We are left, they disappeared. (Rollspel)

"ja då slipper du sova i en korridor" sa Nikki och funderade sedan en bra stund "jag tror inte på spöken, men jag tror defenitivt det finns nån mer i huset, men i så all någon mänsklig" sa han och åt upp maten och såg på Mokona och ställde ner tallriken till honom så han kunde slicka rent den
"Jag skämmer bort dig" sa han och klappade vargen och såg sen på Thomas
"Tror du på spöken då?"

Thomas nickar och ler. "Ja, men det är väl bättre än att sova ute i skogen utan någonting" säger han och äter upp sina pannkakor. Han går bort till det lite rostiga handfatet och diskar rent tallriken varefter han torkar av den med en handduk och låter den torka.
"Nej, jag tror inte på spöken- men jag tror i alla fall på att själen lever vidare vilket jag tror grevens har gjort. Eller så är vi med i någon usel TV-show som ska visas om några månader" säger han och får inte till något mer än ett halvt leende. Tom går tillbaka till bordet igen och rular tummarna på bordsskivan.

"Jag vet inte det, jag gillar skogen" sa Nikki leende och följer Tom med blicken när han reser sig "nja tv-show tror jag inte, då kan vi stämma dem och de vill de inte" sa Nikki och såg på Tom när han satte sig ner och log svagt
"Du verkar rastlös, vad sägs om att hitta på något?" frågar Nikki leende, inte för at than vet vad de kan hitta på men i ett så här stort hus måste det ju finnas något

(Sorry för att jag inte skriver i det här inlägget men jag ska väg nu över helgen så ajg kommer hem på söndag Bye people! Kommer snart)

(okej ha så kul vad du nu än skall göra ♥ )

(Hehe, nu är jag tillbaka ^^ Men jag ska snart duscha och gå på kalas...)

Thomas nickar oh ställer sig upp igen. "Okej, men vad ska vi göra då?" svarar han. Tom har ingen aning om vad man kan hitta på, han är inte heller speciellt fantasifull då han mest brukar spela fotboll eller dator när han är hemma.

Nemi gick ner för trappan och såg att de hade hamnat i biblioteket. Hon sniffade in doften av böcker och gammalt pergament.

"Verkar som allt leder till biblioteket, nästan." Mumlar Simon förs sig själv.

Cassandra Nemi nickade. Det var någonting magiskt som låg över biblioteket verkade det som. Som om all världens fakta låg samlat här.

((Du heter väl Nemi här? o.o''))