Privat Rollspel

"Odette..." Jason stannar upp i meningen. Han hörde en röst där ute. En röst han mycket väl känner igen. Han vänder sig om och tar sig snabbt ut ur rummet och in i de stökiga vardagsrummet igen. Isaac.
Han springer fram och puttar undan Lianne och ställer sig med en handen på Connies axel. Hon visste aldrig om de, men Jason bestämde sig en dag för att gå och hälsa på henne när hon var ensam hemma. Men han råkade komma mitt i en av Isaacs lekar. Jason hade sprungit hem utan att någon hade sett honom, och dagen efter var Connie död. Han insåg efteråt att de förmodligen hade varit därför Connie alltid varit så arg på sin bror när hon kommit till honom, fast hon egentligen inte hade något annat än smärta i ögonen.
"Hej igen, Isaac."

Odette överväger att stanna i sovrummet, hon har inget emot det. Bara stanna där, möjligtvis gömma sig någonstans och hoppas på att Jack inte beordrar runt henne som en galning tills han tagit kol på varenda tjej ute på gatorna. Men hon kan nog inte göra så.

Connie begraver ansiktet i händerna och sjunker ned på golvet. Till sitt förtret känner hon Mikaels hand på sin axel.
"Han kan inte skada dig." Hörs hans mjuka stämma i hennes huvud och hon vill verkligen inte förmedla att hon inte tror på honom. Men det går inte och Mikael suckar sorgset innan han reser sig upp igen.

"Nämen! De är ju favoritkillen Jason! Jag tyckte alltid om dig mer än alla små fjantiga tjejerna i eran klass som hon kunde umgås med! Hette hon Hannah? I alla fall! Kul att se dig igen!"
"Jag önskar jag kunde säga detsamma, tyvärr så har jag uppfostrats av de idioterna där borta... " Jason nickade emot Lust och Fredric " att inte ljuga. Nä just de! De uppfostrade mig aldrig! Jag bara insåg att jag inte ville vara som du, och ljög och misshandlade folk på alla sätt och vis var de enda du gjorde!"

Connie hur Jason visste det, hon har aldrig sagt något. Fast, det kanske hon har. Omedvetet i sådana fall. Isaac som alltid sagt åt henne att hålla käft om deras lekar, självklart hade hon lytt honom. Vem skulle vågat göra något annat?

Odium bestämmer sig till slut för att andas, och åtminstone ta reda på vem den nya är. Hon känner av honom, auran av mörker runt honom. Den är instabil och inriktad på Connie för tillfället, men det stämmer inte riktigt ändå. Connies var otroligt svag, den mesiga fågeljäveln.

"Ojsan, slår man till på stort här! Kommer med smarta meningar och allt!" De syntes i Isaacs ögon att han började bli irriterad, och de kanske var något han borde undvika, men han var så full av Odettes energi emot honom för allt han gjort mot Connie, han hatade honom.

Odium ser till sin "lycka" att Jack verkar mer inne i dramat än att faktiskt vara i livet igen. Vilken skön känsla att kunna andas, ja, inte riktigt men lite lättare än innan iallafall. Samtidigt måste hon medge att hela situationen är givande, hon är glad över att allt det här händer, på sitt eget lilla sätt.

"Ja, de stämmer Isaac, jag har blivit bättre på de. Så beröm mig och passa dig sedan!" Han blickar lite tveksamt emot Connie för att se hur hon mår.

"Lust."
Lust rycker till och slår arg en knytnäve i magen på Fredric. Hon vill verkligen, verkligen se vad Jason ska göra nu. De vore intressant att se hur han löser denna situation. Kanske bör han fokusera sig på sin egen plågoande. Hennes verkar i alla fall väldigt övertygad om att hela hennes uppmärksamhet ska ligga på honom.
"Var tyst."

Connie överväger att gå därifrån, men då skulle hon inte vara bättre än Odette som bara drog när förut. Samtidigt förundras hon över varför Isaac egentligen brytt sig tillräckligt för att komma tillbaka, Jason och Jack har ju ingen egentlig koppling, inte riktigt iallafall. Bara genom att båda har "haft" samma demon under olika tidsperioder, men av någon anledning gissar ängeln på att Jack mest är där för att rubba Odette, inte Jason. Men Lust fick Mr. Perfekt Dödsängel på halsen, det är åtminstone så Mikael beskrivit honom, fast med ett mycket mer ironiskt tonfall. Envy och Greed har tydligen fått någon sorts våldsam ägare som gillar fysiska bestraffningar.

Isaac ska precis öppna munnen för att säga något jäkligt spydigt till Jason, när nästa plågoande kommer in i rummet.
"Detta kommer bli kul.. lillens mamma har anlänt." Mumlar han för sig själv.


"Men Lust, älskling, varför är du så intresserad av allt annat än mig? Jag trodde jag var de jorden snurrade runt?" Fredric tog tag i Lust för att lyfta upp henne när han fick en rejäl spark på smalbenet.
"Kan du vänta en sekund, Älskling?" De sarkastiska i hennes röst gick inte att gå miste om.

"Preston! Raring!" Pride flyger upp från sin nuvarande position och tar skydd bakom soffan.
"Nej, nej, nej, nej, nej!" Tänker han och kommer inte mycket längre innan hans "mor" plockar upp honom från golvet.
"Preston, vad har jag sagt om att gömma sig? Man ska visa respekt för sin mor!" Pride nickar kort. Han får en menande blick till svar av den brunhåriga kvinnan i 35-årsåldern.
"Ja, mor." Mumlar han och kvinnan släpper ned honom. Pride vill inget hellre än att återvända till helvetet just nu.