Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia stönar, han gjorde det så svårt för henne. Måste han prata om så viktiga saker medans han smekte henne?
"Nej, jag vill inte leva, inte utan dig." sa Vicinia och mötte hans hårda blick. Kunde han bara inte förstå? Hon ville inte leva, inte utan honom, nej aldrig.

"Men vad om..." Mars flyttade sin blick till handen som stannat på Vicinias mage. "Vad om du har blivit med barn? Vårt barn." Han flyttade sin blick till hennes ögon. "Skulle du inte ens kunna leva för henne?" De hade haft oskyddat sex de senaste veckorna, de ankommande spelen hade fört tankarna bort från preventivmedlen, som hur som helst var väldigt dyra.

Vicinias ögon fylldes med tårar, varför gjorde han allt så svårt? Det kunde hända att hon var med barn, hon visste inte. Men utan Mars? Leva för ett barn, för deras barn? Hon vände bort blicken utan att svara på hans fråga.
"Jag vet inte, jag vill inte, varför måste allt vara så svårt?" mumlade hon fram med kvävd röst.

"Du vet varför", svarade Mars ocg drog Vicinia närmare sig. Utan huvudstaden, utan presidenten skulle deras liv vara så mycket enklare. Fast då skulle de kanske aldrig ha träffats.

Följande morgon var det dags för första träningspasset. Mars var klädd i den svarta, armlösa skjortan och svarta byxorna de alla bar. Han gick tillsammans med Vicinia till rummet där de skulle vänta på att släppas in.
Åter igen var han den längsta och muskulösaste av deltagarna, speciellt när tvåan, som normalt produserade starka unga, skickat utt ett barn.

Vicinia lät sin blick glida över deltagarna. Ingen var större än Mars och bara karriäristerna och hon såg ut att ha någon som helst chans. Dock såg Mars bror allt för liten och tafatt ut i sällskapet. De övriga distrikten, såg bleka, magra och rädda ut, även det som det brukar vara. Och tanken slog henne att hon vart en av dem, vad hade Mars ens sett hos henne?
Hon tänkte på förra spelen, på Sam och på alla okända som dött, som dött genom alla åren, som hennes älskade bror.

Hennes tankar avbröts och dörrarna öppnades in till träningscentret. De ställer sig i en halvcirkel och instruktören går genom de vanliga reglerna.

Mars försökte fånga Numas blick, men pojken höll blicken stint på sina skor. Det var bara den svaga rodnaden som avslöjade att pojken märkt sin brors blick.

Dörren slogs upp och de ställde sig i en halvcirkel för att lyssna på instruktionerna. Mars korsade armarna över bröstet och lyssnade med ett halvt öra. Allt såg ut så som förra gången, bara deltagarna hade ändrats.
"Var vill du börja?" Frågade Mars då instruktören gav dem lov att börja.

Vicinia såg sig om och ryckte på axlarna. "Beror på hur man ska göra. Ska man skrämma upp dem, vapen. Ska man låtsas att man inte kan något, överlevnad." sa hon och log lite Mars kunde skrämma vem som helst med blotta åsynen, men hon. Kunde någon tro att hon kunde något?

"Då tar vi vapen", han såg ner på Vicinia med ett leende. "Alla vet att du nästan klarade dig igenom förra året, så det är ingen vits att försöka låtsas okunnig." Ingen hade gått till närkampstationen, och Vicinias prestation förra gång fick honom att le.
"Kom, vi börjar med att du sparkar honom mellan benen", sade han och började gå åt det hållet.

Vicinia ser bara på honom men faller i gapskratt vid hans sista ord. "Ja, säger du det så." flinar hon när hon åter har hämtat sig.
Hon går fram till tränaren och lyssnar artigt på hans instrutiktioner, även om hon redan visste det.
Han tog tag i henne och försökte få ner henne, snabbt for hon runt, knäade honom och satte sig över honom samtidigt som hon höll fast hans händer.
"Du hade vart död nu." sa hon enkelt, hoppade upp och drog upp honom på fötter med ett leende.

Mars såg med ett brett leende på då Vicinia gick fram till tränaren och fick honom snabbt golvad. Han skrattade och drog in henne i sina armar.
"Bra gjort", berömde han och kysste henne passionerat, något som aldrig hänt i träningssalen. "Jag tror inte han behöver bli förnedrad mer", sade han och tog hennes hand för att gå över till stationen med svärd. Mars hade inte lärt Vicinia mycket av de tunga vapnen, för hennes styrka låg i hennes snabbhet.
Tränaren kom fram för att ge honom instruktioner, men Mars viftade undan honom och tog det största vapnet. Han såg ur sidoögat hur Elena ställde sig bredvid Vicinia för att betrakta hans "träning".
Tränaren hade inte en chans, och Mars log då han parerade slagen enkelt och delade ut egna. Det var som en lek och han behövde knappt röra på sig för att hålla tränarens svärd borta.