Någon som vill rolla Hungerspelen?

Efter att förskräckt hållt sig undan från flygande föremål, gick hon åter fram och såg på Mars. Hennes blick mjuknade och o´hon satte sig vid honom. "Förlåt, det var inte meningen att bli arg. Vill bara att du ska klara dig." sa hon mjukt och drog handen längs hans rygg.
"Nej, jag vet. Man kommer aldrig från dem och vinner man är man ändå fast i deras klor. Och sen kommer ens barn att uppleva samma saker." sa hon lågt och höll om den nästintill gråtande Mars.

Mars nickade stumt och lade sina armar om Vicinia. Han kramade henne hårt, som om han aldrig skulle släppa taget och önskade inombords att det kunde vara så. Då skulle hon vara i säkerhet.
"Oroa dig inte för min träning. Det är det jag är bäst på", sade han tonlöst och drog djupt in doften av hennes hår.
"Förlåt, jag borde inte ha tappat kontrollen." Mars blinkade häftigt några gånger för att jaga bort tårarna och försökte få huvudet att klarna. Om han så behövde döda alla andra deltagarna själv, så skulle han göra det, bara för att hålla Vicinia vid liv.

Vicinia log men var tillsist tvungen att dra sig undan, det kändes som att han skulle knäcka hennes revben, minst sagt. Hon strök honom över kinden och log, "Nej Mars, det är du inte bäst på, du är bäst på att vara min Mars. Att bry dig, att älska, och allt som är du. Träningen är inte så viktig." log hon och lät sina läppar snudda vid hans.
"Alla kan tappa kontrollen och i en hopplös situation är det fullt förståligt." sa hon bara och försvann ut i badrummet. Egentligen kände hon precis som Mars, allt var hopplöst och någon av dem skulle hur som helst dö, hon ville inte leva utan Mars, nej aldrig.
Vicinia tvätta av sig allt smink och löste upp håret så de hängde fritt, som vanligt. Hon försökte snöra upp korsetten, men det funkade inte.
Åter gick hon ut till Mars och la armarna om honom. "Det är okej att gråta, det vet du." sa hon mjukt och strök hans kind.

Mars log knappt märkbart vid Vicinias ord. Ingen hade någonsin sagt något sådant åt honom. All beröm, alla positiva ord var om hans talanger med vapnen, hans kraft, hans dödlighet.
Då Vicinia gick in i badrummet såg Mars efter henne. Han följde hennes rörelser genom den öppna dörren. Då hon kom tillbaka och rörde vid honom rörde han på sig för första gången, och skakade på huvudet.
"Det är den enda saken jag inte kan göra nu", svarade han tyst. "Låt mig hjälpa dig med den där", sade han sedan och snörade upp korsetten.
"Vi borde kanske börja sova, om vi ska orka imorgon."

Vicinia höll undan håret och andades ut när korsetten försvann. Äntligen kunde hon dra djupa nprmala andetag utan att den plågade henne. De hade snörat åt den hårt, för att brösten skulle bli synliga, och de var de verkligen. Hon drog av sig korsetten och stod sedan naken i månljuset och såg på Mars innan hon gick fram till honom och satte sina läppar mot hans.

Mars kunde inte hjälpa att han blev upphetsad av åsynen av Vicinias kropp. Hon var i bättre form än någonsin efter deras träning och månljuset gjorde henne än vackrare.
Då de kysstes drog Mars ner henne ovanpå sig, all vrede och sorg för tillfället bortglömd.

Mars drog henne ovanpå sig men hon släppte inte hans läppar ens för ett ögonblick. Hon visste blott inom sig att detta kunde vara en av de sista gångerna de skulle få vara varandra nära. Nära, innan de slutligen skiljdes, skiljdes för alltid.
Tankarna på vad som väntade på dem försvann, då hon långsamt frog av Mars hans kläder.

Mars gav sig fullt åt Vicinia och stunden, och efteråt då de låg intill varandra kunde han nästan glömma bort vad som väntade dem.
"Vicinia", viskade han tyst och strök hennes rygg som badade i månljus. "Lova att du inte gör det här svårt." Hennes hy knottrade sig under hans beröring, och Mars lät sitt finger glida över hennes hals, mellan hennes bröst och nerför magen.

Vicinia låg med slutna ögon och bara njöt, fullkomligt av hans beröring. Hon öppnade dock ögonen och såg på honom. "Göra vad svårt?" säger hon oförståeende och smått förvirrad.

"Spelen. Låt mig få dig ur dem vid liv", svarade han tyst men bestämt. Trots att blicken blivit hård fortsatte hans finger att ömt cirkla hennes mage.
Förra gången hade allt blivit svårt. I början ville han vinna, så som alla andra. Men då han lärde känna Vicinia hade allt ändrats, Mars hade velat rädda henne. Och hon hade försökt göra samma sak åt honom, vilket lett till hennes död. Mars tänkte inte låta det hända igen.