PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

My hörde en knackning och sedan Lanas röst. Hon lämnade sin säng och gick fram till dörren.
"Hej, igen?," sa hon förvirrat.

"Hej..." sade Lana och glömde nästan bort vad hon skulle säga
"Jo.. asså, Ana är typ borta," sade hon. "eller hon är lite... hon har gått upp i rök," sade hon
____
Ana följde ljudet i skogen med försiktiga, tysta steg. Hennes skor var knappast ämnade för en blöt skog, men hon fortsatte sig framåt.
Men det var tomt... skogen var tom. Hon stannade till. Det var nog lika bra att ta sig till spåret igen och fortsätta springa. Precis som hon skulle vända sig om så hörde hon ett väsande bakom sig. Hon snurrade runt och mötte ett par stora, gula ögon.

”Va? Ojdå,” utbrast My. Detta lät inte alls bra. När folk gick upp i rök slutade det aldrig lyckligt.
”Vi kanske borde ta och leta?,” frågade hon sedan.
——
Fanny drog regnjackan tätare kring kroppen och fortsatte mot skogen. Hon hade glömt sin handduk vid stranden tidigare och bestämde sig nu för att gå och hämta den. Skogen var kusligt tyst, inte ens några fåglar eller djur hördes.

Lana skakade på huvudet
"Hon kanske typ håller på med något.. men det var liksom tre timmar sedan hon gick för att jogga," suckade hon. Det kändes konstigt.
_______
Ana skulle just springa när hon kände händer på sina axlar. Slemmiga händer med långa fingrar. Hon undrade om det var något sorts regnmonster hon hade stött på. Det var typiskt att hon var helt obeväpnad, hon hade inget sätt att slåss tillbaka. Hon lyckades till sist slingra sig från monstrets grepp och började springa. Men hennes fötter sjönk ner i marken som... kvicksand. Eller en myr. Innan hon visste ordet av hade marken svalt henne fullkomligt.

My nickade. Förhoppningsvis hade hon bara tagit en extra lång springtur eller något. Men det var ändå lite skumt.
__
Fanny nådde fram till den genomblöta stranden och hittade sin handduk under samma träd som hon lämnat den under. Hon plockade upp den och lämnade stranden. När hon nådde skogen hörde hon ett märkligt ljud som bröt den tunga tystanden.

Ana visste inte var hon var. Hon hade fallit ner i en lång; mörk korridor. Kunde det vara labyrinten? Men den var ju förstörd.... Hon tänkte att det kanske fanns en liten chans att delar av labyrinten inte blivit förstörd, men hon var osäker. Ana tittade upp mot taket. Hur skulle hon ta sig upp igen. Hon försökte klättra på väggen och fick till sist tag om taket. Med stor möda hävde hon sig upp, och snart var hon tillbaka i skogen. Monstret som hade puttat henne var... en dryad. Dens ögon glänste onskefullt, den såg ut som att en ond förbannelse kastats över den. Ana var rädd, hon hade inget sätt att försvara sig

Fanny vände sig tvärt om.
"Hallå?!," ropade hon men skogen svarade med tystnad. Det kanske bara var en fågel eller något skrämt djur? Fanny fortsatte längs stigen genom skogen.

Ana hörde en röst.
”Hallå?” ropde hon ”hjälp!!”

Fanny hörde en röst på långt avstånd, men hon kunde inte avgöra vad den sa.
"Hallå!" ropade hon igen "Är det någon här?"

Ana hörde rösten igen. Hon började så fort hon kunde springa mot den.
”Hallååå?” Skrek hon så högt att hon trodde hennes stämband skulle spricka