smal kanal och en roddbåt...” lana pausade ”jag hade en annan dröm också... jag var i ett köpcenter, men det kanske är orelaterat,” mumlade hon och tog en klunk av sitt te

”Mycket märkligt..,” mumlade My förvirrat. Tänk om det var någon sorts ny profetia, inte kunde de väl ha oturen att få ytterligare ett uppdrag?

Lana nickade och tog en till klunk av sitt te. Det var konstigt, väldigt konstigt. Det gjorde henne lite illa till mods och hon önskade nästan att hon stannat i South Carolina och helt enkelt skippat att åka till lägret.
”Jag gillar verkligen inte tunnlar,” mumlade hon och tänkte med en rysning på hennes tid i labyrinten.

”Inte jag heller,” instämde My. Tanken på ytterligare ett uppdrag, oavsett om det var med en tunnel eller inte var inget My kände för.
”Men vad kan drömmen betyda då?,” frågade hon.

"förhoppningsvis inte att vi ska ro genom en smal grotta," sade Lana med lite skämtsam ton. Sedan tog hon ytterligare en klunk av sitt te.

”Varför kunde vi inte få besöka ett nöjesfält led enhörningar istället?,” sa My, också hon lite skämtsamt.
Hon tog upp sin te mugg och blåste lite på teet inna hon drack.

Lana drack upp sitt te fort. Hon suckade djupt och tittade besviket ner i den tomma temuggen. Regnet där nere öste fortfarande ner och hon kände sig trött, som att hon skulle kunna sova i flera timmar.
"Jag ska gå till min stuga," sade hon och gäspade tungt.

"Okej, skynda dig genom regnet bara," sa My och följde Lana till dörren. Hon såg hur Lana skyndade iväg mot apollonstugan.

Ana satt och funderade länge på drömmen, och försökte avgöra om hon kom ihåg något mer. Det var knappast ett sammanträffande att Lana och hon hade haft samma dröm. Ana hörde hur det knackade på dörren. Lana.
"My hade samma dröm," sade Lana. Ana märkte att hon hade på sig en lila hoodie, hon hade sett My ha den ett par gånger. Ett styng av avundsjuka slog henne. Hon var rädd för att bli utanför, att de andra skulle bli bättre vänner utan henne. Hon ignorerade känslan och tittade på Lana.
"Okej, det känns inte som ett samanträffande," muttrade hon. Lana skakade på huvudet.
"Jag måste gå," sade hon, efter att smärtsamt hög musik började ljuda från Apollostugan.