PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Fanny hörde rösten tydligare nu och sprang mot den genom skogen. Efter någon minut fick hon syn på en bekant gestalt, var det Ana...?
"Ana?," ropade hon.

"Fanny!" ropade hon "det är massa förhäxade dryader i skogen, spring!" hann hon få ur sig innan hon tog tag i Fannys arm och drog henne med sig springandes

Dryader? Förhäxade? Detta lät inte alls bra.
Fanny sprang staplande bredvid Ana tillbaka mot lägret.

De sprang, men skogen var rätt så mörk och Ana var inte säker på vilket håll de skulle åt. Hon saktade ner och vände sig om.
Det såg inte ut som att någon, eller något, förföljde dem.

De stannade mitt i skogen och Fanny såg sig förvirrat omkring.
”Sa du verkligen förhäxade dryader?!,” väste Fanny.

"Ja.. jag tror det," mumlade hon "det såg ut som en dryad men typ... förvriden. och så fanns det en tunnel underjorden," sade hon.

”Labyrinten?” frågar Fanny. Detta lät inte alls bra, tänk om det hade med sommarens kommande strider att göra.

"Asså.. jag trodde att den förstördes?" sade Ana och rynkade på pannan "Men det kanske... alla delar kanske inte förstördes? eller så har labyrinten..." hon pausade några sekunder "Du vet ju hur allla alltid beskriver labyrinten som en egen levande varelse? Tänk om den börjat.. typ skapa en egen vilja nu när Daedalus är död?"
Ana visste inte om hennes svammel var förståeligt. Det kanske inte ens var labyrinten, det kanske fanns andra tunnlar under marken. Vad visste hon?

"Det hoppas jag verkligen inte...," sa Fanny förfärat. Tanken på att labyrinten hade börjat leva sitt eget liv var inte särskilt bra.
"Vi borde gå tillbaka iallafall," sa hon sedan.

Ana nickade. Det kändes inte direkt lovande, hur trodde knappast att labyrinten och förhäxade dryader var ett tecken på att sommaren skulle bli rolig. Oförglömlig kanske. Men inte rolig.
"Varför kan vi inte få den delen av grekisk mytologi där saker är coola och roliga?" stönade hon medan hon följde efter Fanny "varför kunde det inte varit dryader som bjöd på kakor och saft istället?"