We are left, they disappeared. (Rollspel)

Det känns konstigt när Tom släpper honom, ja fel på något sätt men han säger inget utan bara ler lite
"Mokona först" säger han bestämt, han satte alltid Eclips före honom själv och det skulle bli precis lika dant med Mokona. han lämnade rummet och gick ut till trädgården och Mokona sprang genast ut

"Okej, damer och vargar först!" säger Thomas med formell röst och skrattar kort innan han följer med dem ut till trädgården. Tom ser sig omkring och ser Ebba sitta under ett träd och verkar vara ganska rastlös eftersom hon drar upp grässtrå efter grästuva.
Tom sätter sig ner bredvid dörren och lutar sig mot väggen samtidigt som han följer Nikki och vargen med blicken hela tiden. HAn kunde heller inte motstå att le lyckligt, även med tanke på vart han håller till just nu.

Nikki såg på Mokona och log innan han började jaga honom och vargen gläfste glatt till och Nikki ler. hur ledsen han än var kunde hundar alltid munntra upp honom och tydligen vargar med. Nikki la sig sen trött ner i gräset och Mokona forsätter springa runt och spåra något. Nikki ser Ebba sitta en bit bort, men han brukar itne prata med henne och han vet inte om han skall börja nu heller. det räckte att han hade avslöjat sin mask för Tom, alla behövde inte veta

Thomas drar sin hand genom håret och lägger sig sedan ner i gräset och rullar fram och tillbaka. HAn stannar sedan och kollar upp mot himlen. Vad skulle han göra för att få Nikki, kanske skulle det inte alls funka. Om det inte skulle funka så skulle det i alla fall inte vara för dems personligheter eller något, det skulle mest vara trycker från alla andra. Visst man säger det ju inte till någon men dem kanske ser hur Tom tittar på Nikki och att dem umgås mer och mer med varandra. Thomas suckar och sneglar på honom, hur i all världen skulle hans mål kunna gå i uppfyllelse.

Mokona hoppade på hans mage och Nikki tappade andan
"Fy dig" sa han skaprt när han fick tillbaka andan och Mokona la svansen mellan benen och Nikki gav honom en allvarlig blick men log sen och klappade honom "jag vill bara itne att du hoppar på mig" sa han och reste sig upp och såg på Tom
"Skall du med och äta eller ligga kvar?" frågar han undrande och ler lite svagt

Thomas hoppar upp och borstar av sig eventuella grässtrån från ryggen. "Jag hänger på" svarar han med ett svagt leende och går in i första rummet och stannar sedan. Tom har redan glömt bort vart köket låg någonstans.
"HAr du redan lagt in dina saker i ditt rum?" undrar Tom sedan och stoppar ner händerna i byxfickorna. HAn märker ett litet hål längst ner och knyter ihop handen för att det inte ska bli större.

Nikki ler lite "du minns inte vägen elelr hur?" skrattar han och börjar visa vägen och Mokona springer glatt före "asså mina grejer fanns där när jag hittade rummet igår" sa Nikki ch ryckte på axlarna och gick in i köket och funderade sen på vad han ville ha
"duger äggröra och korv?" frågar han Tom och böjrar plocka fram sakerna och gav sedan Mokona mat

Thomas skakar på huvudet. "Nepp, jag har som sagt världens dåligaste lokalsinne" skrattar han och följer efter Nikki. HAn undrar lite över varför hans saker inte låg på rummet då han hittade det tillsammans med honom, men det är väl olika. Tanken har flera gånger slagit honom om att dem inte är ensamma i huset.
"JAvisst, men finns inte pannkakorna kvar då?" frågar han. Tom har inget emot äggröra och korv men han gillar inte att slösa på saker om man redan har något.

"Jag får väl rita en karta åt dig då" skrattar Nikki och öppnar kylskåpet för att se efter "japp, här har du" säger han och ställer fram pannkakorna och börjar sedan med sin frukost och ser på Mokona som redan ätit upp sin frukost
"Nej du får inte min mat" sa Nikki bestämt och la ner korven i stekpannan och sedan äggen när han var klar. han diskade upp disken och satte sig vid bordet
"tror du också att det är nån emr i huset än oss?" sa han och såg på Tom

Thomas skrattar och nickar skämtsamt. "Gör det du, jag kanske hittar till mitt rum i alal fall."
Tom tar emot pannkaksfatet och lägger över tvåpannkakor på ett nytt fat och lägger in de återstående in i kylskåpet igen. Tom värmer sina pannakkor och sätter sig sedan också vid bordet vid Nikki.
"Ja, hur förklarar du annars att din packning var uppe på ditt rum när du gick dit? Det kanske inte är huset som är konstigt, det kanske är den där döda greven som dem pratade om. HAns spöke fifflar med huset" säger han både allvarligt och skämtsamt. "VArför tror du att det finns någon mer i huset då?2 frågar han och börjar äta.